"Run bitch, run!" pt 7: Från andra hållet.

Jag ställde alarmet på 05.30 idag, tjugo minuter tidigare än annars när jag ska springa. Eftersom jag kör ett Tone it up-pass och stretchning nu när jag kommer tillbaka så behöver jag de där extra minuterna för att inte komma igång med pluggandet alltför sent.
Jag har insett att jag måste börja variera mina rundor, för det blir tråkigt i längden och är inte särskilt utvecklande att springa exakt samma väg hela tiden. På samma sätt som det var värsta kicken bara att våga sig ut och springa och på det viset kliva ur min comfort zone så har den där gamla vanliga rundan blivit en ny sådan - och där inträffar ju ingen magi, det är vi ju överens om, right?

Idag sprang jag därför nerför Älgstigen istället för Höjdgatan, som jag brukar. Stora bitar av rundan är förstås detsamma, men det räcker med små förändringar för att skillnaden ska kännas stor. Nu började jag ju med de bitarna av stan som brukar vara slutet, liksom. Jag har nästan som en tvångstanke att jag måste springa genom Stadsparken (det är bara typ 50 meter, vår stadspark är anpassad till vår lilla stads storlek kan man säga), jag gillar att springa där för då känner jag mig som Claire Underwood och då får jag alltid liiite lite mer pepp och kraft att springa lite till.
Fotnot på det: Den enda besvikelsen med säsong 2 av House of cards var att man inte fick se Claire springa mer än typ... en gång?

Resultat: Nytt hastighetsrekord (vilket förvisso inte säger så mycket, men jag hänvisar till citatet här ovanför *wink wink*) och nytt distansrekord. Yay! Det är sant som Matilda sa när jag började: Det är extra roligt i början för då slår man ju sina rekord hela tiden! Haha. True dat.

"Run bitch, run!" pt 6: Den blå skräcken.

Redan efter första veckan som jag började springa ute så märkte jag att mina "långtår" på min vänstra fot tycktes ha något fuffens för sig. De var liksom helt svullna - som ballonger! På riktigt! - och ömmande. För att inte tala om mörkröda. När svullnaden till slut lade sig efter ett tag (alltså ett tag som typ någon vecka eller så) så har de blivit mörkblå istället. Ilsket jättemörkblå. De har åtminstone inte svullnat upp sådär ballong:igt igen, tack och lov, sedan jag bytte skor. Men jag är så rädd att de löjliga små naglarna jag har där kommer att ryka snart. Jag lever i SKRÄCK.

... men jag hittade MIN gif!! :D (via tumblr)

Tänk att vi fick en riktig vår i år

... det tycker jag är fint. Perfekt springväder. Förra valborg låg det fortfarande snöhögar kvar här och var! Men så var ju det den längsta vintern sedan istiden också. (OBS! Kan vara inkorrekt.)

Helgen i ett litet bildsvep *swooosh*

Lördag:

Jag och Tobbis lunchade på stan, sprang på min fina kusin Kaisa med familj och åkte därefter ut med lite katalaner från Konditoriet till Lisö, där mutti var hund- och husvakt under veckan som var. Jenny & co var på solcharter, de rackarna! Förvisso så har vi ju inte haft något att klaga på här hemma, och det hade vi inte då heller. Vi satt ute på trädäcket och solen verkligen stekte. Liiiivet på en pinne, som man brukar säga. (Fast jag begriper inte riktigt varför det skulle vara härligt att leva på en pinne? Ställer mig lite frågande till det faktiskt.)

Dagen och solen till ära hade jag faktiskt petat på lite mascara och sånt, så jag var tvungen att föreviga det.Oh la laa.

Tobbis & mutti på Lisö.♥ Hahaha, Tobbes hållning... Oh well. Jag lovar att han inte är en hunchback vanligtvis!

På hemvägen så veckohandlade vi frukostgrejer och så och jag föll för den här söta krukan med olika blomsorter. "Romantic garden" kallade de arrangemanget. Tres bien!

Söndag:

Vi hade en lugn och skön dag. På e.m så kilade Tobbis till Snailey & Camilla för att glo på fotboll och jag bakade och förberedde middagen.

