Om ni letar efter något upplyftande så kan ni hoppa över detta inlägg.

Jag tror sommaren tar ut sin rätt på oss den här helgen för vi har sovit mer än vanligt både igår och idag. Idag vaknade vi inte förrän 09.50 och då hade jag kunnat sova en stund till om det inte vore för att vi båda ogillar att sova bort halva dagen. Så. Trött.

Mina jobbnätter + Visbytrippen och Tobbes första vecka efter semestern tog all energi och nu är jag dessutom lite orolig över att jag börjar få någon sommarförkylning, jag känner mig inte helt hundra liksom. Framförallt är energin körd i botten och då brukar jag ha lätt för att dra på mig saker. 

Jag känner mig lite som Ior. Det säger väl allt?

Jaja.
Vi var hos Snigel (Niklas) och Camilla igår och grillade. Det slutade med att vi satt och planerade en kräftskiva hos dem om två veckor. ☺ Jag är ansvarig för bålen. Det är mitt område som jag känner mig trygg med. ;) Idag svängde vi förbi hos dem innan vi handlade, de fick våra solstolar som ändå bara stått uppe på vinden i en evighet. Jag körde! Och både jag och Tobbe (och bilen?) tyckte att det gick bra, trots att det var några månader sedan sist. Men det sitter ju i kroppen nu: Jag kan köra. Det är vanan och teorin som behöver slipas. Nu när jag inte har något annat att plugga i höst så ska jag fanemej ta tag i det där förbannade körkortet. I WANT IT. Har typ aldrig längtat så efter det som nu. 

Hejdå.

Extra! Extra! This just in!

Förresten, en sak till: Jag köpte en temugg på Kvantum idag som jag ska ha på jobbet i höst. Den fångar min känsla för det rätt bra: Den är grå.

Visby♥ Eller: Glass, te & karameller.

Det var verkligen en så fin dag igår, det var precis vad jag behövde: Att komma bort och bara vara lite. Inte tänka på studier eller jobb och allt däremellan. Bara hänga med två av mina absoluta favoritbrudar i en av mina favoritstäder (trots att det var medeltidsveckan som både jag och Sofia till stor del föraktar - på samma sätt som Stockholmsveckan) (sorry, men att jobba i dess närhet gör det med dig), äta glass och köpa massvis av te. Närmare bestämt 8 hg Earl Grey Cream. Det finns ingen variant av den klassikern som är lika god som Kränkus. INGEN!

Här har ni Lilly på Glassmagasinet - som hon väntat på att få komma dit!☺Hon fick en riktig specialare: Tre kulor i stor strut, sås, strössel... och det viktigaste: Glitterplymen! Hon var så nöjd med det lasset att sedan, när vi återvände för det utlovade "innan vi åker hem-besöket" så nöjde hon sig med en brownie från Waynes istället! KORS IN THE ROOF. Det var efter det som vi satt en stund på en bänk vid vattnet och tittade på när besättningen klättrade runt i masterna på ostindefararen Götheborg.

Vi tog en vätskepaus på St. Hans café, i deras mysiga trädgård. Notera att jag och Lilly har våra bästis-halsband på oss! Men jag hade mitt "With love"-armband som jag fått av Sofia också, så att hon inte skulle känna sig utanför. ;) Dessutom matchade vi varann i våra aviators jue. Hehehe.

På vägen hem hade vi en egen kupé på M/S Visby. På vägen dit åkte vi med Gotlandia II och det var såpass mycket sjögång då att jag mådde riktigt dåligt, faktiskt. Det händer inte ofta, men bara för att jag hade varit så kaxig och sagt till Sofia att jag minsann inte blir sjösjuk så kände jag förstås av det. Hahah. Skämmigt! ;)

Tacka vet jag de stora båtarna.

... för på dem kan man ha högläsning i sin egen hytt utan att behöva känna att man stör någon. ;)
Vi läste "En låda kattungar", om ni undrar. Jag och Lilly var på leksaksförmedlingen för ett tag sedan och köpte några "stor tjej"-böcker som passar bättre än bilderböcker nu när hon börjar skolan och allt.

DRINK MORE TEA!

Jag hade verkligen inte tänkt köpa någon burk på Kränku den här gången, men när jag såg den här underbara tingesten designad av Emma Bridgewater så visste jag ända in i märgen att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag lämnade den kvar på hyllan och klev på båten hem igen utan den. Den har ju ALLT! Uppmaningen att te KEEPS YOU GOING! Och DRINK MORE TEA! Den har ju till och med en ENHÖRNING! Och detta är ju utöver det faktum att den har den där ljuvliga gammal-kakburks-formen.

Jag älskar den med hela min själ. Amen.

Alltid något att glädjas över:

Och: mitt sista nattpass är nu avbockat. Skönt. Jag lyckades dessutom tvinga mig själv att sova till 11.30 idag, så jag har 6 timmars sömn i ryggen och känner mig ganska vältankad på den fronten åtminstone. Jag vaknar alltid-alltid-alltid vid tio-tiden när jag har jobbat natt och efter det så är det verkligen som om jag måste övertala kroppen att sova lite till.
Idag ska Lilly sova här för imorgon så ska hon åka med mig och Sofia till Visby över dagen. Jag ska bunkra te för hösten och Lilly ska få äta en massa glass. Haha☺ Först hade vi bokat 07.00-båten, men vi ändrade det till 10.55 istället, av flera anledningar. Jag är inte ledsen över det, kan jag säga. ;)

Nu ska jag träna lite. Laters!

Italien, del 2: Vi lämnar Rom och färdas till Sorrento!

Efter ett drygt dygn och två nätter i Rom så var det dags att hoppa in i hyrbilen och låta Jens erövra de italienska vägarna - och dess galna trafikanter. Något vi lärde oss i Italien är att vi svenskar använder tutan alldeles för lite! Ska du köra om? Tuta! Ska du svänga? Tuta! Ska du till kyrkan? Tuta!! Typ så.
Vår första lektion i italienskt körvett fick vi redan när vi lämnade flygplatsen på lördagen och taxichaffisen totalignorerade ett STOP-tecken, vilket ledde till en kör av - gissa? - (förvisso befogade) tutanden från bilarna bakom. Exotiskt.

I BILEN. Jenny och hennes ständiga följeslagare - kameran! Samt hennes sprojlans nya Ray Ban´s. Det finns INGEN som inte passar i ett par Aviators, säger jag bara. Nu har jag övertygat Jenny, Sofia & Emelie om detta. Moahaha. Ray Ban borde sponsra mig i egenskap av deras hängivna språkrör.

Efter några timmars resa äntrade vi paradiset. Den här bilden är tagen genom bilfönstret och är ett bevis på att det är omöjligt att ta en dålig bild om man befinner sig på Amalfikusten.

Sorrento. Underbara, underbara plats. Och det är Vesuvius ni ser där borta i diset. Tobbe vägrade tro på mig när jag sa det under hela veckan. När vi till slut kom fram till Pompeji så fick han erkänna att han - som alltid - borde ha lyssnat på mig, så hade han sluppit verka dum.

(Hehe.)

Ni ser vägen där? Bilden är tagen precis ovanför trappan som ledde ner dit. Den var ganska... mördande. Och det var alltså vägen ner till hamnen.

 Stiliga herrar i en vacker stad!

 Min man, havet och den oändliga horisonten.

Jaa... alltså... Behöver man ens rättfärdiga de här bilderna? Vi knatade runt och utforskade Sorrento, helt enkelt.

Jenny i hatt 2.0!

På B&B´t hade de en liten PONNY!!!!!!! Och sötvovven Ciro. 

Uteplatsen på B&B´t, precis utanför dörren till mitt & Tobbes rum.

 Mer uteplats. Här satt vi nästan varje kväll innan vi gick ut och åt middag. ☺ För att inte tala om mognarna, i väntan på frukosten.

Notera CITRONTRÄDEN! Och väggmålningarna. Och alla blommor. Och jag önskar att ni kunde känna hur liksom mjuk luften var. Medelhavsluft♥

 Mer uteplats. Jag är kär i den där gården.

 VAMOS A LA PLAYA! Man tog sig ner till den här stranden genom att gå nerför tunnlar i berget. Ser ni de små ljusinläppen på bergsidan?

 Medelhavet alltså. Jag gillar´t.

På kvällen när vi var ute och åt - minns ej om det var på tisdagen eller onsdagen? - så var det som en karneval för att fira något helgon vars kyrka låg precis i Sorrentos centrum. Så mitt när vi sitter i all ro och äter middag så börjar ett HELT SJUKT och evighetslångt fyrverkeri att lysa upp hela centrumet. Vi satt på en restaurang precis runt hörnet och blev typ döva, hahah. Men vilken stämning! Underbart.

En ny dag med nya tag och nya planer.

Hej!

Såhär stod solen när jag kom hem imorse vid fem. Som en jättestor, brinnande apelsin som någon hängt upp i ett snöre över vattnet. Och jag tittade ut och var lite ledsen (eftersom inget blev som jag hade tänkt mig och just nu så känns det väldigt tungt).

Sedan vaknade jag upp, var lite ledsen (eftersom inget blev som jag hade tänkt mig och just nu så känns det väldigt tungt) och var nöjd med att åtminstone vädret matchade mitt humör. Mulet och regn. Och lite svalare än det varit på senaste tiden. Skönt. Att vara ledsen känns alltid värre i solsken.
Sedan ringde Pulia och hon peppade mig och var så arg å mina vägnar att det liksom kändes bättre sedan. Och eftersom jag i grund och botten är en optimist så gräver jag frenetiskt i röran som var mina planer för hösten och bygger nya projekt. Det blir bra. Jag ska göra högskoleprovet och köpa en ny dator så att jag kan programmera järnet och... det blir bra. Bara inte just idag. Men det kommer att kännas bättre. Sedan.

Och då, när jag sakta börjar känna mig lite bättre: Då tittar solen försiktigt fram mellan gardinerna i rummet där jag sitter, rummet som jag är helt nyförälskad i efter att ha flyttat på en möbel. "Är det okej? Kan jag titta förbi en stund?"
Ja, solen. Kom du. En stund iaf. Så att jag kan gömma mig bakom mina stora svarta wayfarers när jag går ner på stan för att handla middagsgrejer till min kille. Han som är BÄST och min största supporter. Ja, efter min lillasyster då, kanske.

When life gives you lemons - buy some teacups

Det blir en till DG-höst för mig. De reservplaceringar jag har till utbildningarna och kurserna jag tackade ja till är ungefär likvärdigt med ett "det är inte du, det är jag" i trovärdighet (för att komma in).
Och jag är väldigt ledsen över detta och kommer inte att vilja prata om det mer just nu, men jag vet ju att många av er som läser undrar... så nu vet ni.

Så. För att ha något att se fram emot så knattrade jag ilsket på tangentbordet, klickade målmedvetet på musen och drog fram det magiska kortet inne på Anthropologies webshop. Monogram-muggarna har jag varit lite smått besatt av en längre tid nu, tex när Jenny åkte till London i januari så bad jag henne hålla utkik efter dem. Det var inte förrän senare som jag fick klarhet i var de fanns att köpa, och häromdagen upptäckte jag alltså att webshopen skeppar till Sverige. För €17´s frakt, förvisso - men idag kunde jag inte bry mig mindre.
Direkt efter messade jag Tobbe. "Nu beställde jag de där två muggarna från England för att ha något att se fram emot. Och jag förtjänar det och jag vill ICKE ha några sura blickar!" varpå jag fick tillbaka ett löfte om att inga sådana skulle utdelas.

Den 16:e september öppnar ansökningstiden till vt14. Då satsar vi igen.