Ensidig vänskap, har ni också erfarit det? Eller; vänskapen må vara sann, men givandet och tagandet är totalt monotont. Du gör som
Bamse lärde dig när du var liten; Är mot andra som du vill att andra ska vara mot dig, men din kompis verkar ha missat just den serien. Du ger och ger och ger och ger, tills du inte har mer att ge eftersom du aldrig fått något tillbaka. Och då, troligen på fyllan, säger din vän något som hon/han - utan att inse det själv, för det gör de aldrig - slår hål på bubblan, några få obetänkta ord som visar hur rätt du haft i din gnagande misstanke att det aldrig varit tal om något annat än just en ensidig vänskap.
Och efter det är inget som innan, för du går vidare medan din vän står kvar. Totalt oförstående.
Om du är som jag så är det permanent. Har du väl fått min tillit och sviker den... då får du den inte tillbaka i första taget.
With friends like that - who needs enemies?
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar