Ett behov av att behöva.

Min nya grej som jag tänker införskaffa till hushållet är en kaffemaskin. Typ en cirkelformad Dolce Gusto, kanske (den vita är så snygg och skulle bli muy, muy tjusig i vårt svarta kök). Fast det voooore ju nice med en sådan där lite mer värsting som har ett sånt där flashigt rör som man skummar mjölken till ens latte med... Men då klättrar man snabbt uppåt i siffror.

Det är konstigt det där med hur ett behov kan uppstå som ur tomma intet. Hur man en dag kan vakna och bara inte vara kapabel till att förståååå hur man har kunnat leva utan en viss pryl.
Det lustiga är att jag gillar det, på något vis. Formad och uppväxt i ett konsumtionssamhälle så finner jag någon märklig slags trygghet i att behöva något jag inte behövt förut. Som om jag har satt fingret på något som gjorde att mitt liv inte riiiiktigt var komplett men att jag nu kan inleda mitt mission för att fullända det.
Alltså: En Nescafe Dolce Gusto. Det var DET jag saknade i mitt liv! Jag som inte ens visste att något saknades imorse!