Favoritapp just nu: Waterlogue (iOS)

Det här med att få foton att se ut som målade tavlor, skisser eller teckningar har inte gjort mig sådär superuppspelt förut. Jag trodde inte ens att jag hade min köpta Paper camera-app (finns även till iOS!) installerad på min s4:a just nu, eftersom jag ytterst sällan använder den. (Den var dock fortfarande installerad, märkte jag. Haha.) Med det inte sagt att det är en tråkig eller dålig app - absolut inte! Men jag finner liksom ytterst sällan något behov av eller någon direkt lust att använda den. Till bloggen tillför de bilderna inte så mycket liksom. De blir lätt lite otydliga och blurriga... ooooch det ser ganska datagjort ut, tyvärr.
MEN så kom Waterlogue! :D Jag har sett flera av mina favvo-instagrammare använda sig av appen och irriterat mig på att den inte funnits till Android (vilket den dock tycks göra, fast Wise Shark Software tycks ha gjort en sämre gratiskopia och snott namnet, ärligt talat)... och så snubblade jag över den idag, när jag letade efter någon helt annan app på min iPad mini! Alltså: lyckan! Glääädjen! FÖRTJUSNINGEN, mina damer och herrar!

Jag skulle kunna sitta och leka med den här appen hela dagen... Vilket jag verkligen inte har tid med, tyvärr, men det är en underbar app. Det känns att det ligger kärlek bakom den, liksom. Den tar lite tid på sig - ja. Men man får nöjet att betrakta hur ens "målning" sakta tar form på skärmen. 

Och slutresultatet ser ut som om någon har målat av ditt foto - inte gjort om det på en skärm. SÅ JÄVLA FINT, på ren svenska! Det här är en app som jag önskar att jag hade programmerat! För på riktigt, och med risk för att låta superflummig men det får vara så då: Den gör ditt liv lite, lite vackrare.

22 kr på AppStore: är du en fotoapp-nörd som jag så är det värt de slantarna!:)

Utöver att det ser ut som om jag har ett serious case of munsår så är ju bilden jättefin! He he he...

Det händer grejer!

Mwwaaahhhh!
Ja, nu har det hänt ganska mycket med designen. Medan jag knaprade på mitt rostade bröd när jag tog min bortglömda lunchpaus så gick jag liksom lite loss här. Ni kan väl säga till om det är något som ser konstigt ut, alltså inte ser ut att stämma? Typ om toppmenyn lägger sig underligt eller texten ser konstig ut. Funkar det här typsnittet i inläggen eller syns det dåligt? Sånt alltså. Kommentera i så fall!
Pussss!

It ain't easy

... att vara dator vissa dagar. Min lycka över att ha hittat skivan till mitt Microsoft Office blev först kortvarig eftersom installationen misslyckades (den första vändan).

(när man installerar om datorn så blir det väldigt många uppdateringar som ska installeras på en gång, hehe)

Virus-paranoia och kloka ord om byxor.