Efter frukosten så fick Puff lite "borstmassage". Båda katterna älskar att bli borstade, de lägger sig typ och ser växelvis döda eller helgalna ut när de antingen njuter eller vill leka med borsten. Haha. Älskar de där små mupparna. Killen med borsten också, för den delen.

Vad gjorde Lizzie, kanske ni undrar? Detta:

"- Spana-spana-spaaana. Du-di-dum-di-dum..."

Hon hade inte tid för borstning och sånt tjafs!

Vi tog en promenad bort till Coop som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-det-heter-längre-inte-Forum-iaf för att handla grejer till middagen och jag presenterar här ett litet exempel på mina "spegelbilder" som jag tar när jag står och velar mellan vilka glajs ska ha. Det blev vita wayfarers till slut. Och leendet kom på köpet! Meeheheh. He.

På Coop hittade jag jättefina och jättebilliga glasburkar och flaskor! Som ni kanske minns så har jag lite dille på det just nu. Eheh. Jag hade tänkt beställa en 4-pack med Mason jars i den där storleken, men de här är ju (närapå åtminstone) lika fina och kostade bara 30 spänn st, så jag sparade 40 kr per burk! Ohjjjääähhh.
Det roliga är att Bitte har en liten sådan här burk i fraktkuren på jobbet som jag sett och tänkt "Undra vilken sylt man måste köpa för att få en sådan här?"... men det var ju tomma burkar! SCOOORE!

Och medan Tobbe glodde på fotboll med Snailey (aka Snigel aka Niklas) så bakade jag TIU´s protein-blåbärsmuffins, som en förberedelse för #bikiniseries-starten. De blev bra! Till och med Tobbe godkände dem. :)

The #Bikiniseries med TIU och "Run bitch! Ruuun!" pt5

Hej buddies!
Måndagar är springdagar och eftersom jag har styrelsemöte med brf ikväll och de brukar dra ut lite på tiden så tog jag det säkra före det osäkra och sprang en morgonrunda idag. Efteråt körde jag arm/axlar/ryggövningar och något jag måste bli bättre på - stretchning. Den här videon var perfekt för min ihopknycklade knutbulle till kropp - och lagom avancerad. Ibland gör superflexibla Karenas yoga-moves att man (läs: jag) bokstavligt talat känner sig formad som ett stort frågetecken halvvägs in i videon.

 Idag startar dessutom Tone it up´s årliga BIKINI SERIES och i den ingår en spring-utmaning: 100 by summer. Man ska springa 100 miles innan de 8 veckorna som utmaningen pågår är över, helt enkelt. Omräknat till mil så är det nästan 17 mil. *Waaaahhhhh!* Det är drygt två mil i veckan. MEN det ÄR ju inte så farligt egentligen! Förra veckan sprang jag 1,2 mil ju och då sprang jag bara min lite längre runda, som är nästan 5 km en gång av mina tre springtillfällen. Min korta runda nu i början är förvisso bara en knapp kilometer kortare. But still. Först började jag räkna på hur mycket jag skulle behöva springa per dag (ungefär 3 km), men det gjorde mig lite ängslig med tanke på mitt knä. (Jag vill INTE behöva vila och bli degig all over the place i två, tre veckor igen.) Så Tobbis tipsade mig om att springa 5 km 4 dagar i veckan istället och det är ju bättre. Då kan jag fokusera på benövningar de dagarna jag springer och armar/axlar/rygg när jag har "vila". Just idag blev det ju inte så iofs, men det slog mig nu att det är så jag borde göra.

Jag har redan kommit ur den där nyförälskade fasen med springandet, det måste jag erkänna. Nu är vi mer i ett fast förhållande: Trygga med varann. Och det är ju bra att det har blivit så så fort! Jag känner mig kanske inte suuuupertaggad och typ pirrig när jag ställer alarmet på 05.50 längre, men jag väljer ändå att gå upp när klockan ringer framför att ligga kvar och sova en halvtimma till. Ska jag springa på kvällen så är det dock fortfarande lite kärlekspirr i magen, ibland.
Jag börjar redan nu oroa mig för att det ska bli en helvetesvinter med väder som gör det svårt att springa och jag har gjort upp en lista i huvudet vad jag ska försöka spara till när jag jobbar i sommar (förhoppningsvis bara i sommar, that is. Utbildning och så, ni vet.):
 - Körkort. (Helst en intensivkurs.)
 - Vinteranpassade löparskor.
 - Vinteranpassade löparkläder.
Man kan väl säga att jag planerar att hålla fast med löpningen in the long run, så att säga. (pun unintended)

Jag läser Martina Haags "Heja! Heja!" för tredje eller fjärde gången, men den här gången är det med helt nya ögon. Förut peppade den mig med min träning överlag, men nu har den nästan superkrafter. För nu läser jag den ju med mina LÖPARGLASÖGON PÅ! Liksom. Den är så himla rolig och inspirerande, jag menar det verkligen: Springer du så kommer du att finna nöje i den här boken. Och om du inte springer med, för den delen. Igår läste jag kapitlet om Tjurruset och tänkte då förstås på mina goingar till vänner som ska springa Tough Viking nästa lördag (!!!!!!) (den 10:e maj, alltså).
Det absolut BÄSTA med Tough Viking är att jag inte ska vara med. HAHAHAHAHA. *vanvettigt förnöjt skratt*
Jag tänker vara på plats och smutta på en drink medhavd i termos, typ, medan de springer runt i Hagaparken och blir torterade på alla möjliga vis. Och sedan kommer jag vara stolt som en tupp (eller höna kanske?) när de kommer i mål. ♥ Mina tuffa finisar.

Nu ska jag klicka hem "Born to run: Jakten på löpningens själ" från cdon, sedan måste jag se till att göra lite nytta för jag vill kunna ha tid att hänga lite med Matilda och Sofia den här veckan!

Tuva har fått en lillasyster!

Idag kom Lina (aka Bobo) och Roberts andra lilla tjej till världen! Så himla roligt och fint. ♥ GRATTIS!

Inlämnat och klart!

DÄR skickades deluppgift och dropboxlänk in. Nuuuu är det heeeelg!

...

Får jag gå och lägga mig nu?

I got this - you got this - now you know it!

Yo!
Hittills idag: Jag sprang den sämsta rundan ever. Typ. Det kändes så iaf. Kroppen var inte med på tåget, så att säga. Kändes som att springa i... tjära? Kola? Meterhög snö? Äh, TUNGT, helt enkelt. Det kändes liksom rent omöjligt att lyfta och böja ordentligt på benen. När jag kom hem försökte jag göra några utfall men det gick inte. Kroppen sa bara stopp. Goddammit.
Oh well. Jag är stolt över mig själv och det faktum att jag tog mig upp ur sängen och ut, trots att jag kände på mig att det skulle bli en sådan runda. Ett plus var att jag fick lite frukosthäng med min gosing när jag satt och mulade i mig min snabbgröt. Dessutom är det underbart ute nu. Ledsen att jag state:ar det uppenbara, men de här dagarna som är nu, preciiiis när allt är på väg att slå ut på allvar - det är magi i luften. Hoppingivande.

Nu ska jag betala räkningar innan jag fortsätter med den där uppgiften jag skjutit upp. Den ska slutföras och lämnas in idag, THAT´S IT!

Jag hittade bebisbilder på Puuuuff!!!

ALLTSÅ!! Hjärtat svämmar över herregud måste springa och pussa på honom nuuuu! Min plutt!
Moahahaha lol hejdå *springer iväg*

Det är upp till oss.

bild via weheartit

Another day, another smoothie

Receptet hittar ni HÄR!♥

Oh ljuva prokrastinering, Jessica är ditt namn.

Jag skjuter upp en uppgift så in i helvete just nu. Den inspirerar mig inte, snarare irriterar den mig och gör att jag mycket hellre fokuserar på alla andra uppgifter med extra energi än ser till att få den gjord. Det finns en hel hög faktorer som gör att jag prokrastinerar, men det främsta är nog att jag är irriterad på hur hela kursen är upplagd. Om läraren inte har tid för kursen så behöver man inte låta folk söka till den över huvud taget. Det gör mig förbannad att ägna x antal timmar med att slita mitt hår och exempelvis försöka förstå ett program som måste laddas ner enbart för en viss uppgift, vänta i en månad på att få någon slags feedback och sedan få en rad som läraren i princip redan skrivit i forumet några dagar tidigare, till alla. EN RAD.

