Lilla bloggen flyttar hemifrån, till en alldeles egen domän.♥

Allt finns där: Arkivet och kategorierna har flyttat med (kolla längst ner på nya sidan!). Vi ses däääär.

Toodles!

http://dearjessie.nu

Blue Italian

Jag veeeeeet att det är lite klyschigt och att jag påverkas av hypen på diverse bloggar och instakonton, men jag tycker verkligen om Spode's Blue Italian-porslin. Jag skulle gärna ha en sådan här kopp, eller ett par. De är så jäkla pricey bara. Typ rubbat mycket pengar för en kopp (med fat). Vilket förstås gör dem ännu mer lockande, förstås. De spelar hard to get!

Hurra!

Jag fick förresten jättefin feedback på den andra uppgiften i Grafisk design för webb. Jag blev jätteglad. Är så glad att jag kom in på den kursen till slut, eftersom den ringar in exakt det jag vill hålla på med. Och bra feedback = ett tecken på att jag är på rätt spår och att jag har känsla för det jag vill bygga vidare på. Kärlek på det, alltså. 

Trötta ben och Mysteriet med den försvunna kontaktlinsen.

Vi har äntligen fått de nya, fina bänkarna som vi i styrelsen beställde i höstas. (Jag och E valde modellen. Gammeldags parkbänk i ek (tror jag?) och smide - så himla fina.) En av dem har placerats utanför vår port, vid väggen. Det är min nya stretchningsbänk! Superskönt att inte behöva sitta på bänken på andra sidan gatan där grannarna har första parkett att stå och glo i fönstren när man svettas och försöker stretcha, haha. (Jag vet eftersom jag har gjort samma sak, hahaha.)

Meeeeehhhhh. Det ska erkännas att det var inte direkt som att jag skuttade ur sängen med lätta steg och en liten lycklig sång när alarmet ringde idag. Men solen sken och det var skönt ute, så det var fullt uthärdligt när jag väl satte skorna mot asfalten. Jag tror jag slog svettrekord idag, åtminstone för i år. Ändå var det inte särskilt varmt ute: nollgradigt. Men the real feel måste ha varit högre. Oh well. Idag fanns det absolut lite spring kvar i benen - fortfarande! - men det tog stopp på vägen tillbaka, efter den tredje kilometern. Ojojojoj vad trött jag blev. Det var verkligen en pina att tvinga benen att springa den sista kilometern. MEEEN det gick.
Imorgon måste jag nog ta en vilodag från springandet dock. Får köra lite HIIT eller något när jag går upp för att få igång metabolismen.

Jag pluttar alltid i linserna nästan omedelbart när jag klivit upp och ska ut och springa. Med andra ord utförs detta i ett mer eller mindre medvetslöst tillstånd och på ren rutin. Innan jag skulle gå in i duschen förut så stod jag och petade och petade förgäves i högra ögat, på jakt efter linsen. Men som sagt: Förgäves. Det fanns ingen lins att finna. Var gjorde jag av den då?! Jag är övertygad om att jag hade den på fingertoppen, redo att plutta i den... Men jag måste typ ha blinkat ut den innan den fick fäste och sköljt ner den eller något...?
Borta är den i a f. Surt. Tur att jag har nya månadslinser på g från Lensway.

Jag är trött överlag idag. Måndagstrött. ZzzZZzz.

Det fanns faktiskt lite spring kvar i benen för idag.

Ja, faktiskt. Trots att jag var trött och slö och åt pizza till lunch så är det liksom inte ett alternativ att skippa en runda som jag bestämt med mig själv att jag ska springa. Och jag kunde ju inte fail:a mina 2 mil redan den första veckan! Det hade varit OACCEPTABELT! MM-HMMM. *finger snap*

Men tänk att jag har tuggat i mig 5 rundor den här veckan! Jag är faktiskt stolt. Jag förtjänar en dunk i ryggen. Ohhh jäääähhh.

Nu är det läggdags. Och imorgon börjar vi om igen. Hohoho. ☺
Hoppas er helg var bra - min var MAGNIFIK! :D♥

Helg!

 Den ständiga frågan om vad jag gillar mest och bäst: 
Fredagskvällar...

... eller Lördagsmorgnar?

Det är fasen en oavgjord match. 
Idag har vi lite ärenden att ta tag i innan vi ska på 30-årsfest ikväll. Catch you later, buddies!♥

Musik att springa till

Det märktes att det är en klämdag när jag sprang i morse. Det var lugnare på gatorna än en vanlig vardagsmorgon. Nere vid Postens lokaler mötte jag en äldre dam som också var ute och sprang och vi log lyckligt mot varann när vi passerade, som i samförstånd. Att springa gör det med dig. (Eller är det bara jag?)

Benen var så trötta, så trötta idag. Men det går, på ren vilja. Nu behöver jag bara springa knappt 3 km till för att ha gjort veckans 2 mil. Bra.

Mystisk trafik.

De senaste veckorna så är det två jättegamla inlägg (från 2011) som har poppat upp som mest lästa till och från. Det är verkligen två superrandom sådana dessutom, de handlar inte om något speciellt liksom utan är bara två typiska vardagsinlägg.
Sådan här trafik gör mig nervös. Jag tänker att antingen så är det någon slags spamgrej som styr trafik till bloggen, vilket jag inte vill (jag vill såklart att min statistik ska vara ärlig och visa riktiga personer som faktiskt läser bloggen) eller så är det någon som har länkat till en bild från inlägget som kommer upp på google (det ser ut som om det är tyska google i trafikrapporten?!), vilket gör mig illa till mods eftersom båda inläggen innehåller fåniga selfies av mig och jag då blir extremt självmedveten och ängslig. Typ "är det någon som skriver dumma saker om mig någonstans?", ja ni vet. En släng av vår moderna världs internetbaserade paranoia, helt enkelt.

Det stör mig bara, kort sagt. Jag vill GÅ TILL BOTTEN med detta. Haha.

"Run bitch, run!" pt 7: Från andra hållet.

Jag ställde alarmet på 05.30 idag, tjugo minuter tidigare än annars när jag ska springa. Eftersom jag kör ett Tone it up-pass och stretchning nu när jag kommer tillbaka så behöver jag de där extra minuterna för att inte komma igång med pluggandet alltför sent.
Jag har insett att jag måste börja variera mina rundor, för det blir tråkigt i längden och är inte särskilt utvecklande att springa exakt samma väg hela tiden. På samma sätt som det var värsta kicken bara att våga sig ut och springa och på det viset kliva ur min comfort zone så har den där gamla vanliga rundan blivit en ny sådan - och där inträffar ju ingen magi, det är vi ju överens om, right?

Idag sprang jag därför nerför Älgstigen istället för Höjdgatan, som jag brukar. Stora bitar av rundan är förstås detsamma, men det räcker med små förändringar för att skillnaden ska kännas stor. Nu började jag ju med de bitarna av stan som brukar vara slutet, liksom. Jag har nästan som en tvångstanke att jag måste springa genom Stadsparken (det är bara typ 50 meter, vår stadspark är anpassad till vår lilla stads storlek kan man säga), jag gillar att springa där för då känner jag mig som Claire Underwood och då får jag alltid liiite lite mer pepp och kraft att springa lite till.
Fotnot på det: Den enda besvikelsen med säsong 2 av House of cards var att man inte fick se Claire springa mer än typ... en gång?

Resultat: Nytt hastighetsrekord (vilket förvisso inte säger så mycket, men jag hänvisar till citatet här ovanför *wink wink*) och nytt distansrekord. Yay! Det är sant som Matilda sa när jag började: Det är extra roligt i början för då slår man ju sina rekord hela tiden! Haha. True dat.

"Run bitch, run!" pt 6: Den blå skräcken.

Redan efter första veckan som jag började springa ute så märkte jag att mina "långtår" på min vänstra fot tycktes ha något fuffens för sig. De var liksom helt svullna - som ballonger! På riktigt! - och ömmande. För att inte tala om mörkröda. När svullnaden till slut lade sig efter ett tag (alltså ett tag som typ någon vecka eller så) så har de blivit mörkblå istället. Ilsket jättemörkblå. De har åtminstone inte svullnat upp sådär ballong:igt igen, tack och lov, sedan jag bytte skor. Men jag är så rädd att de löjliga små naglarna jag har där kommer att ryka snart. Jag lever i SKRÄCK.

... men jag hittade MIN gif!! :D (via tumblr)

Tänk att vi fick en riktig vår i år

... det tycker jag är fint. Perfekt springväder. Förra valborg låg det fortfarande snöhögar kvar här och var! Men så var ju det den längsta vintern sedan istiden också. (OBS! Kan vara inkorrekt.)

