Valborg 2007. Efter jobbet fick jag skjuts hem av dåvarande chefen bara för att spara några minuter extra att slänga av uniformen och byta om till något festligare på. Lina och jag gick till Festers, det enda utestället som var öppet den måndagen.
Vi sitter vid ett bord och sippar på varsin cider, det är väl någon timma kvar till stängningsdags.
Och så plötsligt står han där framför mig. Han går nästan ner på knä och lutar sig mot mig över bordet för att jag ska höra när han frågar om jag vill dansa. De där snälla ögonen glittrar och det är som om jag liksom drabbas av en sådan där klarhet. Det känns som om jag har väntat på honom hela kvällen. Eller ännu längre. Och innan jag ens har svarat på frågan så vet jag att det är honom jag ska vara med.
Det är svårt att förklara. Jag bara visste det, där och då, att äntligen var det dags att sluta leta, för nu hade han hittat mig.
Och sedan dess har det inte gått en dag utan att jag pratat med honom. Han är min fasta punkt i den röriga massan som kallas livet. Min kärlek.
Vi sitter vid ett bord och sippar på varsin cider, det är väl någon timma kvar till stängningsdags.
Och så plötsligt står han där framför mig. Han går nästan ner på knä och lutar sig mot mig över bordet för att jag ska höra när han frågar om jag vill dansa. De där snälla ögonen glittrar och det är som om jag liksom drabbas av en sådan där klarhet. Det känns som om jag har väntat på honom hela kvällen. Eller ännu längre. Och innan jag ens har svarat på frågan så vet jag att det är honom jag ska vara med.
Det är svårt att förklara. Jag bara visste det, där och då, att äntligen var det dags att sluta leta, för nu hade han hittat mig.
Och sedan dess har det inte gått en dag utan att jag pratat med honom. Han är min fasta punkt i den röriga massan som kallas livet. Min kärlek.
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar