Dag 17 - Mitt favoritminne

Jag har alldeles för många fina minnen för att peka ut ett speciellt som ett favoritminne. Ett som poppar upp i mitt huvud är detta:

Jenny & Lilly ska komma på besök, vi ska dricka te. Jag bor fortfarande hemma (på hamnis) och jag tror att det är våren 2008. När jag ser Jennys bil stanna på gatan utanför så tar jag på mig skorna för att gå ut och möta dem - för så ivrig blir jag när Lilly är på ingång. När jag kommer ut så ser jag Lilly komma stapplande i sin stora rosa overall (visst var den rosa?), ännu större mössa och klumpiga vinterskor på grusgången. Jag ropar "Heeej Lilly!!" och när hon ser mig så skiiiiner hon upp som en liten sol! Ett sådant leende som i filmer får molnen att skingra sig och låta solen bryta igenom, får fåglarna att börja kvittra och blomknoppar att slå ut.

Och så börjar hon springa mot mig där jag står på huk med utsträckta armar och så kastar hon sig i min famn!

 Den känslan av kärlek som jag kände i just den stunden var så överväldigande och härlig att det inte går att beskriva. Ni vet den där känslan att man ska skydda och ta hand om den här lilla personen med allt man har så länge det är fysiskt möjligt - och längre än så. Min älskling. Sitter och ler som ett fån nu,bara av att skriva ner det här.