Mina föräldrar alltså. Eller: Kärlek är att faktiskt svara när telefonen ringer.

Hahah. Åh vad jag älskar mina parents alltså. Mest hela tiden, men lite extra just i dessa dagar liksom.

Pappa ringde mig i fredags eftersom vi inte pratat på länge och varje gång så tänker jag att vi pratar alldeles för lite. SÖTA PAPPA!♥ (♥x3000)

Mamma visste inte vad webbläsare var när jag skulle hjälpa henne få tillbaka den startsidan hon ville ha (över telefon). Ni vet hur frustrerande det är när man ska förklara något som är så SJÄLVKLART för en själv att man liksom inte finner vettiga ord eftersom det är så uppenbart i ens eget huvud? Det är klart att jag inser att sådana saker inte måste vara självklara för henne, det är ju typ som om hon skulle bli förbannad om jag inte förstod vad hon menade när hon pratade om olika symaskinsnålar. Typ. Men man känner sig ju så MAKTLÖS. Liksom... "Men...?!!! FÖNSTRET! Som du surfar på nätet i!!??? WEBB!! LÄSAREN!!!!"

Kerstin kommenterade en bild av min bandagerade fot på facebook med: "Att du inte la foten som ny profilbild? Ser ju lite piffig ut :)" Haha!

(Jag var tvungen att panikmåla tånaglarna lite eftersom jag endast kunde ha flipflops på mig till jobbet när jag hade bandaget på.)