tisdag 5 mars 2013
Cherry in the air
måndag 4 mars 2013
and right there where we stood was Holy ground
Man har ju hört det där om att människor kommer in i ens liv av en anledning och att vissa helt enkelt inte är menade att vara kvar, att de kommer när du behöver dem för att sedan låta dig gå vidare - och göra detsamma själva. Ibland korsas helt enkelt våra vägar av människor som är menade att förgylla ditt liv i en viss period - och man vet det inte då, men vänskapen har alltså ett bäst före-datum.
Jag tyckte alltid att det där lät så... deppigt. Men någonstans på vägen under åren som gått så har jag tagit till mig sanningen i det och insett att det inte alls är deppigt, det är bara... sant.
Tänk att en människa kan betyda så mycket i ditt liv att den blir ett eget kapitel. Som en tidsålder.
Vissa kommer till dig när det är svårt och allt du önskar är att någon ska förstå och hjälpa dig att fly på något sätt. Andra kommer när din själ behöver vila, behöver något nytt som lyfter upp dig och sedan får dig att landa - och ibland snubblar du bara över en tvillingsjäl som är i exakt samma fas som du befinner dig i.
Tänk hur mycket de lärt mig, jag lärt dem, vi lärt varann. Jag har lärt känna mig själv genom dem, upptäckt sidor hos mig som jag inte kände till och lärt mig uppskatta den där tjejen som är jag genom att se henne genom deras ögon.
Jag ångrar inte en enda vän.
För i slutändan, bortom alla jag-minns-knappt-sista-gången-vi-sågs och alltmer sällan förekommande försök från ena eller andra parten att hålla kontakten, då är det internskämten, de dråpliga situationerna, skratten och samhörigheten som finns kvar. Det som kan få ditt ansikte att spricka upp i ett okontrollerat leende när du är ute och går och en viss låt hoppar fram i dina hörlurar, det som får dig att dra en anekdot som bara just den personen som var med just då ser det roliga i för en smått förvirrad åhörare, det som får dig att bokmärka det där kapitlet. Kapitlet om just den vännen. Och när jag träffar någon, någon som förstår mig och som jag finner mig sådär bekväm med - då kan jag undra för mig själv: "Kommer du vara kvar? Eller kommer vi att skiljas åt?" Ibland bara vet man. Och ibland är det inte riktigt klart ifall man möts lite hastigt i ett vägskäl eller i en evighetsrondell där man kan snurra runt tillsammans i all evighet, i fullkomlig harmoni.
Jag tyckte alltid att det där lät så... deppigt. Men någonstans på vägen under åren som gått så har jag tagit till mig sanningen i det och insett att det inte alls är deppigt, det är bara... sant.
Tänk att en människa kan betyda så mycket i ditt liv att den blir ett eget kapitel. Som en tidsålder.
Vissa kommer till dig när det är svårt och allt du önskar är att någon ska förstå och hjälpa dig att fly på något sätt. Andra kommer när din själ behöver vila, behöver något nytt som lyfter upp dig och sedan får dig att landa - och ibland snubblar du bara över en tvillingsjäl som är i exakt samma fas som du befinner dig i.
Tänk hur mycket de lärt mig, jag lärt dem, vi lärt varann. Jag har lärt känna mig själv genom dem, upptäckt sidor hos mig som jag inte kände till och lärt mig uppskatta den där tjejen som är jag genom att se henne genom deras ögon.
Jag ångrar inte en enda vän.
För i slutändan, bortom alla jag-minns-knappt-sista-gången-vi-sågs och alltmer sällan förekommande försök från ena eller andra parten att hålla kontakten, då är det internskämten, de dråpliga situationerna, skratten och samhörigheten som finns kvar. Det som kan få ditt ansikte att spricka upp i ett okontrollerat leende när du är ute och går och en viss låt hoppar fram i dina hörlurar, det som får dig att dra en anekdot som bara just den personen som var med just då ser det roliga i för en smått förvirrad åhörare, det som får dig att bokmärka det där kapitlet. Kapitlet om just den vännen. Och när jag träffar någon, någon som förstår mig och som jag finner mig sådär bekväm med - då kan jag undra för mig själv: "Kommer du vara kvar? Eller kommer vi att skiljas åt?" Ibland bara vet man. Och ibland är det inte riktigt klart ifall man möts lite hastigt i ett vägskäl eller i en evighetsrondell där man kan snurra runt tillsammans i all evighet, i fullkomlig harmoni.
Categories
betydelsefullt
,
nostalgi
,
personligt
Två älsklingar:
Jag försöker att vänja håret vid att inte tvättas så ofta och den här pärlan har visat sig vara typ allt det som de torrschampoon jag testat tidigare inte var. Doftfri, klibbfri och med en fräsch känsla även om man öser på ganska generöst (hehe).
Överlag så är Blowpro´s produkter grymma, fyi.
