onsdag 16 februari 2011

I don´t wanna hear you´re sorry now/ The best thing you can do for me is just spit it out

vid tangenterna: Jessica kl. 12:23
Ibland kan jag inte låta bli att tänka det. "Tror ni att jag är dum eller?"
Jag kan bara inte släppa tanken. Finns det någon respekt där överhuvudtaget? Vad är det för konstig bubbla jag befunnit mig i - och har den spruckit nu?
Att aldrig bli tagen för given, aldrig vara den som blir tillfrågad - det gör mig förbannad. Efter lång trogen tjänst, som det heter. VILKET JÄVLA SKÄMT.

Och ge fan i att tolka in ett jävla skit i det här, för de som har något med det att göra kommer få veta och höra. Jag är bara jävligt less på att inte ens bloggen kan kännas helt personlig längre! Det som var MITT. Den fristaden man hade, en gång i tiden. Men nej. Det var längesen nu. Saker jag skulle vilja skriva om, roliga, tråkiga, bra och dåliga - de väljer jag att inte skriva om för att det helt enkelt är enklast så.

Jag är jävligt less på all BULLSHIT, helt enkelt. För jeeeesus, den har stått mig upp i halsen ett (bra) tag nu. Det är lustigt när man inser att personer som man inte känt eller stått nära särskilt länge i jämförelse med andra tycks känna en bättre än de man trodde borde veta vem man är vid det här laget.

Så. Behövde bara ösa det ur mig.


There´s a whole lot of things that I will forgive, but I just can´t take a liar.

2 kommentarer :

myy sa...

gör lösenordsskyddad då?
vet du, idag har jag blonderat mig, tänkte på dig, fast det blev inte lika askigt liksom. fast aweeesome hihi =)

Jessica on 16 februari 2011 kl. 23:23 sa...

Nää, det vill jag verkligen inte göra! Varför ha en blogg om den inte är öppen? Det tar ju bort hela tanken med det. Plus att då skulle folk bli sura och ta det personligt om de inte fick lösenordet...

Roligt med blondering!! Hoppas du trivs med det!

 

Dear Jessie Copyright © 2014 First template by Antonia Sundrani Vinte e poucos