Wihiiiihihihi

Idag har jag vårkänslor!! Som fan! Åhhhh. Så underbart att vakna och se solen stråla utanför fönstret.
Happi happi göl!

Måndag 110314

Måndag igen då. Jag börjar jobba om en timma. Man blir ju smått deppig av vädret. Gråmul. Yaaay.
Sov dåligt inatt. Blir trött av att bara tänka på mina roliga 09.00-20.30-pass fre, lör, sön. Tråkig vecka comin up.

Reese & Rob. Epic.

Kommer jag springa till biografen när den kommer? Svar ja.

Varför skynda på, när den tiden snart är här ändå?

En sann 18-årsritual; Den första tatueringen!

Julia fick sin gjord av Stefan igår, en Winnerbäck-text på armen. Så fin! Mattias & moi var med som sällis. Mattias var mer nervös än Pulia tror jag, haha. De är så söta.

Jag minns när jag köpte Ugglas "Klassiska mästerverk" i 9:an och hörde "1:a gången" för... ja, första gången. Jag tänkte direkt på Julia då. Och då var jag ju ändå själv bara en lillskit. Sedan har de där storasyster-känslorna kommit fram varenda gång jag hört den genom alla år. Så självklart poppade den upp i huvudet nu, när jag skulle göra ett grattis-inlägg till mitt lilltroll. Det var liksom ofrånkomligt. 

Älskade lilla lillasyster, jag vet att vi kan vara riktiga pain in the ass ibland... Men vi älskar dig ju så mycket. Och det enda skälet till att vi är så jobbiga är för att vi känner dig så väl. Och för att vi också har varit tonåringar för inte så länge sedan.Tack för att du låter mig vara din vän utöver att vara din syster.
Och för att du förstår lyckan i att hitta den ostigaste av de ostigaste super-ostbågarna.

"Och plötsligt så har du nått fram till den dag då du ligger och tänker som jag;

Varför längtar du så, när det går så fort ändå?"

Låter som en grym kväll (!!), men det kanske bara är jag?

När jag ibland köper en skvallerblaska så är det för att kolla på bilderna och på sin höjd slöläsa bildtexterna mellan samtalen i bokningen eller mellan kunderna i incheckningen. Läser jag själva "artikeltexterna" så blir jag bara fruktansvärt irriterad. 

Jag vet inte vad som stör mig mest egentligen; a) att jag faktiskt betalar för denna snedvridna och totalt vinklade "information", b) det faktum att någon får betalt för att skriva eländet eller c) att det finns de som faktiskt TROR på allt dessa tidningar publicerar.En mix av alla tre, antar jag.

Den här bilden med tillhörande text var så helfestlig att jag var tvungen att föreviga den med mobilkameran. De tar en bild som är helt tagen ur sammanhanget där Jen trött tittar in i paparazzins kamera och typ är på väg att blinka - och sedan lägger de till ett citat "från en vän". Och artikeln handlar självklart om att Jen´s "vänner" är oroliga över hennes alkholisttendenser. Hahahaha. Åh. Puckade skvallertidningar... tack för att ni får oss att känna oss smarta.

Jag kan kalla dig... Lind(Al)ex(a)

Idag slog jag till på en fin väska som jag blev förälskad i på Lindex igår. 

Eftersom den är ogenerat inspirerad av en viss drömväska (Mulberry "Alexa", någon? Den tycks inspirera flera kedjor just nu - vilket är jättetrevligt, men är de inte lite sega? Den är ju inte superny.) så kände jag att jo - jag kan unna mig den här för 199 pix. Då sparar jag ju typ 7 - 8000! Sicket klipp.

Väldigt bra storlek också, det var det jag föll för först. Inte så stor att jag lassar i för mycket grejer och får ont i ryggen men inte heller pyttepytte så att jag får lov att sålla bland mina crucials.

Sinnesjukt underbart.

Det är skrämmande i sig hur man kan få psykisk sjukdom att framstå som något enastående vackert. För aldrig har det varit just så vackert som i Black Swan. Jag ville inte acceptera att filmen var slut... jag hade suttit kvar i biografen än om inte Tobbe hade rört otåligt på sig när eftertexterna rullade och lamporna tändes.
Så vackert. Och skrämmande. Och otäckt. Och sa jag vackert? Skrämmande otäckt vackert. Och alldeles, alldeles underbart.

(Okej, jag fattar att det inte är "en film för alla". Det kanske krävs en viss smak för att älska den. Uppenbarligen, eftersom det råder väldigt delade meningar om den om man läser olika bloggar - de recensioner jag läst i tidningar har varit överväldigande överens. Men jag kommer aldrig att råda någon att inte se den. Rådfrågar ni mig så kommer jag vara översvallande lyrisk i min övertalning. Du kommer att vilja gå till närmaste biograf och tvinga dem att visa den för dig NU. Just nu har jag dock inte så många ord. Intrycket måste få sjunka in.)

That´s the way love goes.

bild via weheartit