Trötta ben och Mysteriet med den försvunna kontaktlinsen.

Vi har äntligen fått de nya, fina bänkarna som vi i styrelsen beställde i höstas. (Jag och E valde modellen. Gammeldags parkbänk i ek (tror jag?) och smide - så himla fina.) En av dem har placerats utanför vår port, vid väggen. Det är min nya stretchningsbänk! Superskönt att inte behöva sitta på bänken på andra sidan gatan där grannarna har första parkett att stå och glo i fönstren när man svettas och försöker stretcha, haha. (Jag vet eftersom jag har gjort samma sak, hahaha.)

Meeeeehhhhh. Det ska erkännas att det var inte direkt som att jag skuttade ur sängen med lätta steg och en liten lycklig sång när alarmet ringde idag. Men solen sken och det var skönt ute, så det var fullt uthärdligt när jag väl satte skorna mot asfalten. Jag tror jag slog svettrekord idag, åtminstone för i år. Ändå var det inte särskilt varmt ute: nollgradigt. Men the real feel måste ha varit högre. Oh well. Idag fanns det absolut lite spring kvar i benen - fortfarande! - men det tog stopp på vägen tillbaka, efter den tredje kilometern. Ojojojoj vad trött jag blev. Det var verkligen en pina att tvinga benen att springa den sista kilometern. MEEEN det gick.
Imorgon måste jag nog ta en vilodag från springandet dock. Får köra lite HIIT eller något när jag går upp för att få igång metabolismen.

Jag pluttar alltid i linserna nästan omedelbart när jag klivit upp och ska ut och springa. Med andra ord utförs detta i ett mer eller mindre medvetslöst tillstånd och på ren rutin. Innan jag skulle gå in i duschen förut så stod jag och petade och petade förgäves i högra ögat, på jakt efter linsen. Men som sagt: Förgäves. Det fanns ingen lins att finna. Var gjorde jag av den då?! Jag är övertygad om att jag hade den på fingertoppen, redo att plutta i den... Men jag måste typ ha blinkat ut den innan den fick fäste och sköljt ner den eller något...?
Borta är den i a f. Surt. Tur att jag har nya månadslinser på g från Lensway.

Jag är trött överlag idag. Måndagstrött. ZzzZZzz.

Mystisk trafik.

De senaste veckorna så är det två jättegamla inlägg (från 2011) som har poppat upp som mest lästa till och från. Det är verkligen två superrandom sådana dessutom, de handlar inte om något speciellt liksom utan är bara två typiska vardagsinlägg.
Sådan här trafik gör mig nervös. Jag tänker att antingen så är det någon slags spamgrej som styr trafik till bloggen, vilket jag inte vill (jag vill såklart att min statistik ska vara ärlig och visa riktiga personer som faktiskt läser bloggen) eller så är det någon som har länkat till en bild från inlägget som kommer upp på google (det ser ut som om det är tyska google i trafikrapporten?!), vilket gör mig illa till mods eftersom båda inläggen innehåller fåniga selfies av mig och jag då blir extremt självmedveten och ängslig. Typ "är det någon som skriver dumma saker om mig någonstans?", ja ni vet. En släng av vår moderna världs internetbaserade paranoia, helt enkelt.

Det stör mig bara, kort sagt. Jag vill GÅ TILL BOTTEN med detta. Haha.

Helgen i ett litet bildsvep *swooosh*

Lördag:

Jag och Tobbis lunchade på stan, sprang på min fina kusin Kaisa med familj och åkte därefter ut med lite katalaner från Konditoriet till Lisö, där mutti var hund- och husvakt under veckan som var. Jenny & co var på solcharter, de rackarna! Förvisso så har vi ju inte haft något att klaga på här hemma, och det hade vi inte då heller. Vi satt ute på trädäcket och solen verkligen stekte. Liiiivet på en pinne, som man brukar säga. (Fast jag begriper inte riktigt varför det skulle vara härligt att leva på en pinne? Ställer mig lite frågande till det faktiskt.)

Dagen och solen till ära hade jag faktiskt petat på lite mascara och sånt, så jag var tvungen att föreviga det.Oh la laa.

Tobbis & mutti på Lisö.♥ Hahaha, Tobbes hållning... Oh well. Jag lovar att han inte är en hunchback vanligtvis!

På hemvägen så veckohandlade vi frukostgrejer och så och jag föll för den här söta krukan med olika blomsorter. "Romantic garden" kallade de arrangemanget. Tres bien!

