En dålig löprunda är bättre än ingen alls.

Idag gick det trögt att springa. Det var tungt och jag blev trött nästan på en gång, så det kändes så himla värdo. MEN jag gjorde det och det är viktigast! Jag mötte Tobbis i dörren när jag kom tillbaka och han skulle sticka iväg till sin buss, och han sa att det är starkt att ge sig ut trots att man känner sig seg - och det är ju sant. Jag får dunka mig själv i ryggen för det åtminstone.

Sedan sket det sig med runkeeper-appen också, men det upptäckte jag som tur var först när jag var hemma. Hade jag upptäckt det när jag var ute så hade det gjort mig förbannad och gjort mig ofokuserad.
Jag hade tydligen inte startat min löprunda i appen. Jag trodde att jag gjorde det - men nej. Suck. 

Något som dock inte går att uppskatta nog är att få sätta sig i en fluffig soffa och äta gröt och rostade mackor framför ett avsnitt Drop Dead Diva när man är nyduschad och sådär skönt trött i kroppen. Överlag så är det en strålande start på veckan, egentligen!