Smalltowngirl & Storstadsdjungeln

När jag klev av tåget i Handen idag så kom en kvinna i 40-50-årsåldern fram till mig på perrongen med en karta över Stockholms tågtrafik. Hon frågade om jag visste hur hon skulle göra för att ta sig till Sundbyberg och jag hjälpte henne. Men bara att först hitta var vi var någonstans på den där myllrande kartan var svårt! Haha.
Självklart så var det störningar i trafiken idag, så jag kunde inte bara säga åt henne att hoppa på tåget mot Bålsta, utan det var lika bra att hon tog sig till centralen och sedan vidare med tunnelbanan därifrån.
Åh. Jag hoppas verkligen att hon kom fram dit hon skulle i tid! :)

Jag är verkligen ingen storstadsmänniska. Haninge är nog det längsta jag kan sträcka mig till att åka själv med pendeln, för att knata runt och shoppa då menar jag. Jag har ju åkt en jävla massa tåg förr om åren till pojkvänner och vänner, men jag kan verkligen inte se mig själv driva runt inne i huvudstaden i all ro.
Hahahaha... Nej. Jag blir faktiskt full i skratt av att tänka på det. Jag brukar beskriva mitt beteende inne i Stockholm som att jag är ett autistiskt barn. Jag behöver liksom ledas vartän vi ska och så är det människorna. Alla människor. Det är så många! Överallt! Hahahaha. Näe. Jag är en småstadsperson som trivs bäst här i vår lilla kuststad och om jag i framtiden får ett jobb inne i stan kanske jag kommer bli bättre på att hitta och ta mig fram bland folk, men till dess överlever jag ändå.