Söndag:

Vi hade en lugn och skön dag. På e.m så kilade Tobbis till Snailey & Camilla för att glo på fotboll och jag bakade och förberedde middagen.

Efter frukosten så fick Puff lite "borstmassage". Båda katterna älskar att bli borstade, de lägger sig typ och ser växelvis döda eller helgalna ut när de antingen njuter eller vill leka med borsten. Haha. Älskar de där små mupparna. Killen med borsten också, för den delen.

Vad gjorde Lizzie, kanske ni undrar? Detta:

"- Spana-spana-spaaana. Du-di-dum-di-dum..."

Hon hade inte tid för borstning och sånt tjafs!

Vi tog en promenad bort till Coop som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-det-heter-längre-inte-Forum-iaf för att handla grejer till middagen och jag presenterar här ett litet exempel på mina "spegelbilder" som jag tar när jag står och velar mellan vilka glajs ska ha. Det blev vita wayfarers till slut. Och leendet kom på köpet! Meeheheh. He.

På Coop hittade jag jättefina och jättebilliga glasburkar och flaskor! Som ni kanske minns så har jag lite dille på det just nu. Eheh. Jag hade tänkt beställa en 4-pack med Mason jars i den där storleken, men de här är ju (närapå åtminstone) lika fina och kostade bara 30 spänn st, så jag sparade 40 kr per burk! Ohjjjääähhh.
Det roliga är att Bitte har en liten sådan här burk i fraktkuren på jobbet som jag sett och tänkt "Undra vilken sylt man måste köpa för att få en sådan här?"... men det var ju tomma burkar! SCOOORE!

Och medan Tobbe glodde på fotboll med Snailey (aka Snigel aka Niklas) så bakade jag TIU´s protein-blåbärsmuffins, som en förberedelse för #bikiniseries-starten. De blev bra! Till och med Tobbe godkände dem. :)

Another day, another smoothie

Receptet hittar ni HÄR!♥

Oh ljuva prokrastinering, Jessica är ditt namn.

Jag skjuter upp en uppgift så in i helvete just nu. Den inspirerar mig inte, snarare irriterar den mig och gör att jag mycket hellre fokuserar på alla andra uppgifter med extra energi än ser till att få den gjord. Det finns en hel hög faktorer som gör att jag prokrastinerar, men det främsta är nog att jag är irriterad på hur hela kursen är upplagd. Om läraren inte har tid för kursen så behöver man inte låta folk söka till den över huvud taget. Det gör mig förbannad att ägna x antal timmar med att slita mitt hår och exempelvis försöka förstå ett program som måste laddas ner enbart för en viss uppgift, vänta i en månad på att få någon slags feedback och sedan få en rad som läraren i princip redan skrivit i forumet några dagar tidigare, till alla. EN RAD.

Jag blir förbannad bara av att tänka på det. 

Det var liksom tre olika delmoment i just den uppgiften och det enda jag fick någon som helst respons på var den rent tekniska. Varför skulle vi då sitta och göra de andra två bitarna? Så jävla dumt.

Så. För att ytterligare skjuta upp hela ta-tag-i-skiten-processen så gick jag in på Kicks när jag var på stan för att handla till middagen och köpte två nagellack. I två färger som jag aaaaldrig skulle ha gissat att jag skulle köpa för bara typ ett år sedan. Jag och Sofia har konstaterat detta:

För några år sedan - närmare bestämt 2011, för jag minns att vi preciiis hade vunnit budgivningen och skrivit på kontrakten för le Drömmis - så var jag och hon i samma lag till den årliga sommarfesten med jobbet. Varje lag fick en färg och några veckor före festen fick man veta denna färg och att man skulle klä sig i denna färg till festen. Vårt lags färg var gul. Vilket både jag och Sofia beklagade oss över och svor över eftersom vi var rörande överens om att gult var en skitfärg - i synnerhet på kläder, på oss. Min favvokombo när det kommer till färger hade förstås varit cerise och knallgult väldigt länge, men just som ensam färg... Nej. Om wimmiesarna (som inte kände varann så bra än då, så hela womance-grejen låg i framtiden) fick säga sitt så var verkligen gult fult.

Nu är det typ bådas favoritfärg. Vi skrattade åt det häromveckan bara, att vi har helvänt på den punkten verkligen. Och vi vet inte varför eller riktigt när och hur det hände. Det bara blev så. Okej, varken hon eller jag klär oss väl i gult särskilt ofta, men som accentfärg så älskar jag den! Och jag är helt betuttad i den där ljusturkos/blåisch-nyansen just nu också. Faktum är att jag hittade ett nääästan likadant som det där Depend, fast från Ciaté som hette "Pepperminty". Dock så fick jag båda de här lacken för bara några kronor mindre än endast det lacket, så jag körde på kvantitet den här gången. Det hade verkligen den perfekta nyansen jag var ute efter... Får se om min 20%-kupong (som låg kvar hemma på byrån) får gå till det sedan. 

Jag har verkligen komplex för mina naglar just nu, både på händer och fossingar. Ja, mer än vanligt. Händerna ser ut som om jag försökt gräva mig ut ur ett fångläger. Utan spade eller så, alltså. Enbart med händerna. Jag har varit så stressad den senaste månaden att jag bitit på dem mer brutalt och idogt än vanligt. Och mina fötter ska vi inte tala om. Herregud. WAR ZONE. Och inte blir det bättre av springandet heller, hahaha. Oh well. DET är det värt. Men jag kan åtminstone dutta lite fint nagellack på de där små stumparna, för min egen skull.

Sedärja, nu har jag ägnat värdefull tid åt att blogga också! SCORE!
Nu är det dags för middagsfix. Tjohej!

WONDER WOMAN-ROSORNA

Det är något magiskt med just ceriserosa rosor, har jag konstaterat. De överlever minst dubbelt så länge som sina syskon i andra färger (och av annan art, förmodar jag)! *paus för förstummad tystnad* 

De som jag har nu är inne på sin tredje vecka medan de beige/vit/rosa är köpta i förrgår. De har hängt med så länge att de små skotten på stjälkarna har växt ut, så det är som en liten trädgård därinne i vasen (se pilen).

Den andra varianten (alltså beige/vit/rosa) är faktiskt också långlivad, har jag erfarit. Sååå... det här är väl vad man kan kalla THE ALL STARS av bukettrosor när det kommer till livslängd. Typ.

När man vaknar före den första fågelns sång.

Jag vaknade vid tre inatt och var så galet kissnödig att det liksom inte var någon idé att somna om utan att göra något åt saken. Jag kände inte för drygt tre timmars oroligt drömmande om "jakten på den heliga klosetten", vilket ju brukar vara vad som väntar i sådana lägen.
I alla fall, när jag kom tillbaka och skulle krypa ner i sängen igen (klättra över Puff, putta bort Tobbe från min sida etc etc) så såg jag att en båt var på väg in i hamnen och var tvungen att kolla lite snabbt vilken det var (arbetsskada). Den korta avstickaren från den väg som jag annars kan gå med slutna ögon (för att inte vakna till) fick mig att vakna till tillräckligt för att det skulle ta några minuter extra att somna. Därför blev det väldigt märkbart när den första fågeln vaknade och började sjunga. Herregud vad högt det kan låta när resten av världen är så tyst och slumrande! Gah.
Det finns oftast bara två sinneslägen när man ligger sådär mitt i natten och väntar på att sömnen ska komma tillbaka från sin fikapaus och göra en sällskap igen: Fullständig lycka och förnöjsamhet eller panik över allt och ingenting som pågår i livet, har pågått eller eventuellt skulle kunna inträffa. Jag låg och pendlade lite mellan dem, men jag lyckades somna när jag befann mig i ett tillstånd av det förstnämnda - tack och lov.
Anyways: Jag vet inte om jag blev särskilt utvilad av påskhelgen, men nog var det skönt att koppla bort studierna i några dagar extra.

Igår var den första dagen på långhelgen som vi inte hade något inbokat alls och det var verkligen guld värt. Gosing och jag tog bilen ut till Lövet och gick runt där i solen och värmen innan vi åkte och gjorde vår veckohandling. Väl hemma igen så läste jag på balkongen och jobbade på mina fräknar tills jag och le wimmie (aka Sofia) tog en långpromenad på e.m.
Efter middagen så stack jag ut och sprang, så mina ben (och resten av mig) var trötta igår kväll. Jag somnade i första pausen av "La Bamba". Rock n´roll!

Kaffeeeee

#selfie, idag komplett med påskhare-tänder!

Yo!
Kaffedags var det hääääär. Och bara för att pimpa detta inlägg med något så visar jag min pluggar-och-har-inte-tid-för-smink-och-sånt-tjafs-nuna, dock lite snällt gömd bakom ett fotofilter. Because YOU CAN'T HANDLE THE TRUTH. Of my face, alltså.
Min hy har haft en intressant period lately. Notera att jag använder "intressant" i ordets mest flytande, luddiga form. Jag har haft en jävla massa finnar och fet hy, helt enkelt. Roligare än så var det inte.

Tobbe är ledig idag och är i full gång med att skura balkongen fri från tråkiga alger som uppstått på plåten... och det blir så FIIIINT! Han är bäst, för att klargöra.

Jahajaa. Planen är att jag ska springa ikväll igen och jag ska berätta en hemlis: Jag längtar. Hihi.
Jag och löpningen är som ett nyförälskat par just nu.

Nu är kaffet schlutt och jag ska försöka göra liiite mer nytta en liiiiiten stund till. Pusspuss!

Jag, fåglarna och en buss.

bilder i kollage via weheartit

Det må vara halvfestligt att stänga av alarmet och kliva ur sängen klockan fyra på morgonen, men när man väl är uppe och en stund senare kliver ut genom dörren och de enda som tycks vara vakna är du själv och en fågelkör (samt en buss som obönhörligt plöjer fram genom de stilla gatorna) - då har det onekligen sin charm.
Eftersom det är påsklov så innebär det att många reser till Gotland, vilket betyder att det är lätt att hålla sig aktiv och vaken i skallen på jobbet. Jag var fortfarande uppe i något slags varv när jag kom hem (och kaffet jag drack hjälpte till, en kort stund), så jag hann plugga en timma ungefär innan det kändes som om någon tryckte på off-knappen. En powernap med Puff på soffan och en kolhydratfest i form av överblivna chips från helgen samt 6 bitar (!!!) mintkrokant fick bli medicinen för det. Ugh. Nåväl. Man FÅR busa lite med rutiner och restriktioner när man har börjat jobba så tidigt! ;) Förutsatt att det är någon enstaka gång, då. Hehe.

Jag fick sommarkänslor av den här morgonen och förmiddagen. Att cykla till jobbet i gryningen, ha frakten på en full avgång (med lite frakt, dock) och träffa "somrisar" (och mina vanliga, BÄSTA kollegor förstås) som börjar värmas upp inför högsäsongen - och så strålande sol rakt in i fraktkuren. Japp. Sommar.

Raindrops on roses and whiskers on kittens

Yo!
Ännu en dimmig morgon - check!
Men jag är glad för mitt knä känns äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN bättre. Jag säger inte mer, för då jinxar jag det väl.
PLUS: Igår fick vi världens finaste kökshanddukar av världens sötaste mutti i påskpresent! :D Katter + hjärtan = PURE AWESOMENESS.♥♥♥♥ *emoji med stjärnögon*

Random grej bara:
Har ni sett Kylie Minogues senaste video? ALLTSÅ KILLEN! Man får typ ont i ögonen av the handsomeness! Som om man stoppat Orlando Bloom, prins Carl-Philip och Patrick Dempsey i en mixer och gjort en snyggo-med-mörka-änglalockar-smoothie.
Man ba: Kan du bli castad till Sons of anarchy så att jag kan glo på dig när inte Jax är i bild?
Har ni inte sett den och inte tror mig, kolla HÄR och ZIPIT!

Dagen efter HP:

Plan för dagen:

I never slept but I did have dreams

Idag är en halvbra dag so far. Mittemellan Tobbes och mitt alarm imorse så drömde jag att jag vaknade och knät var som nytt igen. Jag sa till och med till Tobbe (i drömmen) att "Det känns helt återställt!" och böjde glatt på benet, fram och tillbaka. Och sedan vaknade jag då. Och det är förstås inte särskilt mycket bättre.
Men förstå hur mycket jag vill kunna springa - eller bara TRÄNA! - just nu! Det var typ samma lättnadskänsla i drömmen som när man har bråkat med någon och drömmer att man blir sams med henne/honom - och samma besvikelse när man vaknar och inser att det bara var just en dröm.

Sedan har jag problem med en skoluppgift och har fortfarande inte fått mina inloggningsuppgifter till kursen som började i förrgår. Stressångest på den.

MEN. Lina kommer hit på lite fika om en stund! Och det var inte igår vi sågs, så det ska bli mysigt. Och förhoppningsvis så drar det upp mitt humör, för jag vill inte dra ner henne i mitt surande. ;)


- update 16.40 -

Det uträttade mirakel att få hänga lite och bara tänka på annat en stund - vilket jag ju visste att det skulle göra. Och nu har jag fått den där uppgiften att fungera som den ska också. Åh, den där förlösande känslan alltså! Nu skulle jag kunna koda i några timmar till! Hehe. Om det inte vore för middag som ska lagas, förstås. Krångel-kasse aka Linas matkasse, here we go again!

En tanke:

Det blir ju alltid högre volym i reklampauserna på tv, ni vet? Är det för att de vet att man lätt går bort från soffan då? Så att man ska höra all reklam även om man är på toa, i köket eller slösurfar på telefonen (och rycks tillbaka till verkligheten av den absurda ljudvolymen)?

Det var allt. God natt!

Om två månader är det den 1:a juni.

Heej!
Idag är jag Halta Lotta. Supersjälvbefogat såklart, men nevertheless frustrerande på flera nivåer.

Jag är lite morgontrött den här veckan, känner jag. Eller ja, har varit det igår och idag åtminstone. Det här med sommartid alltså... Kan vi inte bara avskaffa skiten? Det fuckar bara upp ens hjärna och kropp - mår någon egentligen bättre av det? Jag menar... Det är lika många ljusa timmar på dygnet oavsett. Har man lite tålamod så blir det ju ljust längre på dagarna ändå?
Meeeh.

Men alltså, FÖRSTA APRIL? HUUUUR? Det här årets första kvartal har verkligen bara rusat förbi. Och ja, man säger det varje år. Men i år har det verkligen gått fort. Hehe. Det måste ha med våren att göra, va? Att det faktiskt har blivit vår i år? Förra året var det ju vinter fram till valborg och sedan blev det försommar på en gång.

Nu när jag delat dessa djupa filosofier med er så ska jag återgå till mitt kodande. Adieu!

Planering är A och O (sa en klok person någon gång)

Heeeej!
Vet ni vem som är en smart cookie idag? INTE JAAAG i alla fall! När vi satt ute på balkongen och fikade vid två-halv tre så frågar jag Tobbe vad det är för datum idag. Efter lite betänketid och lite bollande fram och tillbaka oss emellan ("Tjuuuuugosjuuuu... nde?", "Nää, det var ju den 25:e i tisdags...") så blev svaret den 30:e. (Well, duh.) Eftersom att min hjärna tycks ha befunnit sig på en annan planet den här veckan så får jag en chock över att det är den sista mars imorgon - vilket innebär att min nya kurs börjar... *trumvirvel* Ja, mina damer och herrar, ni gissade rätt: IMORGON!
Men jag har varit heeeeeelt övertygad om att det är på onsdag. Fråga mig inte varför. Låt mig förtydliga: Jag är mycket väl medveten om att kursen börjar den 31:a. Men jag har av någon outgrundlig anledning varit spiiiiksäker på att det är på onsdag. Varför är ytterst oklart.

I alla fall så inser jag att jag inte har beställt en inloggning till Uppsala Uni:s webbportal - med andra ord så kommer jag inte åt kursen imorgon. GAAAHHHHHH. Alltså. Hål i huvudet? HÄR! *räcker upp handen*
Detta måste såklart göras per post. Så jag springer in till datorn och fyller i och skriver ut blanketten och kilar fort som tusan (så fort som mitt onda knä tillåter, that is) ner till Konsum för att posta den.

Sååå vad är då mer passande än att visa er vilken fin - ja faktiskt, åtminstone för mig, oemotståndlig - veckoplanerare jag hittade på bokhandeln för några dagar sedan?
Jag behöver verkligen en överblick över veckorna just nu. Jag har gjort en veckoplan på datorn tidigare, men det är faktiskt praktiskt att ha en fysisk sådan att kunna stryka och bocka av grejer från - eller lägga till, för den delen.

SÖT VA?
Jag veeeeet.

Nu ska vi laga mat. Toodles!

Loka Crush Hallon

Mwaaaahhhhhhh!!! Mina förväntningar när jag först hörde talas om denna nyhet från Loka infriades faktiskt MED RÅGE idag, när jag äntligen snubblade över dem på Kvantum.
Nu måste jag ju testa päron och citron också! Typ NUUUUU!!