Categories
haircare/styling
,
skönhet
,
vardagligt
söndag 3 mars 2013
Herregud, du snygga kvinna!
Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det tusen gånger igen: Rachel Zoe. Vilken kvinna.
Ingen bär en maxidress som hon. Ingen bär NÅGOT som hon. [idolbeundran]
samtliga bilder via google
Categories
favoriter
,
haircare/styling
,
kläder
,
mode
,
snygga människor
Min Ray Ban-önskelista:
Just nu är jag mest sugen på de två översta, men det växlar konstant. Helst skulle jag ju ha alla nu på en gång (såklart). De undre är nog resultatet av att de två i mitten har parat sig?;)
Gaaaahhhhhh I want ´em all! Kan inte Ray Ban sponsra mig?
Gaaaahhhhhh I want ´em all! Kan inte Ray Ban sponsra mig?
Categories
favoriter
,
mode
,
pretty stuff
It feels like years since it´s been here
Vi har varit ute och gått i sooolen, enda minuset är att det blåser så kallt. Nu bråkar jag med min stationära dator och försöker kyla ner min ilska med en Vitamin well.
Vi gick förbi Kvantum och handlade lite middagsgrejer när vi var ute och då gjorde jag även mina första fynd på bokrean för i år. "Sista natten på Chateau Marmont" och "Karriär & köksbesvär" fick följa med hem.
Bra dag so far, bra dag. Har ni det bra? Det hoppas jag. ☺
Vi gick förbi Kvantum och handlade lite middagsgrejer när vi var ute och då gjorde jag även mina första fynd på bokrean för i år. "Sista natten på Chateau Marmont" och "Karriär & köksbesvär" fick följa med hem.
Bra dag so far, bra dag. Har ni det bra? Det hoppas jag. ☺
Categories
litteratur
,
vardagligt
,
vår
lördag 2 mars 2013
Det gäller att planera i god tid:
Jag sitter och bläddrar i mitt senaste förvärv till kokboksamlingen, Kladdkakor & cheesecakes-samlingen som såldes till Expressen. Jag kunde inte låta bli, det fanns så mycket som såg så gott ut + att den är fint formgiven. Planerar vad jag ska baka till Tobbis fyller år i april! Haha:) Och så dricker jag Fanta zero också. Det är mitt dåliga samvete just nu: Läsk i allmänhet. Jag dricker verkligen inte mycket alls jämfört med förut, i synnerhet jämfört med när jag jobbar och minst en Cola light om dagen slank ner. Nu dricker jag i princip bara läsk på helgerna - en 1,5 liters Fanta zero köps hem på fredagen och tar i regel slut på söndagen. Det kan väl bli någon burk cola light eller ett glas påsk/julmust i veckorna iband, men det är faktiskt väldigt sällan.
Jag blir uppsvälld som en liten gödd gås av det, i synnerhet Fantan, så om jag kan dra ner på det ännu mer så är det såklart strålande. Inte ens att tänka på allt gift jag slurpar i mig i form av sötningsmedel och dylikt kan få mig att bli mindre sugen på just Fanta just nu, dock. Så gott jue:(
Jag blir uppsvälld som en liten gödd gås av det, i synnerhet Fantan, så om jag kan dra ner på det ännu mer så är det såklart strålande. Inte ens att tänka på allt gift jag slurpar i mig i form av sötningsmedel och dylikt kan få mig att bli mindre sugen på just Fanta just nu, dock. Så gott jue:(
Categories
dryck
,
hälsa
,
vardagligt
,
ätbart
Goddagens.
Lördagsmys!
Tobbis städar och jag sitter här med mitt hopplösa barr och... ehh... väntar på att han ska bli klar så att vi kan sticka iväg ut. Livet är hårt.
Vi har inga speciella planer för den här helgen, imorgon ser det ut att bli finare väder igen så då ska vi försöka ta oss ut. Idag... ja, det är det vanliga; veckohandla och uträtta lite diverse ärenden. Jomenvisst.
(om ni undrar vad Puff har för sig där i bakgrunden så sitter han och vaktar diskhon. Det gurglar i den med jämna mellanrum när diskmaskinen är igång och det är typ det mest spännande som finns, tycker han.)
Tobbis städar och jag sitter här med mitt hopplösa barr och... ehh... väntar på att han ska bli klar så att vi kan sticka iväg ut. Livet är hårt.
Vi har inga speciella planer för den här helgen, imorgon ser det ut att bli finare väder igen så då ska vi försöka ta oss ut. Idag... ja, det är det vanliga; veckohandla och uträtta lite diverse ärenden. Jomenvisst.
(om ni undrar vad Puff har för sig där i bakgrunden så sitter han och vaktar diskhon. Det gurglar i den med jämna mellanrum när diskmaskinen är igång och det är typ det mest spännande som finns, tycker han.)
Categories
vardagligt
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)