Jag upptäckte ett virus (eller ett virusliknande program) på min dator när jag startade den idag. Egentligen blev jag inte ens förvånad, för jag kan peka ut den exakta tidpunkten under gårdagen då viruset planterades: Jag laddade ner en massa fonter (aka typsnitt på svenska - kom jag på nu. Jag känner att jag blir mer och mer Victoria Silvstedt:ad ju äldre jag blir: Jag kan bokstavligt talat bli frustrerad när jag sitter och skriver skoluppgifter och inte får fram vad jag vill ha sagt på svenska. Engelskan har så många bra uttryck! Ibland kan jag känna mig som han den där sjuuukt irriterande killen i P3 som alltid ska vara så "amerikansk": Cujo, Kojo, what's-his-face. Ledsen för det. Ledsen för denna långa parantes också. Jag och Sabina är bra på sådana. Ni kanske inte vet vem Sabina är, men hon är min tvillingsjäl från ett forum för inbördes beundran - aka ett skribentforum som vi hängde mycket på förr i tiden. Okej, vidare!) och hittade en som jag tyckte såg trevlig ut - på en annan sida än den jag vanligtvis laddar ner mina fonter (TYPSNITT) från.
Låt mig understryka detta här och nu - det är i princip ALLTID en dålig idé att vika av från din vanliga stig, oavsett om det är på webben eller rent bokstavligt en stig ute i skogen. (I livet rent allmänt kan det vara nyttigt, men det är inte vad det här inlägget ska handla om.) I synnerhet på webben, kanske. För om vi snackar riktiga skogsstigar så kan du alltid få hjälp att bli hittad med en helikopter och skallgångskedja om det skulle gå illa, men när det kommer till nätet och din dator - då är det du själv som måste agera helikopter och skallgångskedja. Ugh.
Detta är med andra ord vad jag har varit sysselsatt med större delen av förmiddagen. Nu har jag tagit bort x antal (förbannade helvetes-)program som installerats sååå himla fiffigt tillsammans med typsnittet i fråga samt nervöst stundtals suttit och bara stirrat på antivirusprogrammets process med den fullständiga sökning som jag beordrat det att göra. 70 minuter tog det. Men den hittade ingenting. Inte heller ett annat program som söker efter spyware och liknande fann något. Sååå. PEPPAR PEPPAR. Förhoppningsvis så har jag lyckats avlägsna skiten. Problemen som de där skräpprogrammen yttrade sig i, vilket var evigt återkommande popup-annonser och en fake-undersökningssida som kom upp när du surfade, har inte heller synts till sedan jag tog bort det sista programmet jag hittade.
Slutsats: Förhoppningsvis slipper jag ominstallera hela datorn. Den tanken är ju liksom föga lockande.

Det komiska här - och det är här vi kommer till paranoian - är att i vanliga fall så är jag den lite mer nojiga av mig och Tobbe. Jag är en ältare och nojare av stora mått och Tobbis är den där betryggande halvan av helheten som utgör oss.
Men när det kommer till sådant här så är vi totalt motsatta. Hans svar när jag messade honom att jag misstänkte ett virus var "Ajdå, bästa isf är tyvärr att installera om datorn. Det är vad jag hade gjort."
Hahaha, NO SHIT? Som om jag inte visste att a) det är klart att det är det bästa och mest stensäkra sättet att veta att viruset är borta - men det FINNS andra lösningar och b) det är klart att det är det första han hade gjort. När det kommer till sådana här situationer så ser han helt i svart eller vitt.
Nu känner jag mig som sagt hyfsat lugn, men jag blir lite paranoid jag med när han säger tröstande saker som "Jag blir alltid paranoid att något ligger gömt ändå, liksom". SHUT UUUUP!
Oh well. Jag ska köra några fler sökningar med antiviruset i helgen och vara extra uppmärksam på hur datorn beter sig. Jag blir lite kallsvettig bara av att tänka på allt som måste installeras om jag installerar om windows... huuu. Men är det nödvändigt så är det såklart värt det.

UPDATE 16.45:
Det blir en ominstallation. Weeeeeeeeeeee.


Just det! De kloka orden sagda om byxor, ja. Jag kände att jag var tvungen att leda er till dem, om ni inte redan har läst texten på Hellogiggles (jag har blivit smått beroende av hellogiggles på senaste tiden, det är mitt lilla lyckopiller i webbform). LÄS OCH LÄR HÄR (eller nicka igenkännande, snarare).

Ett inköp jag kommer att göra 2014:

Polaroid Socialmatic Instant Digital Camera. F I N A L L Y! Som vi har vääääntat. Länge trodde jag att den skulle förbli en vision, att prototypen som de visat upp stup i ett bara skulle bli just det: En prototyp över något som var för bra för att vara sant. Men nope! It´s happening, fellas! :D

Gaptooth ridge

Jag vet inte riktigt varför, men alltid när jag ska ta ett självporträtt med frontkameran på telefonen så får den mina framtänder att se enorma ut. Paus. Utropstecken.
Det är typ som om den har en inbyggd fisheye-effekt som enbart aktiveras när jag försöker smila upp mig och göra ett colgate-smile?
Ett av livets stora mysterium.

