tisdag 22 februari 2011

Hej bloggen, idag är det tisdag.

vid tangenterna: Jessica kl. 23:47
Halloj alles! Hur står det till? Allt bra en tisdag denna lönevecka i februari? (visst kan man känna löningen närma sig? Snart är det fredag!;D)
Den här tisdagen har bestått av coaching med kollegorna av den alltid lika inspirerande och fantastiska Nina Karlsdotter. Jag har berättat om hennes coaching tidigare - vi har haft sådana här dagar med henne till och från under 2,5 års tid nu. Hon är ett lysande exempel på någon som är GRYM på vad hon gör - mycket för att det är så tydligt att hon älskar det och brinner för det.
Den här gången handlade det dock inte så mycket om att lära känna sig själv, vilket de tidigare gångerna gjort, utan idag arbetade vi mer på hur vi kan stärka och stå för företagets varumärke. Intressant.

Även om det kan verka och kännas väldigt slakt att sitta i ett konferensrum och diskutera och brainstorma för att göra en paus för morgonfika, lunch och fika - det vill säga; det enda man gör är i princip att prata och äta - en hel dag så var jag helt när jag kom hem. Jag fixade mat (inbakad spätta med vitvinsås - jag är ett fan av inbakade grejer, ohhjäääh) till min babe kom hem och när han stack iväg till ishallen så dog jag på soffan framför Simpsons (min andra familj). Jag hade en vision om att jag skulle köra lite trappis för att stilla samvetet efter alla onödiga kalorier idag, men jag pallade bara inte! När Family Guy var slut så släpade jag mig ut för att fixa en kopp te till Ally McBeal började - och avnjöt med andra ord det avsnittet från soffan, inte trappmaskinen.

Jag har i princip bestämt mig för vad jag ska göra med mitt hår nu.
Vet ni när jag kände mig finast någonsin, finast i världen? Jo, när jag gjorde mitt FÖRSTA korta klipp 2009. Det som var helt perfekt och som gjorde just det där som en riktigt bra frisyr ska göra - ändra hela din uppenbarelse och utstrålning. Sedan fick jag ju storhetsvansinne och bad Malin klippa mig ännu kortare - och där gick det ju bara utför, som ni nog vet. Den skadan är nästan reparerad nu. Jag säger "nästan", för det tar låååång tid för håret att återhämta sig efter att det blekts sönder (av mig, bör påpekas - hade jag insett redan då att jag ska lämna det i Malins eller numera Saras händer så hade mycket tårar sparats), gått av, preparerats med extensions för att dölja skadan, färgas, avfärgas, blekas... eeeetc etc etc. Det är inget som sker över en natt, liksom.
  Nu vet jag iaf att jag vill ha mitt första kort-klipp igen. Och silverblont. Jo, jag tror jag vill köra på det silverblonda igen även om det innebär mindre frihet med frisörbesöken - var 6:e vecka är det i princip som gäller eftersom jag hatar när det blir för mycket utväxt och håret ser konstant skitigt ut.

Titta här vad lycklig jag ser ut!! Nyvaken och osminkad - men ändå så fin i håret! Sedan gör väl förstås inte lite solbränna och den dåvarande favorittröjan saken sämre, nej.
Om det är någon som inte tror på att vi - i synnerhet kvinnor - påverkas oerhört mycket av hur vi ser ut i håret så kan jag skriva under på att det stämmer. Mådde så fruktansvärt dåligt av att känna mig så vidrig och ful där när mitt hår var som mest katastrofalt. Självkänslan var verkligen i botten. I somras var det fortfarande illa. Usch. Vem vill känna sig ful på sommaren liksom?!

Nu ska jag gå och lägga mig, jag är ju trött!!
Imorgon är det tvättning, sedan kommer Bobon & Tuva, Jenny, Jolene & Pulia hit på fika. Kalasmojsigt. :)
GONATT!

1 kommentarer :

Elin on 23 februari 2011 16:16 sa...

Var på intervju på ditt jobb idag! Vet inte hur det gick men de jag pratade med var himla trevliga iaf :) Det vore himla roligt att jobba tillsammans med er. Dock lär ju du ha semester där but still.
När jag fick frågan varför jag vill arbeta där svarade jag typ "för att jag hört av folk att det är en trevlig arbetsplats och förstått att de trivs, och det i kombination med närheten till jobbet vore ju..." Bla, bla, bla. Hon: "Jaha, så du känner folk som jobbar här?" Då nämnde jag Andreas såklart, och dig. Blev lite ställd och hoppas det var okej. Även om vi inte umgås på riktigt tycker jag åtminstone att jag känner dig, haha :) Kan vara på grund av bloggen ;)

 

Dear Jessie Copyright © 2014 First template by Antonia Sundrani Vinte e poucos