BANGBANG!

Kollakolla vad lång min lugg har blivit nu! För två år sedan blekte jag ju som bekant sönder håret och det som rykte allra mest var - just det; luggen. Min älskade lugg! Jag mådde fruktansvärt dåligt över detta. Hårets vara eller icke vara har väldigt mycket större betydelse för ens psykiska välbefinnande än man kan tro. Fyfan. I 1,5 års tid grät jag praktiskt taget varje dag - ofta flera gånger om dagen, när jag råkade fastna framför en spegel och bokstavligt talat slet i mitt hår, som för att få det att växa bara av mina händers kraft. (Det funkade inte.)
1,5 år av dåliga hårdagar. Det är ganska lång tid. 1,5 år av att inte känna sig snygg en enda dag eftersom håret ju är det som sätter pricken över i för både smink och kläder. Det var hemskt!
Därför är jag one happee little panda nu när den blivit såhär lång och tjusig igen. Älskar min lugg. Vi ska aldrig skiljas åt igen. (Bara variera oss i färg och form kanske.)