Jag blir förbannad bara av att tänka på det. 

Det var liksom tre olika delmoment i just den uppgiften och det enda jag fick någon som helst respons på var den rent tekniska. Varför skulle vi då sitta och göra de andra två bitarna? Så jävla dumt.

Så. För att ytterligare skjuta upp hela ta-tag-i-skiten-processen så gick jag in på Kicks när jag var på stan för att handla till middagen och köpte två nagellack. I två färger som jag aaaaldrig skulle ha gissat att jag skulle köpa för bara typ ett år sedan. Jag och Sofia har konstaterat detta:

För några år sedan - närmare bestämt 2011, för jag minns att vi preciiis hade vunnit budgivningen och skrivit på kontrakten för le Drömmis - så var jag och hon i samma lag till den årliga sommarfesten med jobbet. Varje lag fick en färg och några veckor före festen fick man veta denna färg och att man skulle klä sig i denna färg till festen. Vårt lags färg var gul. Vilket både jag och Sofia beklagade oss över och svor över eftersom vi var rörande överens om att gult var en skitfärg - i synnerhet på kläder, på oss. Min favvokombo när det kommer till färger hade förstås varit cerise och knallgult väldigt länge, men just som ensam färg... Nej. Om wimmiesarna (som inte kände varann så bra än då, så hela womance-grejen låg i framtiden) fick säga sitt så var verkligen gult fult.

Nu är det typ bådas favoritfärg. Vi skrattade åt det häromveckan bara, att vi har helvänt på den punkten verkligen. Och vi vet inte varför eller riktigt när och hur det hände. Det bara blev så. Okej, varken hon eller jag klär oss väl i gult särskilt ofta, men som accentfärg så älskar jag den! Och jag är helt betuttad i den där ljusturkos/blåisch-nyansen just nu också. Faktum är att jag hittade ett nääästan likadant som det där Depend, fast från Ciaté som hette "Pepperminty". Dock så fick jag båda de här lacken för bara några kronor mindre än endast det lacket, så jag körde på kvantitet den här gången. Det hade verkligen den perfekta nyansen jag var ute efter... Får se om min 20%-kupong (som låg kvar hemma på byrån) får gå till det sedan. 

Jag har verkligen komplex för mina naglar just nu, både på händer och fossingar. Ja, mer än vanligt. Händerna ser ut som om jag försökt gräva mig ut ur ett fångläger. Utan spade eller så, alltså. Enbart med händerna. Jag har varit så stressad den senaste månaden att jag bitit på dem mer brutalt och idogt än vanligt. Och mina fötter ska vi inte tala om. Herregud. WAR ZONE. Och inte blir det bättre av springandet heller, hahaha. Oh well. DET är det värt. Men jag kan åtminstone dutta lite fint nagellack på de där små stumparna, för min egen skull.

Sedärja, nu har jag ägnat värdefull tid åt att blogga också! SCORE!
Nu är det dags för middagsfix. Tjohej!

WONDER WOMAN-ROSORNA

Det är något magiskt med just ceriserosa rosor, har jag konstaterat. De överlever minst dubbelt så länge som sina syskon i andra färger (och av annan art, förmodar jag)! *paus för förstummad tystnad* 

De som jag har nu är inne på sin tredje vecka medan de beige/vit/rosa är köpta i förrgår. De har hängt med så länge att de små skotten på stjälkarna har växt ut, så det är som en liten trädgård därinne i vasen (se pilen).

Den andra varianten (alltså beige/vit/rosa) är faktiskt också långlivad, har jag erfarit. Sååå... det här är väl vad man kan kalla THE ALL STARS av bukettrosor när det kommer till livslängd. Typ.

När man vaknar före den första fågelns sång.