Detta är hallonsoda utan det där sliskigt söta. Det är inte smaksatt vatten, utan mer som läsken Shio som fanns för sjuuukt många år sedan (vi snackar mellanstadiet för min del här) som jag redan har tjötat (jo, jag stavar det så medvetet för det kändes lämpligt) om här tidigare och som alltid gör mig sådär sorgligt nostalgisk över saker som druckits och ätits i våra liv men sedan gått förlorat... (Jag säger bara SOURCREAM & LIME-chips! Eller, för all del: SOURCREAM & CHEESE!)
Med andra ord: Loka Crush - Lämna oss aldrig!

En stor burk av VÅR♥

Det fick bli ett till "A child´s wish"-ljus i år. Jag köpte ju en medium jar i mellandagarna och tänkte att den skulle räcka, eftersom jag säkert skulle vilja testa något nytt när det började gå mot sitt slut. Men jag hade fel! Ack så fel.
Den här doften är verkligen vår för mig. Den är diskret och inbjudande "försomrig". Och dessutom tycker jag att bilden som de valt är så fin... Hahah. Den matchar vår tavla som vi har ovanför soffan!

Lille Skutt-ängslig

Hmm. Vinden väckte oss typ 7000 ggr inatt. Det gick liksom över gränsen från att vara lite småmysigt ruggigt till att bara bli störande. Och jag sköt upp min löprunda som jag hade planerat imorse, det måste jag erkänna. Jag är väldigt bra på att få saker gjorda när jag väl bestämt mig, men det gäller att hitta en gräns. Hade jag gett mig ut och sprungit idag klockan 06 så hade jag förvisso varit duktig som tog mig ut - men jag hade garanterat inte fått ut särskilt mycket mer än obehag av upplevelsen eftersom det var allt annat än springanpassat väder. Jag tar det ikväll eller imorgon bitti istället - det ser ut som om det ska lugna ner sig till dess.

Troligtvis på grund av att jag sov oroligt så är jag lite ängslig till humöret idag, känner jag. Det mesta känns lite småläskigt och gör mig lite illa till mods, liksom. Men det går nog över under dagen. :) Jag ska ner till jobbet i ett par timmar på e.m och bemanna frakten medan de andra har en övning, det är bra för då kommer jag ut lite och blir förhoppningsvis kvitt den här paranoida sinnesstämningen.
Men nu är det nog banne mig kaffedags och tillbaka till le plugg. Puss!

Jag vill känna mig såhär istället.// bild via weheartit

I said BRRR - it's cold in here!

Herregud vad det blev stanna-inne-väder ikväll då! Inte nog med att det är kaaallt, blåsigt och regnigt - gatubelysningen är död, åtminstone här uppe på vår lilla kulle mitt i staden. :D
Tur att jag har en Puff att värma fötterna under.
Och nu blir det dessutom te på det. Eller ja, inte på Puff dårå. Men ni hajar.

Puss!♥

Uttrycket På heder och samvete får mig alltid att tänka på stiliga män i uniform (Harmon Rabb Jr, någon?)

Denna morgon har jag, sedan jag slog på datorn, spenderat med att styra upp saker som jag var tvungen att omorganisera i och med att jag igår fick besked om att jag kom in på kursen "Grafisk design för webb" som var mitt förstahandsval i min ansökan den här våren. Med andra ord så är jag JÄTTEGLAD! Och det är värt varenda liten grej jag måste styra upp tack vare detta, men det finns absolut en viss ångest relaterat till det.

I detta fall: CSN. Det finns nog inget som höjer mina stressnivåer på samma sätt som när jag ska försöka begripa mig på hur jag ska ansöka om studielån/bidrag, eller i detta fall: ändra det. Jag blir helt stirrig och supernojig att jag missförstår allt, så när man kommer till det sista steget och ska underteckna och kryssa i rutan med "jag intygar på heder och samvete..." så blir jag helt kallsvettig och ba: "Har jag angett allt rätt nu? KAN jag intyga PÅ HEDER OCH SAMVETE att det stämmer?" Och sedan, när jag har intygat PÅ HEDER OCH SAMVETE och skrivit under med e-leg, då förväntar jag mig typ att det ska knacka på dörren (ja, typ omgående) och så står det ett SWAT-team där utanför som ba: "Du intygade PÅ HEDER OCH SAMVETE att du ska läsa heltid, men du kryssade i FEL ruta i steg 3! Nu ska du döden dö i fängelset och uppleva samma stress dagligen som du upplever när du tittar på Sons of anarchy-avsnitten som utspelas i fängelse!"

Mwaaääähhh.

Dessutom har jag fått mecka om med lite extrapass och så samt deklarerat. Och nu ska jag betala räkningar. Oh the joy!