Dag 28 - Det här saknar jag

Jag saknar saker på olika sätt. (Ja, det gör vi ju alla.)

Som sorg t ex. Det är ju en saknad som först är så smärtsam och tung att den tycks omöjlig att härda igenom, men så en dag så inser du att den har blivit något mjukt och varmt inne i hjärtat istället. Uthärdlig. Om än fortfarande ledsam, eftersom någon eller något fattas dig - men uthärdlig. Och på sitt sätt; Vacker. (vilket är ett ord jag är extremt sparsam med eftersom det lätt missbrukas och blir enbart klistrigt och lite cheesy. Urtvättat.) I ordets rätta bemärkelse.
Det är så jag saknar Aina & Isak, farmor och farfar. De dog när jag var 11-12 år. Jag saknar dem fortfarande och undrar ofta hur det skulle varit om de fortfarande fanns, om de hade fått träffa Lilly & Jolene och sett oss barnbarn växa upp. Jag skulle ge mycket för att få bjuda hem dem till oss på en kopp te.

Jag, perserkatten Sudden (farmors ögonsten) och farfar.

Sedan finns det bokstavliga saker som jag saknar!

Och sedan mer förnimmelsen av något, som jag saknar... även om jag vet att de kommer tillbaka snart.

Som att vara solbrun och jätteblond och att kunna gå ut en kväll med jeansshorts och collegetröja.