Jag vaknade vid tre inatt och var så galet kissnödig att det liksom inte var någon idé att somna om utan att göra något åt saken. Jag kände inte för drygt tre timmars oroligt drömmande om "jakten på den heliga klosetten", vilket ju brukar vara vad som väntar i sådana lägen.
I alla fall, när jag kom tillbaka och skulle krypa ner i sängen igen (klättra över Puff, putta bort Tobbe från min sida etc etc) så såg jag att en båt var på väg in i hamnen och var tvungen att kolla lite snabbt vilken det var (arbetsskada). Den korta avstickaren från den väg som jag annars kan gå med slutna ögon (för att inte vakna till) fick mig att vakna till tillräckligt för att det skulle ta några minuter extra att somna. Därför blev det väldigt märkbart när den första fågeln vaknade och började sjunga. Herregud vad högt det kan låta när resten av världen är så tyst och slumrande! Gah.
Det finns oftast bara två sinneslägen när man ligger sådär mitt i natten och väntar på att sömnen ska komma tillbaka från sin fikapaus och göra en sällskap igen: Fullständig lycka och förnöjsamhet eller panik över allt och ingenting som pågår i livet, har pågått eller eventuellt skulle kunna inträffa. Jag låg och pendlade lite mellan dem, men jag lyckades somna när jag befann mig i ett tillstånd av det förstnämnda - tack och lov.
Anyways: Jag vet inte om jag blev särskilt utvilad av påskhelgen, men nog var det skönt att koppla bort studierna i några dagar extra.

Igår var den första dagen på långhelgen som vi inte hade något inbokat alls och det var verkligen guld värt. Gosing och jag tog bilen ut till Lövet och gick runt där i solen och värmen innan vi åkte och gjorde vår veckohandling. Väl hemma igen så läste jag på balkongen och jobbade på mina fräknar tills jag och le wimmie (aka Sofia) tog en långpromenad på e.m.
Efter middagen så stack jag ut och sprang, så mina ben (och resten av mig) var trötta igår kväll. Jag somnade i första pausen av "La Bamba". Rock n´roll!

Glad påsk!

Jag hoppas ni har en fin påsk, med god mat, skönt häng och så mycket godis som ni önskar. För min del har det blivit en del balkonghäng när jag haft tillfälle - och alldeles för mycket choklad. 

Några påskharar fick stanna lite längre än det var tänkt eftersom deras mottagare fick förhinder vid upphämtningen:

Som tur är så är de nog lika goda om en vecka eller så! ;)

Nu ska jag slänga på lite smink innan vi ska kila iväg till ytterligare en påsklunch! ♥:D

En påskgul paj!

Nyåret 12/13 firade vi ju med hela mitt bästa gäng hemma hos Mats & Jossan i deras dåvarande lägenhet. Till efterrätt så hade Jossan gjort ananaspaj - och jag blev frälst där och då. Sedan dess är det här min favoritpaj alla kategorier. Den är så fräsch och ljuuuuvligt krämig i konsistensen. Mmmmm. Överlag så älskar jag verkligen ananas och har haft dille på det de senaste åren. Förra sommaren skippade jag mitt vita vin och hade med mig ananasjuice och Malibu till fester och tjejkvällar istället, haha. SÅ GOTT.

Anyways: Den här pajen har liksom allt jag älskar ihopslängt till ett. Mördeg! Ananas! Creme fraiche! Och så lite förbjuden, farlig (och kaloribombad) grädde på toppen, vid sidan av. Oh yes, come to mama!

Dessutom passar den ju rackarns bra nu till påsk med sin förtjusande gula ton. ;)

Min mest välkavlade deg någonsin! Moahah.

Recept (källa)
Ingredienser, deg:
150 g smör
1 dl socker
3 dl vetemjöl (jag använder oftast fullkorn - den här gången blev det så eftersom jag inte hade vanligt hemma, så hade inget större val)
1 tsk bakpulver

Blanda ihop degens ingredienser i en matberedare eller köksassistent. Tryck ut i en pajform.

Ingredienser, ananasfyllning:
1 ägg
2 dl creme fraiche
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
500 g krossad och avrunnen ananas (jag brukar ha två burkar, det står på dem hur mycket vikten är utan juice)

Blanda ihop ägget, creme fraiche, socker och vaniljsocker och därefter ananasen.
Häll fyllningen i formen. Grädda på 175 grader i ca 40 minuter.
Låt pajen svalna lite innan servering.

