Tankar om "Stylisterna"

Har precis tittat på de 3 avsnitten av Stylisterna som hittills kommit. Några grejer bara:

Hon med säkerhetsnålarna... Hmmmmmmmm. Alltså, jag vet inte. Okej till en viss gräns. Men om det är ett överflöd av säkerhetsnålar att vänta på varenda outfit i kommande avsnitt så kommer jag inte vara något fan.  

Hon med rödblont hår som är lite rund och har en väldigt "egen" stil och som inte kunde hitta något passande att ha på sig till byline-plåtningen med "Sofis mode-tema". Hon hade på sig en fruktansvärt ful, oversize:ad tröja i något sammetsmaterial i det andra avsnittet som var oerhört osmickrande. (eller var det hon med säkerhetsnålarna?) För mig ska en stylist ta fram det snyggaste hos både den hon/han stylar och plaggen i sig och det bör sträcka sig till hennes/hans egen stil också.

Hela programmet lider ju onekligen av ett Topmodel-komplex. Jag fattar inte grejen som ALLA liknande svenska program har med att tystnad är bannlyst och ska fyllas med "cool" musik. Tystnad kan vara effektbringande! Filip & Fredrik´s produktioner är ju ett lysande exempel på det. Men såna här program verkar sträva stenhårt efter att bli något i stil med ett svenskt The Hills... men Sverige är inte Hollywood eller ens USA (även om vi önskar det) så det blir liksom bara... jönsigt. Haha.

Underhållningsvärdet finns ju där förstås. Men jag måste liksom gardera mig med skämmiskudden ändå, ibland.