torsdag 23 februari 2012

Make The Cut

vid tangenterna: Jessica kl. 23:56
Imorgon ska jag klippa mig. Nu har mitt hår blivit så långt att det a) lägger sig platt som en extraextratunn pannkaka bak på huvudet (om jag typ inte volumastrar, tuperar, "paste:ar", sprayar och tuperar lite till i all oändlighet) hela tiden och b) jag ändå bara sätter upp det i en tofs för att det inte ska vara i vägen.
Som ni vet så har jag och mitt hår haft en knagglig historia de senaste åren. Jag tänker inte gå in på det igen, för ni har hört det - och har ni inte det så kan ni läsa om det bland annat här.
Därför känner jag mig aningen som Samson varje gång jag har varit och klippt mig sedan det växte ut igen och blir lite väldigt mesig när det kommer till klippet. Och det är DUMT.
DUMT DUMT DUMT är det, eftersom jag älskade mitt korta hår första gången jag gjorde det stora klippet.

Därför blev jag så glad när jag letade igenom mitt bildarkiv och hittade bilden ovan. Den är nämligen tagen direkt efter att jag hade gjort det där klippet. (Eller ja, Malin hade gjort det snarare. Men hon är ju inte frissa längre så det är därför det är så viktigt att jag kan visa Sara hur jag vill ha det.) Närmare bestämt inne i en provhytt på Lindex. Den är så bra i rent studeringssyfte eftersom den visar hur det ser ut både bak och fram. Fram kommer jag dock att vilja behålla luggen längre, där hade jag klippt pannlugg typ en månad tidigare så det var inte så mycket att göra åt saken, även om det var gulligt sådär.
(Om ni undrar varför jag täckt över mina ögon så är det för att jag ser helt skelögd ut när jag kollar på mobildisplayen, haha.)
min plan är att jag ska ha den här bilden, plus några andra som jag tagit fram, som grund imorgon och sedan så får jag och Sara jobba oss fram till slutresultatet. Hon har varit med på hela min hår-resa, vilket är jätteskönt för då förstår hon verkligen hur ängslig jag har blivit över mitt hår och i synnerhet min lugg (!!!!!!!!!).
Men det kommer att kräva some balls. Så om ni läser det här imorgon förmiddag, då kan ni väl sända en uppmuntrande och sådär klapp-i-ryggen-kom-igen-nu-du-behöver-inte-vara-rädd-tanke till mig där runt lunchtid. Det skulle kännas bra.

Nu är jag JÄTTETRÖTT och jag har en lång inköpslista till en liten "tjejmiddag för två" imorgon att skriva klart innan jag kryper i säng, så nu får det räcka med hårbloggande. Puss & Gonatt alles!

0 kommentarer :

 

Dear Jessie Copyright © 2014 First template by Antonia Sundrani Vinte e poucos