Balkongmys!

Men jaaa! En av höjdpunkterna på våren är ju faktiskt att få göra i ordning balkongen igen efter vintern. Jag får pirr i magen av att göra mysigt därute - man vet ju att man kommer spendera x antal timmar där snart, i solen... Eller till ljudet av smattrande regn på taket, för den delen. 

Tobbe gjorde ju som sagt det där tråkiga jobbet med att skrubba plåten tidigare idag. Nästa steg: Jessicas inredning! Taaa-daah! 

Vi har letat efter ett nytt bord och hade spanat på några på Jysk och så ett gulligt café-set på Kvantum med bordet ni ser nedan och två stolar till. Den ena av de stolarna fick gå upp på vinden för stunden, medan den andra står i hörnet bakom dörren. Jag är glad att vi tog café-setet för borden på Jysk var jättefina, men fyrkantiga och snäppet för stora för att det skulle blivit lätt att möblera, är jag rädd.

Nästa grej på listan är att byta ut de gamla trasmattorna på golvet till en eller två nya, finare. :)

Det är inte ofta man lyckas få en bild med båda katterna! Men det här var så spännande att Lizzie inte hade tid att tjura och Puff var för nyfiken på de nya grejerna för att vilja busa.

Den söta "blomhinken" fick jag av mutti i helgen. ♥ Den står dock inte kvar på bordet nu, jag fick hänga upp den istället, annars hade Lizzie käkat upp den på nolltid. Kattskrällen.

Vår lilla prinsessa blickar ut över sitt rike. Hehe...

Kaffeeeee

#selfie, idag komplett med påskhare-tänder!

Yo!
Kaffedags var det hääääär. Och bara för att pimpa detta inlägg med något så visar jag min pluggar-och-har-inte-tid-för-smink-och-sånt-tjafs-nuna, dock lite snällt gömd bakom ett fotofilter. Because YOU CAN'T HANDLE THE TRUTH. Of my face, alltså.
Min hy har haft en intressant period lately. Notera att jag använder "intressant" i ordets mest flytande, luddiga form. Jag har haft en jävla massa finnar och fet hy, helt enkelt. Roligare än så var det inte.

Tobbe är ledig idag och är i full gång med att skura balkongen fri från tråkiga alger som uppstått på plåten... och det blir så FIIIINT! Han är bäst, för att klargöra.

Jahajaa. Planen är att jag ska springa ikväll igen och jag ska berätta en hemlis: Jag längtar. Hihi.
Jag och löpningen är som ett nyförälskat par just nu.

Nu är kaffet schlutt och jag ska försöka göra liiite mer nytta en liiiiiten stund till. Pusspuss!

På tal om kaffe:

Mina nya favoriter till Tassimon är Carte Noire´s Café Long och Espresso. (Jag har sojamjölk till båda, kan tilläggas - jag är ingen svart kaffe-typ.) Så himla gott, aromatiskt och med liksom... mjuk smak. Mmm-mmm-mmm! Jag har haft Gevalias varianter fram till nu, men de här var verkligen mer Jessica-anpassade. Jag tror att Gevalia har lite mer "svensk" smak, ni vet typ rejält liksom? Typ som... English breakfast-te. Inga konstigheter. Haha. Ni får gärna rätta mig om jag har fel, kaffe är ju lite nyvunnen mark för mig än så länge.

Hej!

Igår kväll invigdes de nya skorna! De gjorde helt klart vad de skulle och det gjorde jag med: Jag sprang försiktigt och i ett lagom tempo. Dessutom var jag noga med att stretcha både före och efter rundan. Jag kände inte av knät alls, dock så har jag en liten stukning på vänstra foten sedan i helgen, så jag får vara försiktig med den istället nu, haha.
Men jag märker absolut att de här pjucksen har en bättre dämpning (mer anpassad för asfalt och min springstil) (hahah, hade skrivit isolering först - lite trött idag?) - framförallt kände jag det igår efter att jag sprungit och idag: Jag känner mig inte mörbultad i benen, utan de känns bara lite sådär skönt trötta, som de ska göra! :)

Och min nya s5:a passade i min shocksock! Pjuh;) Det var det första jag kollade när jag packade upp telefonen igår, haha. Men jag blöder verkligen pengar just nu, så det sista jag var sugen på var att köpa en ny sådan när jag just införskaffat den här - även om det är en pytteutgift jämfört med vad telefonhistorien och allt går på. (Skatteåterbäring och dylikt är mycket välkommet framöver, enkelt uttryckt.)

Ironiskt nog så hade Samsung såklart bestämt sig för att byta sida på uttaget för hörlurar den här gången, så hålet för dem var på fel sida - men det var inget som en sax inte kunde lösa, förstås.

Nu ska jag göra en stor kopp kaffe och återigen djupdyka i le studier igen. Jag har verkligen tusen saker att göra idag och imorgon om jag ska ha tid att fira någon jävla påsk. (Den kunde inte kommit olägligare. Påskjävel.) PUSS!

Sista dagen för anmälan till högskola/universitet

Jag skickade in min ansökan bara några dagar efter att ansökningsperioden öppnat, men ändå fick jag som en iskall känsla i magen när de nämnde att idag är sista dagen på nyheterna i morse. Som att jag hade glömt och nu var det kört, liksom. Så var det ju inte, som tur är. Och man har till 24.00 idag, så om ni har funderat och glömt fram till nu - det finns fortfarande lite tid! ;)

Jag har ändrat och justerat min ansökan några gånger och eftersom jag kom in på Grafisk design för webb-kursen nu så kunde jag ta bort den från höstens ansökan. Nu är den slutgiltiga formen dock signed, sealed and delivered. Typ. Så nu är det bara att börja vänta och låta några främlingar och troligtvis någon sjukt komplicerad algoritm ha all makt över ens framtid.

Jag, fåglarna och en buss.

bilder i kollage via weheartit

Det må vara halvfestligt att stänga av alarmet och kliva ur sängen klockan fyra på morgonen, men när man väl är uppe och en stund senare kliver ut genom dörren och de enda som tycks vara vakna är du själv och en fågelkör (samt en buss som obönhörligt plöjer fram genom de stilla gatorna) - då har det onekligen sin charm.
Eftersom det är påsklov så innebär det att många reser till Gotland, vilket betyder att det är lätt att hålla sig aktiv och vaken i skallen på jobbet. Jag var fortfarande uppe i något slags varv när jag kom hem (och kaffet jag drack hjälpte till, en kort stund), så jag hann plugga en timma ungefär innan det kändes som om någon tryckte på off-knappen. En powernap med Puff på soffan och en kolhydratfest i form av överblivna chips från helgen samt 6 bitar (!!!) mintkrokant fick bli medicinen för det. Ugh. Nåväl. Man FÅR busa lite med rutiner och restriktioner när man har börjat jobba så tidigt! ;) Förutsatt att det är någon enstaka gång, då. Hehe.

Jag fick sommarkänslor av den här morgonen och förmiddagen. Att cykla till jobbet i gryningen, ha frakten på en full avgång (med lite frakt, dock) och träffa "somrisar" (och mina vanliga, BÄSTA kollegor förstås) som börjar värmas upp inför högsäsongen - och så strålande sol rakt in i fraktkuren. Japp. Sommar.

Rebooting. . . eller: "Run bitch, run!" pt4

Mitt knä känns så gott som helt återställt (peppar peppar) och jag har investerat i ett par superskor som ska hjälpa mig att inte få ont igen (förhoppningsvis). Typ... att springa bättre, helt enkelt.

Dessutom har jag gear:at upp med ett shocksock-armband för min phoney, men p g a av en otursfylld fredagsmorgon så är frågan om det kommer passa - jag hoppas verkligen det med tanke på att det jag hade innan köpte jag samma dag som jag lämnade in min s3:a på rep. första gången... Och det kom m a o aldrig till användning eftersom telefonen tappades bort av verkstaden och s4:an är större (exakt samma sak hände förresten med Jennys iphone i höstas - samma verkstad!). Det vore sjukt irriterande om så skulle bli fallet med det här med!