Helgen i ett litet bildsvep *swooosh*

Lördag:

Jag och Tobbis lunchade på stan, sprang på min fina kusin Kaisa med familj och åkte därefter ut med lite katalaner från Konditoriet till Lisö, där mutti var hund- och husvakt under veckan som var. Jenny & co var på solcharter, de rackarna! Förvisso så har vi ju inte haft något att klaga på här hemma, och det hade vi inte då heller. Vi satt ute på trädäcket och solen verkligen stekte. Liiiivet på en pinne, som man brukar säga. (Fast jag begriper inte riktigt varför det skulle vara härligt att leva på en pinne? Ställer mig lite frågande till det faktiskt.)

Dagen och solen till ära hade jag faktiskt petat på lite mascara och sånt, så jag var tvungen att föreviga det.Oh la laa.

Tobbis & mutti på Lisö.♥ Hahaha, Tobbes hållning... Oh well. Jag lovar att han inte är en hunchback vanligtvis!

På hemvägen så veckohandlade vi frukostgrejer och så och jag föll för den här söta krukan med olika blomsorter. "Romantic garden" kallade de arrangemanget. Tres bien!

Söndag:

Vi hade en lugn och skön dag. På e.m så kilade Tobbis till Snailey & Camilla för att glo på fotboll och jag bakade och förberedde middagen.

Efter frukosten så fick Puff lite "borstmassage". Båda katterna älskar att bli borstade, de lägger sig typ och ser växelvis döda eller helgalna ut när de antingen njuter eller vill leka med borsten. Haha. Älskar de där små mupparna. Killen med borsten också, för den delen.

Vad gjorde Lizzie, kanske ni undrar? Detta:

"- Spana-spana-spaaana. Du-di-dum-di-dum..."

Hon hade inte tid för borstning och sånt tjafs!

Vi tog en promenad bort till Coop som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-det-heter-längre-inte-Forum-iaf för att handla grejer till middagen och jag presenterar här ett litet exempel på mina "spegelbilder" som jag tar när jag står och velar mellan vilka glajs ska ha. Det blev vita wayfarers till slut. Och leendet kom på köpet! Meeheheh. He.

På Coop hittade jag jättefina och jättebilliga glasburkar och flaskor! Som ni kanske minns så har jag lite dille på det just nu. Eheh. Jag hade tänkt beställa en 4-pack med Mason jars i den där storleken, men de här är ju (närapå åtminstone) lika fina och kostade bara 30 spänn st, så jag sparade 40 kr per burk! Ohjjjääähhh.
Det roliga är att Bitte har en liten sådan här burk i fraktkuren på jobbet som jag sett och tänkt "Undra vilken sylt man måste köpa för att få en sådan här?"... men det var ju tomma burkar! SCOOORE!

Och medan Tobbe glodde på fotboll med Snailey (aka Snigel aka Niklas) så bakade jag TIU´s protein-blåbärsmuffins, som en förberedelse för #bikiniseries-starten. De blev bra! Till och med Tobbe godkände dem. :)

The #Bikiniseries med TIU och "Run bitch! Ruuun!" pt5

Hej buddies!
Måndagar är springdagar och eftersom jag har styrelsemöte med brf ikväll och de brukar dra ut lite på tiden så tog jag det säkra före det osäkra och sprang en morgonrunda idag. Efteråt körde jag arm/axlar/ryggövningar och något jag måste bli bättre på - stretchning. Den här videon var perfekt för min ihopknycklade knutbulle till kropp - och lagom avancerad. Ibland gör superflexibla Karenas yoga-moves att man (läs: jag) bokstavligt talat känner sig formad som ett stort frågetecken halvvägs in i videon.

 Idag startar dessutom Tone it up´s årliga BIKINI SERIES och i den ingår en spring-utmaning: 100 by summer. Man ska springa 100 miles innan de 8 veckorna som utmaningen pågår är över, helt enkelt. Omräknat till mil så är det nästan 17 mil. *Waaaahhhhh!* Det är drygt två mil i veckan. MEN det ÄR ju inte så farligt egentligen! Förra veckan sprang jag 1,2 mil ju och då sprang jag bara min lite längre runda, som är nästan 5 km en gång av mina tre springtillfällen. Min korta runda nu i början är förvisso bara en knapp kilometer kortare. But still. Först började jag räkna på hur mycket jag skulle behöva springa per dag (ungefär 3 km), men det gjorde mig lite ängslig med tanke på mitt knä. (Jag vill INTE behöva vila och bli degig all over the place i två, tre veckor igen.) Så Tobbis tipsade mig om att springa 5 km 4 dagar i veckan istället och det är ju bättre. Då kan jag fokusera på benövningar de dagarna jag springer och armar/axlar/rygg när jag har "vila". Just idag blev det ju inte så iofs, men det slog mig nu att det är så jag borde göra.

Jag har redan kommit ur den där nyförälskade fasen med springandet, det måste jag erkänna. Nu är vi mer i ett fast förhållande: Trygga med varann. Och det är ju bra att det har blivit så så fort! Jag känner mig kanske inte suuuupertaggad och typ pirrig när jag ställer alarmet på 05.50 längre, men jag väljer ändå att gå upp när klockan ringer framför att ligga kvar och sova en halvtimma till. Ska jag springa på kvällen så är det dock fortfarande lite kärlekspirr i magen, ibland.
Jag börjar redan nu oroa mig för att det ska bli en helvetesvinter med väder som gör det svårt att springa och jag har gjort upp en lista i huvudet vad jag ska försöka spara till när jag jobbar i sommar (förhoppningsvis bara i sommar, that is. Utbildning och så, ni vet.):
 - Körkort. (Helst en intensivkurs.)
 - Vinteranpassade löparskor.
 - Vinteranpassade löparkläder.
Man kan väl säga att jag planerar att hålla fast med löpningen in the long run, så att säga. (pun unintended)

Jag läser Martina Haags "Heja! Heja!" för tredje eller fjärde gången, men den här gången är det med helt nya ögon. Förut peppade den mig med min träning överlag, men nu har den nästan superkrafter. För nu läser jag den ju med mina LÖPARGLASÖGON PÅ! Liksom. Den är så himla rolig och inspirerande, jag menar det verkligen: Springer du så kommer du att finna nöje i den här boken. Och om du inte springer med, för den delen. Igår läste jag kapitlet om Tjurruset och tänkte då förstås på mina goingar till vänner som ska springa Tough Viking nästa lördag (!!!!!!) (den 10:e maj, alltså).
Det absolut BÄSTA med Tough Viking är att jag inte ska vara med. HAHAHAHAHA. *vanvettigt förnöjt skratt*
Jag tänker vara på plats och smutta på en drink medhavd i termos, typ, medan de springer runt i Hagaparken och blir torterade på alla möjliga vis. Och sedan kommer jag vara stolt som en tupp (eller höna kanske?) när de kommer i mål. ♥ Mina tuffa finisar.

Nu ska jag klicka hem "Born to run: Jakten på löpningens själ" från cdon, sedan måste jag se till att göra lite nytta för jag vill kunna ha tid att hänga lite med Matilda och Sofia den här veckan!

Tuva har fått en lillasyster!

Idag kom Lina (aka Bobo) och Roberts andra lilla tjej till världen! Så himla roligt och fint. ♥ GRATTIS!

Inlämnat och klart!

DÄR skickades deluppgift och dropboxlänk in. Nuuuu är det heeeelg!

...

Får jag gå och lägga mig nu?

I got this - you got this - now you know it!

Yo!
Hittills idag: Jag sprang den sämsta rundan ever. Typ. Det kändes så iaf. Kroppen var inte med på tåget, så att säga. Kändes som att springa i... tjära? Kola? Meterhög snö? Äh, TUNGT, helt enkelt. Det kändes liksom rent omöjligt att lyfta och böja ordentligt på benen. När jag kom hem försökte jag göra några utfall men det gick inte. Kroppen sa bara stopp. Goddammit.
Oh well. Jag är stolt över mig själv och det faktum att jag tog mig upp ur sängen och ut, trots att jag kände på mig att det skulle bli en sådan runda. Ett plus var att jag fick lite frukosthäng med min gosing när jag satt och mulade i mig min snabbgröt. Dessutom är det underbart ute nu. Ledsen att jag state:ar det uppenbara, men de här dagarna som är nu, preciiiis när allt är på väg att slå ut på allvar - det är magi i luften. Hoppingivande.

Nu ska jag betala räkningar innan jag fortsätter med den där uppgiften jag skjutit upp. Den ska slutföras och lämnas in idag, THAT´S IT!

Jag hittade bebisbilder på Puuuuff!!!

ALLTSÅ!! Hjärtat svämmar över herregud måste springa och pussa på honom nuuuu! Min plutt!
Moahahaha lol hejdå *springer iväg*

Det är upp till oss.

bild via weheartit

Another day, another smoothie

Receptet hittar ni HÄR!♥

Oh ljuva prokrastinering, Jessica är ditt namn.

Jag skjuter upp en uppgift så in i helvete just nu. Den inspirerar mig inte, snarare irriterar den mig och gör att jag mycket hellre fokuserar på alla andra uppgifter med extra energi än ser till att få den gjord. Det finns en hel hög faktorer som gör att jag prokrastinerar, men det främsta är nog att jag är irriterad på hur hela kursen är upplagd. Om läraren inte har tid för kursen så behöver man inte låta folk söka till den över huvud taget. Det gör mig förbannad att ägna x antal timmar med att slita mitt hår och exempelvis försöka förstå ett program som måste laddas ner enbart för en viss uppgift, vänta i en månad på att få någon slags feedback och sedan få en rad som läraren i princip redan skrivit i forumet några dagar tidigare, till alla. EN RAD.

Jag blir förbannad bara av att tänka på det. 

Det var liksom tre olika delmoment i just den uppgiften och det enda jag fick någon som helst respons på var den rent tekniska. Varför skulle vi då sitta och göra de andra två bitarna? Så jävla dumt.

Så. För att ytterligare skjuta upp hela ta-tag-i-skiten-processen så gick jag in på Kicks när jag var på stan för att handla till middagen och köpte två nagellack. I två färger som jag aaaaldrig skulle ha gissat att jag skulle köpa för bara typ ett år sedan. Jag och Sofia har konstaterat detta:

För några år sedan - närmare bestämt 2011, för jag minns att vi preciiis hade vunnit budgivningen och skrivit på kontrakten för le Drömmis - så var jag och hon i samma lag till den årliga sommarfesten med jobbet. Varje lag fick en färg och några veckor före festen fick man veta denna färg och att man skulle klä sig i denna färg till festen. Vårt lags färg var gul. Vilket både jag och Sofia beklagade oss över och svor över eftersom vi var rörande överens om att gult var en skitfärg - i synnerhet på kläder, på oss. Min favvokombo när det kommer till färger hade förstås varit cerise och knallgult väldigt länge, men just som ensam färg... Nej. Om wimmiesarna (som inte kände varann så bra än då, så hela womance-grejen låg i framtiden) fick säga sitt så var verkligen gult fult.

Nu är det typ bådas favoritfärg. Vi skrattade åt det häromveckan bara, att vi har helvänt på den punkten verkligen. Och vi vet inte varför eller riktigt när och hur det hände. Det bara blev så. Okej, varken hon eller jag klär oss väl i gult särskilt ofta, men som accentfärg så älskar jag den! Och jag är helt betuttad i den där ljusturkos/blåisch-nyansen just nu också. Faktum är att jag hittade ett nääästan likadant som det där Depend, fast från Ciaté som hette "Pepperminty". Dock så fick jag båda de här lacken för bara några kronor mindre än endast det lacket, så jag körde på kvantitet den här gången. Det hade verkligen den perfekta nyansen jag var ute efter... Får se om min 20%-kupong (som låg kvar hemma på byrån) får gå till det sedan. 

Jag har verkligen komplex för mina naglar just nu, både på händer och fossingar. Ja, mer än vanligt. Händerna ser ut som om jag försökt gräva mig ut ur ett fångläger. Utan spade eller så, alltså. Enbart med händerna. Jag har varit så stressad den senaste månaden att jag bitit på dem mer brutalt och idogt än vanligt. Och mina fötter ska vi inte tala om. Herregud. WAR ZONE. Och inte blir det bättre av springandet heller, hahaha. Oh well. DET är det värt. Men jag kan åtminstone dutta lite fint nagellack på de där små stumparna, för min egen skull.

Sedärja, nu har jag ägnat värdefull tid åt att blogga också! SCORE!
Nu är det dags för middagsfix. Tjohej!