Uttrycket På heder och samvete får mig alltid att tänka på stiliga män i uniform (Harmon Rabb Jr, någon?)

Denna morgon har jag, sedan jag slog på datorn, spenderat med att styra upp saker som jag var tvungen att omorganisera i och med att jag igår fick besked om att jag kom in på kursen "Grafisk design för webb" som var mitt förstahandsval i min ansökan den här våren. Med andra ord så är jag JÄTTEGLAD! Och det är värt varenda liten grej jag måste styra upp tack vare detta, men det finns absolut en viss ångest relaterat till det.

I detta fall: CSN. Det finns nog inget som höjer mina stressnivåer på samma sätt som när jag ska försöka begripa mig på hur jag ska ansöka om studielån/bidrag, eller i detta fall: ändra det. Jag blir helt stirrig och supernojig att jag missförstår allt, så när man kommer till det sista steget och ska underteckna och kryssa i rutan med "jag intygar på heder och samvete..." så blir jag helt kallsvettig och ba: "Har jag angett allt rätt nu? KAN jag intyga PÅ HEDER OCH SAMVETE att det stämmer?" Och sedan, när jag har intygat PÅ HEDER OCH SAMVETE och skrivit under med e-leg, då förväntar jag mig typ att det ska knacka på dörren (ja, typ omgående) och så står det ett SWAT-team där utanför som ba: "Du intygade PÅ HEDER OCH SAMVETE att du ska läsa heltid, men du kryssade i FEL ruta i steg 3! Nu ska du döden dö i fängelset och uppleva samma stress dagligen som du upplever när du tittar på Sons of anarchy-avsnitten som utspelas i fängelse!"

Mwaaääähhh.

Dessutom har jag fått mecka om med lite extrapass och så samt deklarerat. Och nu ska jag betala räkningar. Oh the joy!