Efter att vår gamla bil blev förstörd så blev jag mörkrädd. Alltså, jag fick hjärtklappning av att vara ute när det var mörkt. Det begränsade mitt liv något kolossalt under en lång tid och det är först nu de senaste veckorna som jag kunnat promenera till och från jobbet i mörkret utan att ha fruktansvärd ångest och vara övertygad om att något hemskt ska hända.
Med andra ord så har den värsta biten av den fobin gått över, men jag är fortfarande på helspänn och försöker liksom förbereda mig på att något hemskt kan inträffa när som helst när man lämnar huset. Och varje gång jag kommer på mig själv med att känna mig bekymmersfri och utan en tanke på att något att bli förtvivlad över, om vi till exempel är på väg ut till bilen, då är jag tvungen att dra ner mig själv på jorden och tänka "Tänk om du ser att alla rutor, eller åtminstone en, är krossad på bilen nu - då blir du inte så förvånad om du redan har tänkt på det nu". Det är någon snedvriden logik formad som någon sorts tvångstanke; Om jag redan har tänkt att det kan hända så har det inte hänt, för det är bara när jag inte tänker på det som det händer.
Men det jag vill få sagt är inte att det här är min stora rädsla. Nej.
Med andra ord så har den värsta biten av den fobin gått över, men jag är fortfarande på helspänn och försöker liksom förbereda mig på att något hemskt kan inträffa när som helst när man lämnar huset. Och varje gång jag kommer på mig själv med att känna mig bekymmersfri och utan en tanke på att något att bli förtvivlad över, om vi till exempel är på väg ut till bilen, då är jag tvungen att dra ner mig själv på jorden och tänka "Tänk om du ser att alla rutor, eller åtminstone en, är krossad på bilen nu - då blir du inte så förvånad om du redan har tänkt på det nu". Det är någon snedvriden logik formad som någon sorts tvångstanke; Om jag redan har tänkt att det kan hända så har det inte hänt, för det är bara när jag inte tänker på det som det händer.
Men det jag vill få sagt är inte att det här är min stora rädsla. Nej.
Det finns så mycket att vara rädd för i vår värld, minsta lilla sak kan bli farlig om man bara tänker lite extra på det. Om man gör sig det besväret. Det jag är rädd för är att bli så. Den som ser en fara i allt.
Jag har fått känna på lite av det och det räcker. Där kan man tala om att låsa in sig själv i en egenkonstruerad cell.
Annars... är jag mest skrämd av tanken på att det finns en eller flera manusförfattare som är tillräckligt sjuka i huvudet för att komma på alla de störda saker som karaktärerna i SAW-filmerna utsätts för. That´s just wrong.
Jag har fått känna på lite av det och det räcker. Där kan man tala om att låsa in sig själv i en egenkonstruerad cell.
Annars... är jag mest skrämd av tanken på att det finns en eller flera manusförfattare som är tillräckligt sjuka i huvudet för att komma på alla de störda saker som karaktärerna i SAW-filmerna utsätts för. That´s just wrong.
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar