2012´s dagar äro räknade.

Hej buddies,

hoppas ni tar tillvara på årets sista dagar och har det så bra som det bara går. Jag är, som kanske är bekant, ingen nyårs-människa. Jag är en JUL-MÄNNISKA med (glittrande och blinkande i kulört belysning) versaler och det är väl mycket därför som jag inte är så mycket för nyår. Det innebär ju att julen har passerat och nedräkningen till nästa är förkrossande lång. (Jag kan upplysa er om att det idag är 360 dagar kvar till julafton.) Dessutom blir jag lika trött varje år på alla dessa förväntningar som ska haussas upp och "kraven" på att kvällen ska vara så perfekt - vilken den ju typ aldrig blir. Eller blev, iaf. Jag syftar på tonåren och de där åren när man aldrig kunde fastställa någon plan för vad kvällen skulle innebära eftersom alla - inklusive man själv - väntade in i det sista med att lova bort sin närvaro eftersom man inte ville riskera att något bättre dök upp i sista stund (det hände ju aldrig). Jag brukar kalla det Millenium 2-syndromet (efter Markoolios låt, ni vet?).

Jag skulle verkligen inte ha något problem alls med att sitta hemma på nyårsafton. Med en stor kanna te och lite naturgodis liksom. Kanske en skål med chips också för att festa till det lite extra. Men det betyder inte att jag faktiskt GÖR det. ;) Förra året var vi ju här, "vinkvällsgänget" och några till och i år ska vi hem till Mats och Jossan för ett liknande firande. Det ska bli kul och även om det var jättemysigt att ha alla här hemma så är det lite extra kul att få gå bort också och inte behöva tänka på allt runtomkring. Så jag, Tobbe och mina Quorn-filéer ska gå bort! Haha;)
I förrgår hittade jag min nyårsklänning också, så det känns extra skönt att inte behöva stå och grina efter det sjuttioelfte klädombytet fem minuter innan man ska gå på måndag. Såhär ser den ut:

Jag sov så jäääävla dåååååligt inatt att det är rent pinsamt. Om jag inte visste bättre skulle jag hävdat att det var febersömn. Jag hade svårt att somna till att börja med, sedan vaknade jag av diverse mardrömmar, eller av att jag svettades eller frös eller hostade eller låg obekvämt. När "helg-alarmet" ringde 08.30 trodde jag inte att det var möjligt att klockan var så mycket. Mitt huvud kändes som om jag väckts mitt under vargtimmen (runt 4, då man brukar sova som djupast). Wäääähhh.

  Jag har gjort ett tappert försök till att sparka igång min kondition så smått igen nu idag, efter att ha varit sjuk i två veckor och knappt tränat på tre. Jag gick på mitt löpband i 30 minuter. Min överläpp kröks typ hånfullt bara av att kalla det träning, men det var rent genant hur svettig jag blev av den lilla promenaden i det tempot (knappt fucking 6 km/h). Jag hade helst gått UT och gått, men jag vågar inte i den här halkan. Dessutom ger det mig typ lika mycket för jag blir bara irriterad av att inte kunna gå fullt ut med risk för att halka och ramla.

ANYWAYS. It´s a start. Jag vågar - orkar inte heller för delen - inte gå fullt ut än, jag känner forfarande av förkylningen i bröstet och har en visdomstand som växer och gör att jag mår dåligt.

  Liksom... Är det inte det ena så är det det andra? Jag orkar inte. 

SISTA grejen bara, för det här splittrade inlägget: Vi var iväg till Heron City igår och såg "The Hobbit" - äntligen! Jag, Tobbis, lilltrollet och Dennis. Julia slumrade till en stund. :D Men filmen var underbar. Det är magiskt att få tas tillbaka till hela den där världen - och att se Gandalf igen! Haha. ☺ Jag blev så sugen på att se om de andra filmerna, så med start ikväll ska vi kolla igenom trilogin med extended cut. Mysigt!