För övrigt så har s4:ans frontkamera lika många megapixlar (2 MP) som min första 3-telefon hade på huvudkameran. Haha! Och då (2006, fast jag skaffade den våren 2007) tyckte man att det var grymt liksom. Nu ba: "Wtf, vad är det för 1800-talsfoto? Grynigt som fan!"
 Min s4 har 12 MP. Och det säger jag bara för att jag vill ha ett skäl till att återigen yttra mig om hur mycket jag älskar denna underbara skapelse.

En annan sak jag verkligen gillar är min nya jacka från H&M. Det är den här och det var den jag försökte fånga lite på bild när jag tog bilden här bredvid och fascinerades över mina Snurre Sprätt-gaddar.
Den är så gosig och snygg!

Rubriken förresten. Jag får förvisso större tänder på bilden, men ingen glugg åtminstone. Gaptooth ridge är en region i Red dead redemption som bara poppade upp i mitt huvud på tal om tänder. Så nu vet ni det och behöver inte grubbla er sömnlösa inatt. Nu ska jag fortsätta programmera! Tjing!

In the name of TiVo! ♥

Julen kom tidigt till Höjdgatan i år. 
Och den anlände i form av en box och en kontroll med färgglad text på.

Detta är KÄRLEK. Jag tycker att comhem borde ge alla tv-älskare som har jobb som kräver att man arbetar kvällar och helger en alldeles egen TiVo. For the good cause, liksom.

Jag har givetvis döpt min efter mannen jag älskar mest i tv-serien jag älskar mest, så från och med nu kommer jag att längta hem till Jax så fort en jobbhelg är avslutad eller ett segt bokningspass är till ända på eftermiddagen. Men han kommer även att hjälpa mig att plugga i lugn och ro utan att tänka att t ex Hollywoodfruarna eller Simpsons börjar snart - för han spelar in det åt mig så att jag kan titta när jag har tid. Varje vecka, om jag så vill.
DESSUTOM har han lovat att spela in Scooby Doo till Lilly, så att hon alltid har några avsnitt att kolla på när hon kommer hit och hälsar på. Det gör vi tre tummar upp på tycker jag!

Min nördiga vattenkokare

Jag går och väntar ivrigt på att få hem ett paket innehållandes denna fantastiska manick:

En sjukt nördig vattenkokare! Med förinställda temperaturer för svart te, grönt te, snabbkaffe etc. Oh jäääh.
Den är inte lika söt som min vintagefyndade tekanna-vattenkokare i porslin, men den känns vassare för en kräsen tedrickare som MOI. ;)

Kärleksbrev till en smartphone.

Jag måste bara dela med mig av detta:
Jag är så lycklig över min nya telefon! Fyfan vad jag älskar den. Jag trodde inte att jag kunde avguda en telefon mer än jag gjorde med min s3:a, fast det är förstås inte förvånande att uppföljaren är ytterligare finjusterad och alldeles, alldeles underbar.
Kärleken till en pryl alltså... Det är fint.
Hehe.

Summa summarum: Hela den omständiga och frusterande historien med min s3:a och dess ickelagning(ar) och försvinnande fick åtminstone ett lyckligt slut. En ny och (om möjligt) ännu bättre telefon och två kostnadsfria månader på mitt abonnemang som kompensation.
Väl uppstyrt, 3!♥

Random-dom-dom-dooom

HELLOOO miladies and gents! 

Idag är en ljus dag i 2013 års loggbok, för idag är dagen jag vaknade kvart i sex (när Tobbe gick upp) och inte kunde somna om eftersom jag var så lycklig över min nya(!!!!) telefon. Dels över att det är en s4:a, som jag i sann tekniknördsanda har åtrått sedan den lanserades men nästan mest för det faktum att jag äntligen har en fungerande phoney igen!(!!!!!!! IHHHH!!!!!!!!!) En telefon som flyter i sina rörelser, som reagerar blixtsnabbt när jag rör vid skärmen - eller, faktiskt till och med innan jag rör den, eftersom s4:an har en funktion som gör att man kan "förhandsgranska" bilder och mail (exempelvis) genom att bara låta fingret sväva över dem. Moahahaha.

Och en telefon som har plats och kraft för alla mina favoritappar. Mina fotoappar. Mina levande bakgrundsbilder från Dualboot studios. Min anteckningsapp. Mina Starwars-soundboards och mina julappar. Ohhh lyckan i att återse sina älsklingar alltså. Att få ETT FUNGERANDE LIV igen! Thank the lord (of the rings)! (fattar ni? Ring? När vi snackar telefon?)

Idag har jag börjat med min första kurs på högskola! Jag läser Programmering med VisualBasic.NET Grundkurs på distans via Malmö Högskola och det känns både spännande och läskigt. Dock så är undervisningsmaterialet väldigt mer djupgående än vad jag är van vid från Jensen, så jag tror nog att det ska bli bra. Det är både ordentliga pdf-lektioner att läsa samt audio-föreläsningar att lyssna på medan man har bildmaterial att titta på under tiden. Dessutom kan man använda sig av en bok också, jag har beställt den men inte fått den än så än så länge får jag klara mig med det som finns - vilket alltså egentligen ska vara fullt tillräckligt (boken är inte obligatorisk).

Jag sitter framför datorn och är så FULAST FUL att det är rent komiskt. Alltså, på riktigt. Håret är platt och sorgligt, kläderna är lufsiga och plufsiga (även om jag faktiskt har mina finaste Adidas-mjukisar) och mitt ansikte verkar ha blivit immunt mot brun-utan-sol-cremen som jag smetar på nästan varje morgon i ett hopplöst försök att behålla sommarens färg så länge det bara går. Och så är det de blå ringarna runt ögonen. Herregud. Det är tur att Tobbe älskar mig för min FANTASTISKA personlighet också. Hehe.

Nedan följer en liten triss i random bilder. Enjoy!

Ja, tofflor på idag alltså. Det blev KALLT helt plötsligt. Även om jag längtat efter höst så vande man sig ju vid den utdragna sommarvärmen. Såg NU att det ju ligger ett litet höstigt björklöv där på golvet. Haha! Wtf?

Här är Puff förra veckan någon gång, när han - åtminstone enligt mig - slår gullighetsrekord för 57 890:e gången (typ).
Och jag är så lycklig över att kunna använda den där ramen (med trianglarna) igen, haha. Av någon anledning så fungerade inte den på Arc:en. Min favvo, liksom! #gladtjejpunktnu

I lördags styrde jag och Simsim upp en liten vinis. Eller, vi bestämde det hela redan på onsdagen när vi hängde uppe på landgången tillsammans, i väntan på att båten skulle komma in. Jag var för första gången på i princip hela sommaren väldigt sugen på vin. Det kunde alltså hända: Jag kunde bli less på livets ljuvaste dryck (näst efter te)! Precis innan jag skulle sticka iväg på kvällen så skickade jag iväg ett sms till Matilda och frågade om inte hon kunde komma med - och hon sa ja! Fan vad härligt det är när människor är spontana och fina alltså! Jag blev så himla glad. :D Annars brukar man ju få ett "Sorry, jag kan inte" alternativt inget svar alls när det gäller sådana här situationer.
Ooooch här ska jag inflika att detta är very much ett fall av "man känner andra genom sig själv".
Så det blev jag, Matilda, Simsim, Jockis och Alicia (Natha jobbade och var mycket saknad). När vi väl begav oss från Simons crib så var klockan närmare tre och jag ville verkligen bara hem och sova. Men nejnej, Jocke skulle bara "titta in en snabbis" hos en kompis som bor på vägen hem till oss (han bor ju i huset bredvid oss). Denna kompis visade sig vara min första DG-bästis, Elin. Så när hon kom ut och mötte oss så kunde jag förstås inte säga nej till att komma in på några glas sambuca vatten (för min del).
Jag kom inte i säng förrän vid halv fem och det sista jag tänkte innan jag somnade som ett litet (rökstinkande, eftersom jag suttit i mitten av tre rökande buddies) barn var den gamla klassikern:
"I´m too old for this shit."

(Men det var väldigt trevligt ändå.)

Kan detta vara slutet på tragedin om min telefon?

Japp, de gav mig en s4 istället. Den ligger på laddning nu och jag vågar inte ha NÅGRA SOM HELST förväntningar innan den är startad! Hela den här resan har skadat mig. Men hemskt fin är den.

The never ending story om min telefon. Och lite högskoleprov.

Jag har börjat titta så smått på övningsprov och tidigare års prov nu inför HP. Det mest avancerade so far är inte själva uppgifterna utan snarare namnen PÅ uppgifterna. Kvantitativa resonemang och dylikt. Man blir ju lite uppspelt bara över hur lätt det är att snubbla på ordet. Känner mig som Eric Christian Olsen´s rollfigur i "Fired up!" när han inte kan säga Prohibidado. Kvantititotatata?

Jahaja, så är ännu en dag kommen utan min telefon. Jag ringde verkstaden igår igen, eftersom de aldrig återkom till mig fast de sa att de skulle det. Då blev jag lovad att tjejen jag pratade med i fredags som verkar "ha hand" om mitt ärende skulle maila mig innan de gick hem för dagen oavsett om det hänt något eller ej. (Dvs: Även om de inte hittat min telefon än.) Fick jag något mail? Svar nej.
Nu börjar jag bli väldigt frustrerad. Och med väldigt så menar jag fruktansvärt. Jag tänker att jag ska ringa tre idag. Igen. Typ alldeles strax, så fort jag bloggat klart. För är det liksom inte dags för DEM att kliva in nu? Det här är så långt från okej att okej:et som var en baby när vi passerade har växt upp och fått barn och barnbarn och börjat kontakta begravningsfirman i förberedande syfte vid det här laget.

Det jag saknar MEST med min phoney är mina 700 000 fotoappar (endast mild överdrift i antal). Jag älskar att sitta och pilla och mixtra och mecka med foton. Jag saknar det. Wäääähhhh.

update 16.18:
KORS IN THE ROOF! Jag ser ljuset i telefontunneln! Och det kan till och med vara så att det löser sig riktigt bra. :):):):) Men jag vågar inte säga mer förrän jag sitter här med en fullt fungerande smartphone i min hand.

Det blev september och det blev höst.

För visst blev det verkligen höst på en gång, bara sådär? När jag kom ut från porten igår när jag skulle till jobbet så blåste det kallt och det var massor av löv på vägen som måste fallit ner under natten. Jag SÄGER JU att Jennys fölsedag är sommarens sista dag!

Jag är så frustrerad över att de är så jävla sega på att fixa min telefon. Tre veckor har den varit inne för den här vändan idag. Jag har inte kunnat använda den på hela augusti månad och den har varit inlämnad i drygt en och en halv månad totalt nu. So far. Det känns inte kul att blogga om man inte kan ta bilder heller och det känns liksom inte kul med den skitäckelf***-telefonen som jag måste dras med nu. Kameran är inte dålig, men telefonen i sig suger ju getballe så det blir liksom inte bra ändå.
Bilderna här ovanför är varken snygga eller särskilt kreativt fixade, jag ville bara testa mina senaste polaroid-ramar (som jag hittat här). Hehe. Att jag ser ut som någon underlig jazzfigur med mitt oklippta hår (någon vecka gammal bild, m a o) och runda brillor bjuckar jag på.

Förresten så kommer det inte att bli något uppföljningsinlägg om hur det går för mig att vänja mig med Windows 8, för jag ruttnade totalt när ett fruktansvärt, fruktansvärt faktum gick upp för mig. Håll i er nu.

...

Windows 8 är EJ KOMPATIBELT med The Sims 2. Det fanns vissa entusiastiska själar på de forum jag med desperat bultande hjärta läste på, men de lösningar som föreslogs var omständliga och hade inga garantier för att lyckas i det långa loppet. Snarare verkade det som om de flesta andra som försökte med dessa "tricks" inte hade någon större tur. Det stod hyfsat klart att Windows 8 = inget Sims 2.
När denna insikt slog mig så försökte jag trösta mig med Sims 3, men det var meningslöst. Oavsett om man föredrar 2:an eller 3:an så tror jag att alla som spelat båda spelen är överens om att det inte är samma sak.

Så. Jag köpte en ny Windows 7-licens. Inte utan viss typ sjukt stor ångest över pengarna som flaxade iväg, men ändå med en slags lättnad i bröstet. "Oh anxious heart, be still. Snart får du spela sims igen!"
Och nu har pappa köpt min Windows 8-licens, så jag gick inte minus heller. Jäkligt skönt. Nu sitter jag såhär igen:

Hehe.
Och startknappen är tillbaka där den ska vara. Det känns skönt. ;)
Nu ska jag göra spenatsoppa. Hejdååååååå!

Att ångra en uppgradering av ett operativsystem är som att grina över en misslyckad ny frisyr.

Det är med andra ord inte så jävla mycket att göra åt saken. 
MEN det hindrar mig ju inte från att gräma mig över det. Här kommer mina första tankar om detta.

Jag brukar verkligen inte ha något emot förändringar och uppdateringar av funktioner, men Windows 8 kändes som ett så mycket större steg framåt (antar jag?) än jag hade räknat med liksom. För det första så älskar jag Windows 7. När man uppgraderade från Vista till det så var det ju typ som att stiga in i operativsystem-paradiset: Det som man kanske stört sig lite på var bortplockat och det man saknat eller inte ens visste att man saknat hade förbättrats eller tillkommit och allt var (och är) så enkelt och självklart och snyggt.
Men med Windows 8 så känns det lite som om man har lagt till en massa onödiga funktioner och ändrat utseendet för att det ska kännas så trendigt som möjligt och kanske inte så mycket för att det ska kännas självklart i mitt användande.

Sedan känns det ju sjukt overkill med appar till Windows. Kalla mig bakåtsträvande, men wtf? Jag har redan slösat tio spänn (ja, bara en tia... men LIKVÄL en tia!!) på en Instagram-app som var totalt värdobärdo (den som jag installerade gratis igår är stabilare och bättre)... och så kan man inte ens få en refund?
På google play har man ju typ 10 minuter på sig att testa en app och är den inte vad man önskar så trycker man bara på "återbetalning" och så är det alles gut liksom. Men inte här?

Och så måste jag förstås instämma i "VAR ÄR MIN STARTMENY?"-kören. För JAJAJAAA, jag förstår vad Microsoft säger när de hojtar att "den VISST finns kvar! Det är ju din startskärm nu!" men det är INTE ALLS samma sak, MS.
Detta:

... är INTE en liten knapp i detta tomrum:

Jag vill bara klargöra det. DET ÄR INTE SAMMA SAK. Med det sagt så vill jag dock framhäva att detta garanterat är något man vänjer sig vid förr eller senare (jag tror Tobbe har gjort det och han har kört 8:an i snart ett år). Men det kan ju ta sin tid eftersom den funnits där sedan Windows 95. Ju. Vi gamla trogna Windows-användare måste få tid på oss att läka detta sår. Jag kan känna lite att det hade varit bra om man kunde få behålla det "gamla" snittet från 7:an, typ på samma sätt som man kunde gå in och se den gamla sorteringen av Kontrollpanelen förut. (Det är borttaget nu. MS tycker nog att man bör ha vant sig vid den "nya" sorteringen och utseendet vid det här laget. Hehe.) Det hade varit underbart. För jag förnekar inte att den här versionen är ljuuuvligt snabb och "flytande". Men jag saknar verkligen min Start-knapp.

Någon som hade lämnat en  mycket positiv recension på Win8´s produktsida på cdon skrev apropå den saknade menyn såhär:  "Och handen på hjärtat, hur många av er användare öppnade program genom startmenun - helt ärligt nu!".
Ehhmm... Jag? Och typ många andra med mig skulle jag tro? Jag ser framför mig hur denna person sitter framför en dator vars skrivbord är så täckt med genvägar till varenda litet program som finns installerat på datorn att han inte ens minns vilken semesterbild han har som bakgrund.
Hahaha. Härlig kille. (Jag menar inget illa, ville bara peka på hur olika uppfattningarna tydligen är om denna hemska akt som Microsoft gjort i o m knappens avlägsnande.)

Jag får nog återkomma med ett inlägg om hur mitt intryck förändras med tiden. Det blir nog bra till slut.

Sjukt osams med Windows 8

Hej du, min nya vän!
Jag vill bara hälsa att jag hatar dig so far och önskar att jag hade lagt de där 850 kronorna på en ny Windows 7-licens istället.
Och tack för att jag måste ominstallera alla mina Sims 2 och för att du DÖDADE mina simmar som jag typ levt med de senaste veckorna.

Kära Windows 8: Fuck you.

Med vänliga hälsningar
Jessica, din inte än vän

Jag lyssnar på Britney´s smurflåt.

Yo!
Jag dricker islatte och försöker tänka ut något att ha på mig på kräftskivan ikväll. Och så längtar jag efter min telefon. 1½ månad har jag varit utan den nu och jag känner mig handikappad. Incomplete och olycklig. Arc:en är HELT FUCKING HOPPLÖS och framkallar psykrbryt hos mig dagligen.

S3:an lär komma tillbaka veckan som kommer nu... sedan återstår ju att se om den fungerar då. Gör den inte det så får jag en ny! Alltid något. Fast jag kommer fan stämma 3 för psykiskt lidande isf.

Phoney & jag i olika outfits. Heheh.

Bah! Humbug!

Fan vad det ryker pengar nu. Köpte nyss Windows 8 eftersom min licens till 7:an har gått ut (det är en gammal som Tobbe haft via KTH och det var ju några år sedan han slutade där... Hehe).
Dyyyyyrt.

Fast eftersom det inte är Apple så behöver man åtminstone inte lägga tre miljoner på ett bra operativsystem.
(Varning: mild överdrift på priset.)

Jomen hörrni 3

Det vore SJUKT nice om ni blev klara med min telefon på verkstaden nu (3:e gången gillt eller gör ni en systemåterställning igen och förväntar er att problemet ska gå upp i rök? Igen?). Nu börjar nämligen min gamla telefon aka den jag haft under typ hela sommaren eftersom min Samsung varit på lagning hos er hela tiden att dö totalt (vilket iofs inte är såå överraskande eftersom det fanns anledningar till att jag var tvungen att byta telefon).

Jag har varit utan min telefon i över en månad nu. Man börjar liksom ruttna till slut. Drar de ut på det så att garantitiden ska sluta gälla? ;)

Vitt & frääääscht

Ja, jag älskar min nya dator. Nu vill jag ha ett matchande vitt tangentbord! Fast jag gillar mitt nuvarande... det är inget fel på det. Men ett vitt vore snyggt. Något jag behöver och som jag tjatat om att jag måste skaffa är dock en ny mus. Jag älskar den jag har (en gammal Logitech med sladd som jag snott av Tobbe för en rackarns massa år sedan) men den börjar bli trött och ärligt talat mer än lovligt sunkig. 

Men: HUR FIN ÄR INTE DATORN? I´m in love. 

Och jag ska ägna mig åt att installera dessa nu:

Måste köpa på mig alla expansions och grejer till 3:an jueee. Först och främst Husdjur och Årstider. Det är mina favvos till 2:an och jag kommer typ inte kunna spela 3:an utan dem. Nope.

Plugin-tips om du använder WordPress:

Om du vill slippa böka med koder i css/html-filer när du ska använda dig av Google Fonts så är den här widgeten smidig och enkel. Du spanar ut fonterna du gillar på Google Fonts och så väljer du namnet på det typsnittet i menyn. Sedan kan du välja på vilka avsnitt du vill använda typsnittet, storlek osv. 

Och nej, om ni undrar: jag använder ju inte wordpress på den här bloggen. Men på Jens hemsida och min egen "skolprojekt-hemsida" så gör jag det just nu. ☺