Men jag ska försöka mjukstarta lite den kommande veckan, alltså. Powerwalk och lätt jogging - om inte annat för att "lära känna" skorna. Och så har jag lovat Tobbe, Matilda och Sofia att inte kasta mig in i det på en gång igen, utan gå emot alla mina principer och gå låååångsamt fram nu. Både rent praktiskt och teoretiskt talat, alltså.
(Jag får lust att utbrista: "BAH! Humbug!", men håller tilbaka.)

Får se om jag börjar imorgon... Eller på tisdag. Imorgon bitti blir det i a f icke, för alarmet ringer redan 04.10 - jag ska jobba lite extra. ZzzZZzzz.

Min kärleks födelsedag

OBS! Ignorera katthåret på duken. Fokusera på den UNDERBARA salsan. Tack.

Idag har vi firat Tobbes 29-årsdag (29!! Hur är det möjligt??) med frukost på sängen-mys imorse (jag fick äntligen inviga min fina frukostbricka! Scooore!) och tacomiddag för hans familj och släkt nu på kvällen. (Min familj får vänta med firandet till på fredag, vi insåg att även om det finns maaaassor av hjärterum så behövs faktiskt stjärterum för att man ska kunna bjuda på middag. Tyvärr.)
Jag har verkligen varit i farten sedan sju imorse och är helt färdig - det är vi båda två. Medan jag stått i köket och fixat såser, skurit grönsaker och gjort en grym tomatsalsa (från min TIU nutrition plan!) så har Tobbis flängt runt och städat och gjort fint här hemma. Min älskling!

Nu ska jag gå och tvätta bort smink, plocka ur linser, borsta tänderna och... jo, faktiskt - gå och lägga mig! Gonatt!♥

"... brought the sun and the flowers where there used to be rain"

Man (läs: jag) inser hur påverkad man är av vädret these days när man på riktigt känner sig som en ny människa av att vakna och mötas av solljus istället för de senaste dagarnas dimma (och depp).
HERREGUD vad fint med sooool! Jag tog mig ut från lägenheten i morse och cyklade till Kvantum. Sådär långsamt, som (gamla) damer cyklar i tecknade filmer, med ett leende på läpparna och ansiktet liksom lite uppåtvänt, som Puff när han vädrar i vinden när han spanar ut genom köksfönstret eller på balkongen.
Sedan spenderade jag den första halvan av dagen med att plugga ute på balkongen. Mysipys.

Jag veeeet att bloggen ser rörig ut nu, btw. Jag är så trött på den här designen att jag kräks, men det är ett tidskrävande projekt att ändra helt och jag har verkligen inte den tiden just nu. :( Men jag är medveten om det och kommer att göra något åt det framöver, sooner than later. Okej?

Nu ska jag laga lite mat tills min kille kommer hem! Han fyller förresten år på lördag. Min prins.♥

Look who's back!!

ÄNTLIGEN så tog Estrella sitt förnuft till fånga och tog tillbaka deras godaste chips EVER: Sourcream & cheese.
Alltså på riktigt, jag blev så lycklig när jag såg dem på Kvantum nu imorse att jag var tvungen att ringa Tobbis och skrattade sådär hysteriskt, typ som folk som just skrapat fram 5 miljoner på Triss i Nyhetsmorgon gör.
Jag HÄVER tillfälligt mitt rådande chipsförbud, för imorgon jävlar... Då är det du och jag, cheeeesiies! (Tobbe ska ut med jobbet.)
#inserhurtragisktdetlåtermenbryrmiginte #yolo


(Nu är det bara OLW som ska återuppliva sourcream & lime!)

Tidsstämpel? Jaa... precis.

Alltså. Jag tog mig lite vatten över huvudet och fixade en grej i bloggens kod... som var jättedålig! Får se hur jag gör med bloggdesignen, har inte riktigt tid att fixa med den nu. Gah.

Så jaa... Ni kan ju glädjas över att det är datumstämpel (och tid) på ALLA inlägg nu, inte bara ett per dag... Men ni kan ju låtsas som att det inte alls ser rörigt ut! Meeheheeee...

bild via weheartit