Ibland är verkligheten bättre än fantasin.

"Den första var kärlek vid första ögonkastet. Åh vad jag vill bo där. Underbara trägolv, lika underbar utsikt mot havet (jag skulle kunna sitta med min frukostkopp med te mina lediga dagar och se huruvida båten går i tid eller ej) och sprojlans nytt kök. Mitt hjärta brister redan lite eftersom jag inte vågar tro att vi får den."

Det blev budgivning på en gång idag. Förra veckan ringde ju mäklaren runt till alla och rekade lite på tisdagen och så blev det inte budgivning förrän på onsdagen. Vilken plåga! Men idag flöt allt liksom bara på.
Tobbe ringde och berättade att a) det är budgivning på en gång, b) det är bara vi och en till som budar och c) den andra har lagt utgångspriset så vi höjde med 50 000. Jag var mitt i 11.05-avgången på jobbet så han lovade att messa när det hände något eftersom jag skulle ha svårt att svara om han ringde. Sedan hörde jag inget ifrån honom på nästan 50 minuter. Mobilen plingade aldrig till. Jag kände något i magen men vågade liksom inte låta det komma fram. Är det bra eller dåligt? Det borde vara bra. Nej tyst nu. Fast det borde vara bra.
Sedan ringde det. Och det var klart. Tårarna sprutade! Hahaha.
Kan fortfarande inte riktigt fatta det.
Jag måste liksom ransonera informationen för att den ska sjunka in såpass att jag kan tro på det.
Det där köket, där ska vi laga mat!! I varmluftsugnen och på induktionshällen! Och vi ska plocka in och ut disk ur den där diskmaskinen. Utsikten? Jaa, den är min att se på varenda morgon. Varenda stund på varenda dag om jag så vill. Från ett av sovrummen också. Jag kommer kunna sätta mig upp i sängen och titta ut för att se soluppgången över vattnet.
  Jag kommer kunna tvätta när jag vill i tvättmaskinen och torktumlaren. Det kommer vara VÅRA tvättisar.

Och så golven. Furugolven. De och jag har en egen kärlekshistoria redan. Åh vad jag vill bo LÄNGTAR tills vi bor där. Imorgon skriver vi kontrakt.

Foto av visningsbroschyren. Ska kolla om mäklaren kan maila bilder imorgon.