Hösthelg (varning: Kattsnack)

Igår var en mysig dag, jag älskar våra lördagar♥ Och det faktum att vi har dem varje vecka nu gör inte - som man kanske kunde tro - att jag uppskattar dem mindre. De 6 åren med jobbhelger har satt spår djuuupt i min SJÄL. *dramatisk musik* Ehum.
Vi tog en långpromenad: Vi ställde bilen vid Kvantum och gick runt Alhagen och tillbaka (för er icke-Nynäshamn-orienterade läsare så betyder det en bra promenad på en dryg timma). Efteråt tog vi en lunchfika där innan vi handlade. På kvällen var det släktkalas för Tobbis mamio och morbror.
 
  Vi var förbi djuraffären också och köpte ett nytt sele till Lizzie. Puff har fått ett jättetjusigt rejält som han har fått vara ute lite i ett par gånger nu. Han är sååå söt när han går runt på upptäcksfärd! Grejen är att Lizzie och Puff är raka motsatsen till varann både till psyket och fysiskt sett. Puff är den snällaste, coolaste (som i lugn alltså) och lätthanterligaste pojken man kan hitta och även om han kan bli rädd för saker så blir han inte hysterisk och gör allt för att ta sig från platsen, utan han blir stor (större) och fluffig och står som en stenstod. Det är en fördel när man har dem i sele. Nu är ju Puff som sagt så stor ändå, så han kan ha ett kraftigt sele som inte är så lätt att "backa ur" som de enklare modellerna. Lizzie däremot är ju en liten, vresig (men kärleksfull på sitt sätt och sina villkor) och ettrig sak, som alltså tillhör kategorin "dra, FORT SOM SATAN" när något verkar läskigt. Alltså blir jag lite nervös när det kommer till att ta ut henne i sele.
Sååå - vi kollade på olika varianter av selen på djuraffären. Helst hade jag velat ha ett precis likadant som till PUff, bara mindre, men det fanns inte! Jätteirriterande. Så då bestämde vi jag att vi testar den varianten som ser mest avancerad ut av de mindre modellerna. Grejen är... att jag inte riktigt har klurat ut hur fan det ska sitta på henne. Och att försöka exprimentera olika knäppningsmetoder på en ilsken Lizzie som vill allt annat än att sitta i knät och agera provdocka - det är minst sagt knepigt. Det slutade med att Lizzie slet sig ur mitt grepp, iklädd selen och den knäppning som jag misstänker kan vara åtminstone nära den som är tänkt och en kort jakt följer. Den slutar med att jag försöker dra fram henne från hennes campning under sängen genom att ta tag i selet - och finner mig liggande platt på golvet med ett tomt sele i min hand. GAAAAHHHHH. Det är liksom ett sele som ska vara "rymningssäkert". HA.HA-HA-HA. ... hälsar Lizzie aka Houdini.