En ironisk sak.

Jag, Maggie & Sara diskuterade barnskaffande och sånt igår på jobbet. (Mest pratade vi om lägenheter, hus och dylika ting som har med bostadsköp att göra, men det ledde in på barnskaffande till slut.)
Och en grej som är lite komisk är ju när vänner som är föräldrar gör envisa försök att få en att vilja skaffa barn nu - men alltid slutar med att säga något som får en att inse exakt hur underbart det är att vara barnfri i ytterligare några år.
Det slår liksom aldrig fel.

Sara har för övrigt sin andra bebis i magen och hon är den sötaste jag sett i DG-uniform. Det krävdes en sån gullig mage för det, liksom.

(Framförallt så kan jag liksom inte komma ifrån känslan som kommer över mig med jämna mellanrum när de där "övertalningstillfällena" haglar aningens tätt, att varför är det så viktigt att "alla andra" ska ha barn när man själv har fått det? Det är ju ett val man gör själv. Hur störigt skulle inte de med barn tycka det var om vi som inte har det frågade dem "Men ÅNGRAR ni er inte då? SKULLE ni inte vilja lämna tillbaka ungen om ni fick chansen? TYCKER ni inte att det SUGER ibland?".
Man ifrågasätter liksom en persons förmåga att fatta beslut och det kan jag tycka blir väldigt tröttsamt.)

Om jag är trött på att få frågan? Näääää-äää, HUR kan ni tro något sådant?