Virus-paranoia och kloka ord om byxor.

Jag upptäckte ett virus (eller ett virusliknande program) på min dator när jag startade den idag. Egentligen blev jag inte ens förvånad, för jag kan peka ut den exakta tidpunkten under gårdagen då viruset planterades: Jag laddade ner en massa fonter (aka typsnitt på svenska - kom jag på nu. Jag känner att jag blir mer och mer Victoria Silvstedt:ad ju äldre jag blir: Jag kan bokstavligt talat bli frustrerad när jag sitter och skriver skoluppgifter och inte får fram vad jag vill ha sagt på svenska. Engelskan har så många bra uttryck! Ibland kan jag känna mig som han den där sjuuukt irriterande killen i P3 som alltid ska vara så "amerikansk": Cujo, Kojo, what's-his-face. Ledsen för det. Ledsen för denna långa parantes också. Jag och Sabina är bra på sådana. Ni kanske inte vet vem Sabina är, men hon är min tvillingsjäl från ett forum för inbördes beundran - aka ett skribentforum som vi hängde mycket på förr i tiden. Okej, vidare!) och hittade en som jag tyckte såg trevlig ut - på en annan sida än den jag vanligtvis laddar ner mina fonter (TYPSNITT) från.
Låt mig understryka detta här och nu - det är i princip ALLTID en dålig idé att vika av från din vanliga stig, oavsett om det är på webben eller rent bokstavligt en stig ute i skogen. (I livet rent allmänt kan det vara nyttigt, men det är inte vad det här inlägget ska handla om.) I synnerhet på webben, kanske. För om vi snackar riktiga skogsstigar så kan du alltid få hjälp att bli hittad med en helikopter och skallgångskedja om det skulle gå illa, men när det kommer till nätet och din dator - då är det du själv som måste agera helikopter och skallgångskedja. Ugh.
Detta är med andra ord vad jag har varit sysselsatt med större delen av förmiddagen. Nu har jag tagit bort x antal (förbannade helvetes-)program som installerats sååå himla fiffigt tillsammans med typsnittet i fråga samt nervöst stundtals suttit och bara stirrat på antivirusprogrammets process med den fullständiga sökning som jag beordrat det att göra. 70 minuter tog det. Men den hittade ingenting. Inte heller ett annat program som söker efter spyware och liknande fann något. Sååå. PEPPAR PEPPAR. Förhoppningsvis så har jag lyckats avlägsna skiten. Problemen som de där skräpprogrammen yttrade sig i, vilket var evigt återkommande popup-annonser och en fake-undersökningssida som kom upp när du surfade, har inte heller synts till sedan jag tog bort det sista programmet jag hittade.
Slutsats: Förhoppningsvis slipper jag ominstallera hela datorn. Den tanken är ju liksom föga lockande.

Det komiska här - och det är här vi kommer till paranoian - är att i vanliga fall så är jag den lite mer nojiga av mig och Tobbe. Jag är en ältare och nojare av stora mått och Tobbis är den där betryggande halvan av helheten som utgör oss.
Men när det kommer till sådant här så är vi totalt motsatta. Hans svar när jag messade honom att jag misstänkte ett virus var "Ajdå, bästa isf är tyvärr att installera om datorn. Det är vad jag hade gjort."
Hahaha, NO SHIT? Som om jag inte visste att a) det är klart att det är det bästa och mest stensäkra sättet att veta att viruset är borta - men det FINNS andra lösningar och b) det är klart att det är det första han hade gjort. När det kommer till sådana här situationer så ser han helt i svart eller vitt.
Nu känner jag mig som sagt hyfsat lugn, men jag blir lite paranoid jag med när han säger tröstande saker som "Jag blir alltid paranoid att något ligger gömt ändå, liksom". SHUT UUUUP!
Oh well. Jag ska köra några fler sökningar med antiviruset i helgen och vara extra uppmärksam på hur datorn beter sig. Jag blir lite kallsvettig bara av att tänka på allt som måste installeras om jag installerar om windows... huuu. Men är det nödvändigt så är det såklart värt det.

UPDATE 16.45:
Det blir en ominstallation. Weeeeeeeeeeee.


Just det! De kloka orden sagda om byxor, ja. Jag kände att jag var tvungen att leda er till dem, om ni inte redan har läst texten på Hellogiggles (jag har blivit smått beroende av hellogiggles på senaste tiden, det är mitt lilla lyckopiller i webbform). LÄS OCH LÄR HÄR (eller nicka igenkännande, snarare).

Oops

Fortfarande kvar i sängen! Goddammit! Jag vet inte vad det är med mig den här veckan, haha. Puff är dock klar med sin morgnputsning nu, så LETS MOVE.

Här har vi...

Jag somnade när vi tittade på Mästerkockarna som vi spelade in igår. Klockan var då runt sex... Ehehehe. Jag var så uppe i varv igår kväll eftersom soffan skulle komma idag och vaknade tidigt imorse av samma anledning. Jag är som ett litet barn på det sättet. Det behöver inte ens vara någon så "stor" grej som det här, utan det kan vara typ dagen före löning/csn och jag får ett upprymt pirr i magen, haha.
Anyways... hence my trötthet ikväll. Nu har jag förstås piggnat till lite, lagom till läggdags! Och imorgon är det ju fredag! Hurra!

Deluxe edition

 (För er som inte är The Sims-nördar så är rubriken en referens till en specialutgåva av det första spelet. Ahhh *hand mot bröstet* sådana minnen!)

NU ÄR DEN HÄR! Och JAG KAN INTE KOMMA ÖVER hur snygga de svartbetsade benen blev med guld(mässing)hjul! Jag visste att min magkänsla inte lurade mig. ;)
Jag vill typ ha bilderna av de där benen och hjulen som bakgrundsbild på telefonen... eller till mitt morgonalarm.

Och här är vår satsning för att undvika att vår nya älskling går samma öde till mötes som den gamla:

(Men skulle de ens försöka klösa på min Howard... då får de se ett psykbryt de sent glömmer.)

Den är såå... fluffig. Jag älskar den. De perfekt rundade armstöden, den svängda formen, fluffet, höjden, benen. BENEN. Hallelujah. Amen.

Couchless

Nu är vår gamla soffa på tippen och vardagsrummet ekar sådär lite frågande i väntan på morgondagen... Eeep! Det var värt att spendera en en tv-kväll på en filt på golvet, nu är vi ju redo!

Hush little baby, don´t say a word

Såhär har jag och Puff i sällskap med mig känt oss hela veckan. SÅ TRÖTT. Alarmet ringer 06.30 men jag snoozar till typ åtta. Jag har till och med sovit igenom snoozningar flera gånger! Vintertröttheten, alltså. Jag sa åt Tobbe att tända sin sänglampa innan han gick hemifrån idag, så att ljuset skulle hjälpa mig att vakna till. Tror ni det hjälpte? Svar nej. Tur att jag har nära till min arbetsplats i a f ;) (Några steg bara. Från soffan där jag äter frukost till kontoret. Perfa.)

Retuscheringens historia.

Jag blir sådär barnsligt MIND BLOWN av alla grejer man kan göra med Photoshop. Som på bilden nedan, trolla bort ett bås på en strand och få det att se ut som om den aldrig varit där. WTF? 

Jag jobbar med en uppgift till min kurs "Digitala bilder" där vi utgår från den här sidan som visar fotoretuscheringens historia. Otippat underhållande till stor del, i synnerhet fascineras jag av de första (äldsta) fotona. Hur bar de sig åt liksom? :D Måste varit så galet pilligt att stå och mecka med foton i ett mörkrum.

Carrie - vem ÄR du egentligen?!

Jag kollar ju på The Carrie Diaries och jag tycker det är en söt serie med skön nostalgivibe. Men det främsta skälet till att man kollar är ju för att man älskar Carrie! (Och är kär i Sebastian Kydd, förstås.) Och man skulle äntligen få veta mer om hennes historia - för det är egentligen inte mycket som ursprungsserien förtäljer om det: Carries ungdom (och större delen av de andra tjejernas också, för den delen) är dold i en mystisk dimma.

Men nu när jag ligger i sängen och slökollar på de där gamla SATC-avsnitten som man sett såå många gånger (på trean, vardagskvällar) så blir jag mer och mer irriterad. Irritationen BORDE ju riktas mot The Carrie Diaries eftersom manuset är skrivet lååångt efter originalserien, men istället blir jag arg på vuxen-Carrie. Som igår, när hon berättar för den där knasiga herren på Vogue att hennes pappa lämnade familjen när hon var 5 år och att hon inte pratat med honom sedan dess. WTF??????? Jag vill skrika:
"NEJ CARRIE; NU LJUGER DU! Din pappa tar ju hand om dig och din punkiga lillasyster under er uppväxt! För din mamma DÖR! DÖÖÖÖR! Och ni alla tre är så ledsna, men klarar er ändå bra eftersom ni har en så fin relation."
Och förra veckan blev jag arg eftersom de nämnde något om hur Carrie och Samantha träffades och det stämde inte alls ihop med TCD's storyline.

Men på allvar: Vad är det för fel på manusförfattarna till The Carrie Diaries? Om man nu ska göra en prequel till en så älskad serie - varför tar man sig sådana extrema friheter när det kommer till de mest fundamentala fakta? Har de ens SETT originalserien?
Och jag förstår att de kanske inte tänker att det är samma målgrupp som ska se på tonårsdramat om Carrie, men de måste ju ändå ha räknat med att vi är en stor grupp som "växte upp" med Sex and the city som skulle tycka det var roligt att se den här serien?
Jag menar... att a) hennes pappa lämnar familjen när Carrie är ett litet barn och låter den ensamstående mamman ta hand om Carrie (och systern?) (SATC) och b) mamman dör i cancer när Carrie går i high school och pappan är very much närvarande och curlar både Carrie och Dorrit (TCD) - det är två väldigt skilda scenarion som dessutom bäddar för två väldigt skilda erfarenheter av hur män är och beter sig. Kunde de åtminstone inta ha synkat den detaljen?

Jag har inte läst The Carrie Diaries-böckerna, men serien är ju baserad på dem. Så egentligen är det väl manusförfattarna till SATC som tog sig friheter - men å andra sidan så är TCD-böckerna skrivna efter att serien blev så stor. Nåja. Nu har jag fått det ur mig, nu kan jag gå vidare i livet. Amen.

Rant about T E A (låter bättre än "orerande om te")

Åhhhh, imorse när jag just hade avslutat min frukost så knackade det försiktigt på dörren - och där utanför stod ett postbud med en muuuy, muy efterlängtad låda i sina framsträckta händer. Min Teapig-leverans! 

Jag gillar att beställa saker från Storbritannien, för de har ofta leverans direkt till dörren som ingår. Som nu, alltså. Det känns lite lyxigt när en postbil stannar till utanför huset BARA för min (och mitt te's) skull! 

Jag har bara hunnit testa Chocolate flake téet - men det bådar mycket, mycket gott för de andra. Jag drack det med uppvärmd mjölk i och det var sååå gott... att jag dog lite inombords. Av lycka, that is. Och jag avnjöt det såklart i min Teapigs-mugg i fint benporslin. Jag har verkligen längtat efter att ha en rejäl, klassisk mugg som ändå är tunn - som mina Månses eller min fina kattkopp (Roy Kirkham) som jag fick i julklapp. Det är verkligen det godaste att dricka ur! Märkligt att det kan göra sådan skillnad. 

Sammanfattning: Både te och mugg får högsta (!!) betyg. Fo realzz, y'all.

Deras "Morning glory" var tidigare betitlat "English breakfast", men jag tycker de gjorde rätt i att döpa om det till något eget, för jaa: Det doftar sådär mäktigt och härligt som man vill att ett frukost-te ska dofta och det har absolut english breakfast-arvet i sig... men med något mer, liksom. Skulle man ställa det här bredvid en påse av exempelvis Liptons motsvarighet så skulle Liptons gula påse skrynkla ihop sig och gråta av mindervärdeskomplex. 

Notera att detta säger jag efter att enbart ha doftat på Morning glory! Men jag är inte ens orolig över att bli besviken nu.

update 14.05:
Nu har jag testat och kan intyga att det stämmer. ;)

Visst är den lilla bebis-förpackningen söt? Jag kunde inte låta bli att beställa en testförpackning innehållandes två påsar av "Rooibos créme caramel", även om jag inte brukar dricka rooibos om jag får välja själv annars. Men det är ju koffeinfritt, så det vore ju trevligt om jag kunde hitta ett sådant som jag gillar och kan dricka på kvällen. Vi får se!

Tårarna sprutar!

Världens finaste tjej, världens finaste låt - och hon framförde den här låten eftersom hennes swifties önskat det så länge. Hur kan man inte lipa så att det blir stänkfläckar på glajerna? Just sayin´.
PLUS!!! Hennes föräldrar (framförallt pappa Swift) i slutet! Awwww!

Jake Gyllenhaal borde känna ett visst styng av ånger, om jag får säga det själv.

update: Jag misstänkte att det skulle hända: klippet har blockerats av youtube. Arggh. Ska se om jag kan hitta ett annat.

Lyxfika!

Mamma lånade vår bil en stund idag, i utbyte fick vi finlirfika såhär på söndagen. PERFEKT. I synnerhet eftersom jag hade stått och glott på fikabrödet på Kvantum precis innan vi plockade upp henne men inte hittat något som kändes tillräckligt lockande. Förstå då lyckan när man får ugnsvarma muffins i famnen! Hahah. :)

Filmtips:

Vi körde fredagsmys till Grown ups 2 i fredags - passande nog så gick ju den första på 6:an i torsdags, så man kunde fräscha upp minnet lite. Vi båda tyckte att ettan var väldigt rolig och jag tyckte faktiskt nästan att uppföljaren var ännu bättre, haha. Fast jag saknade Rob Schneider! Var vaaaar han? :(
Den bjuckade på många skratt, helt enkelt.

Och TWILIGHT-JAKE var med!♥ < insert emoji med hjärtan-ögon >

OCH typ alles av SNL-killarna. Nästan iaf. Hetaste scenen. Ever.

These are a few of my favorite things

Hej!
Jag måste ju erkänna att jag uppskattar den här söndagen mer idag tack vare att jag jobbade extra igår.

Saker som gör mig lycklig idag:
- att få vakna utan alarm
- ligga och dra mig i sängen med min gosing och en kurrandes (som Sofia säger) Puff på huvudkudden
- en extra kopp grapefrukt-te till frukosten
- att tända ljus på frukostbordet
- tändare med katter på

Vi hörs senare, puss puss!

It's friday, I´m in love

Alltså... Jag längtar så att jag DÖR! :D Flera veckor tidigare än förväntat också. När Tobbe fick sms:et om att den fanns hos Mio nu så var planen att vi kanske skulle hämta den redan idag eller imorgon bitti, men efter mycket om och men och hit:ande och dit:ande så blir det en hemleverans av den istället, i början av nästa vecka.
Boo-boo-bee-doop!

update 16.00:
Den kommer på torsdag. Jag vet inte hur Mio:s veckor ser ut, men för mig är det i slutet snarare än början av veckan. Oh well.  

Härligt med fredag också! Jag är jättetrött idag och vet egentligen inte riktigt varför. Huvudet har väl jobbat lite extra den här veckan när jag försökt strukturera upp mina kurser och så. :) Imorgon ska jag faktiskt jobba 12-20.30, det är bestämt sedan länge nu. Jag hoppar in som timmis! ;D Det var inte igår direkt, haha.
Jag ska väl inte påstå att jag är supertaggad just nu, men det är trevligt att veta att det bara är imorgon och inte hela helgen! Och så är det mysigt att få hänga lite med mina finisar till kollegor.

Nu ska jag återgå till pluggandet. Tjing tjing!

Coconut chai latte

* ca 2 dl chai-te (eller 2/3, beroende på hur stor latte du vill ha!)
* ca 1 dl varm kokosmjölk (eller 1/3)
* lite honung för att söta (jag hade kardemummahonung vilket är perfekt till chai)

Varsågod och njut!☺♥
(Liptons chai är lite mesigt i sin kryddning kan jag tycka - ju mer OOMP i smaken desto bättre! Jag väntar ivrigt på min Teapigs-leverans, jag har stora förhoppningar på deras chai.)

Idag är det 11 månader till dagen före julafton.

... och jag kan uppriktigt säga att jag inte ens ser fram emot sommar eller värme just nu - det enda jag vill ha är jul! Det känns bara segt att jag måste stampa mig igenom en vår, sommar och höst innan dess liksom. Okej, april, maj och juni är trevligt. Det HÄNDER grejer liksom. Men sedan: Snooze-tiden på året. Juli till september. ZzzZZZz. Då går jag bara och väntar på att få äta lussebullar och dricka jul-te igen.
(Jag kan se framför mig hur Jenny sitter och hyperventilerar just nu: vi har nog ganska exakt motsatta åsikter här, hahah.♥)

Med det sagt så har jag ändå en väldigt mysig torsdagsmorgon. Jag lyssnar på föreläsningar (medan jag leker med mina fotoappar), dricker te och sniffar på YC-ljus. Jag gillar torsdagar.
Och jag är så jäkla GLAD över att få plugga igen.

Förväntningarna är SKYHÖGA!

Jag går nu i väntan på min order från brittiska te-fantasterna Teapigs. Jag hade sån jäkla tur att jag hittade en "jul-rabattkod" som fortfarande gällde och som gav 20% på allt, så jag kom undan en dryg hundrings fraktkostnad! Ohhjäääh. XMAS13 tror jag att det var, om ni själva blir sugna på att lägga en order.

Vad jobbigt om det inte är så fantastiskt som jag tror/hoppas nu... Vi får hålla tummarna. ;)

Det är tuffa tider för handeksem.

MOAHAHAH.

(Den röda handcremen och hydrokortisonsalvan är vinterns andra laddning. Den blå är en förstärkning till teamet. DÖÖÖ EKSEMJÄVEL, DÖÖÖ!)

H&M Home♥

Bädda, baka, mys, repeat.

Creative Cloud var räddningen!

Det bästa med att plugga - utöver att man lär sig grejer och sånt skit (hehe) - är studentrabatterna! Halleluja! Nu är Photoshop CS6 installerat och klart för zum businezz framöver.

LOOK AT THAT BEAUTIFUL FACE!

Nope. En till. Bara för att jag saknar Opie.

ALLTSÅ JAG ORKAR INTE! TOO MUCH HANDSOMENESS. [dör]

Ett recept på en bättre måndag i januari:

(Det krävs inte mycket.)

Dessutom har jag tränat och jag är helt sladdrig i benen nu. Härligt.

Student igen!

Herregud vad snurrigt det är just nu, med tre helt olika skolportaler, inloggningar och "var börjar jag?". Det största frågetecknet är dock hur de har tänkt att man ska göra med kursen Digitala bilder där vi ska jobba med Photoshop CS5. Det verkar liksom inte som om skolan tillhandahåller programvaran? Och det kostar ett antal tusenlappar att köpa... Och mitt letande efter någon smart lösning underlättas ju inte av att jag försöker samla ihop intrycken, haha.

Dessutom har två av mina böcker inte kommit än - givetvis de två som hör till den enda kursen som hade två stycken obligatoriska böcker. Gah.

Men vi ska nog kunna styra upp det här snart. Jag längtar dock redan till i höst då jag förhoppningsvis kommer in på ett program och inte behöver känna mig som en yr höna på det här sättet.

Lite te-snack och så.

Yo!
Jag har funnit en ny förälskelse i helgen: Grapefrukt-te! Mmmmmm. Jag brukar tröttna rätt snabbt på citrus-teer, även om de är goda. De blir liksom lite söta i smaken nästan, men grape:ns lilla stråk av bitterhet klipper av på precis rätt plats. Så rackarns gott.

Annars så är det här mitt favorit-te just nu:

Det ska komma i lösvikt framöver (jag bad Tobbe fråga på Bönor och blad) men det är lite oklart exakt när, så jag försöker snåla. Det här är min andra burk sedan någon gång i mitten av december och de kostar 182 kr/burk. M a o: Bra att jag kan växla mellan detta och grape.

Nu ska vi spana in nya serien från HBO, "True detective". Ta-ta!

Den finaste kvällen på länge.

Pappas 60-årsfirande igår var i form av middag på Tryffelfabriken, bara vi barn (och barnbarn) + respektive och så förstås pappa och Kerstin. ;)♥ Verkligen en så himla MYSIG kväll, underbar mat och väldigt mycket glädje. Pappa höll ett litet tal som fick mig, Jenny & Julia att bli helt rörda. Finaste pappa!

Jag fick åtminstone med ALLA på någon bild! :D

Jollis och jag♥ /Tack Jenny för bilden!/

Världens finaste systrar.♥

Allt var verkligen inte bättre förr. (Lite viktnedgångsnostalgi.)

Av en slump så klickade jag in mig på en mapp som jag inte ens visste eller vet varför jag lagt på min "hemma-hårddisk" (för den borde ligga på min externa Arkiv-disk) som innehöll massor av gamla selfies - från innan ordet ens myntats (hehe). Min tjockaste period. Jag vägde närmare 80 kg och jag mår så dåligt när jag ser bilderna. Känner för det första knappt igen den där tjejen med minst sagt trinda kinder. Mina ögon som redan är små försvinner liksom i hullet. Dessutom så tycker åtminstone jag att det syns så himla tydligt hur dåligt jag mår. 

Det var ett stökigt år, helt enkelt. Året innan hade varit hemskt (mitt vidriga år i Vällingby, i världens risigaste förhållande) och det här året var väl liksom följden av det. Jag var fri från en idiot men blev fånge i min egen kropp istället. Usch och fy, som sagt.

Alla bilderna från 2006 är från hösten. Jag blir så jäkla stolt varje gång jag ser bilderna från 2007. Den där blurriga spegel-bilden är från maj (jag och Tobbe hade bokat in vår första date! :D ♥) och jag minns att jag såg den där bilden och det gick liksom verkligen upp för mig vad jag hade åstadkommit. Nästan 15 kg var borta och det var genom total hängivenhet och ren jävla vilja. Och leendet hade letat sig tillbaka till ögonen istället för att stanna kvar på läpparna. Fan vad fint.

Jag har inte riktigt tiden just nu att fördjupa mig så mycket i ämnet som jag skulle vilja, men jag måste ju få sagt att jag självklart haft toppar och dalar när det kommer till vikten och träningen under åren som gått, men jag har aldrig varit i närheten av att vara sådär stor igen. 

Just nu befinner jag mig "in a good place" med min kropp. Mycket beror det nog på att jag slutade äta kött, men överlag så har jag hittat en träningsform jag trivs med och kan STICK TO liksom. Jaa, det kommer och går lite kilon, men på det stora hela så är jag och min kropp kompisar nuförtiden. De issues jag kan drabbas av nuförtiden går liksom inte ens att jämföra med de jag hade när jag vägde som mest.

Jag kanske återkommer till det här inom kort, men nu måste jag byta om för vi ska fira pappas 60-årsdag! :)♥

Just nu så önskar jag mig:

Snapshots

Lite solljus där borta bland de snötunga molnen. 

Och den här jäkla fotoappen har jag velat fram och tillbaka med hela dagen. Nu ångrar jag att jag lade 3x7 kr på att köpa extra filter och grejer till den, för den är inget vidare. Och nu är det för sent att få pengarna tillbaka... och då blir jag snål och känner att jag lika gärna kan ha den kvar på telefonen. Så irriterande.

När jag kom hem så hade Puff bäddat upp sängen på min sida. Så omtänksamt! :D

Nu är jag så trött, så trött. Men har hållit mig vaken fram till nu och tänker fortsätta med det så länge jag kan!
... Ugh. Så TRÖTT. Bara.

Torsdag morgon.

Well hellooo!
Idag är jag frusen och trött. Det blåser såå kallt varenda gång jag måste öppna luckan för att höra vilken trailer som ska hämtas och jag såg just att jag inte ska gå in till avgången, som var planen igår, utan jag ska sitta kvar här och deeet viiill jag iiinte:( Ville få gå in och vakna till lite.

Anyways, något helt annat: alldeles för tidiga morgnar kräver ordentligt te (i detta fall Harney & Sons' "Paris") och kardemummahonung. Det vet ju alla.

. . .

Jag är typ nyfiken på om jag kommer vara GRISTRÖTT imorgon när alarmet ringer 04.05 igen, eller om jag kommer vara så taggad som jag var idag och typ känna det som att det var en vanlig morgon, liksom. Den som lever får se! Höhö.

Onsdag

Den här raringen väckte mig prick fyra idag, så vi hann gosa i fem minuter innan jag skulle upp. (: Lustigt hur de verkar ha sådan koll på en, han brukar inte vara så påstridig så tidigt annars. Lilla plutten. ♥
Det går bra so far, det gäller att hålla sig sysselsatt (vilket kan vara lättare sagt än gjort den här tiden på dygnet, den här tiden på året) annars börjar åtminstone jag dippa direkt.
Det känns jäkligt skönt att veta att den ena jobbiga morgonen av två är avklarad nu - det svåraste är att kliva ur sängen, sedan går jag på autopilot.
Vi hörs senare, buddies!

Ett inköp jag kommer att göra 2014:

Polaroid Socialmatic Instant Digital Camera. F I N A L L Y! Som vi har vääääntat. Länge trodde jag att den skulle förbli en vision, att prototypen som de visat upp stup i ett bara skulle bli just det: En prototyp över något som var för bra för att vara sant. Men nope! It´s happening, fellas! :D

Lycka är en ny säsong av GIRLS och en katt-kopp med te.