tisdag 28 februari 2012

Något som får hjärtat att brista.

vid tangenterna: Jessica kl. 22:41
Jag såg just videon till den här artikeln och grinade nästan ögonen ur mig. Jag äcklas så jävla mycket av tanken att någon uppger sig vara någon som man kan vända sig till med vanvårdade och skadade djur - men som i själva verket bara låter det vara. På sätt och vis är det värre på många sätt. (se själva så förstår ni vad jag menar.) Att låta djuret leva vidare med obehandlade sjukdomar och/eller skador kan knappast ses som någon akt av barmhärtighet eller kärlek till djur.
Jag blev just månadsgivare till WSPA Sverige. Varje månad skänks 50 kr via sms från mig. Det är ingen stor summa, inget som jag kommer direkt känna av - men ändå så kan den lilla summan göra så mycket. När jag får ett bättre jobb med mer lön ( ;) ) ska jag uppgradera till en större summa.

Jag gillar inte riktigt att skriva om välgörenhet och dylikt - det känns präktigt och ofta väldigt påträngande och liksom krävande, kan jag känna. Dessutom kan det ta fram så korkade diskussioner när trångsynta människor tycker att man skänker pengar till "fel" saker.
Därför vill jag bara få det sagt att alla hjärtan bankar lite extra för olika saker. För mig är det djur och därför har jag tidigare skänkt småsummor till PETA då och då och därför skänker jag nu pengar till WSPA.
Om du vill skänka pengar till Rädda barnen eller Cancerfonden så gör du det. Det är väl inget som är bättre eller sämre? Så länge du inte stödjer framställning av kärnvapen eller något dylikt så är den goda viljan att på något sätt bidra till en förändring det enda som spelar någon roll. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt för vissa att förstå. Det är ju fantastiskt och jättebra att vi gör olika - då kanske vi lyckas påverka hela världen, en litenliten bit i taget.

Här kan ni titta på videon om vad WSPA lyckades åstadkomma under 2011 - eftter att ha sett den andra videon så blir man varm i hjärtat av denna! :)♥

0 kommentarer :

 

Dear Jessie Copyright © 2014 First template by Antonia Sundrani Vinte e poucos