Ja, ni fattar.
Förstår ni hur stort mitt BEHOV av ett 360 faktiskt var?!
tisdag 29 mars 2011
En liten hobby jag har.
Ibland om jag råkar titta ut genom fönstret och ser någon komma springande (uppenbarligen mot tågstationen då) så liksom sitter jag och slår vad med mig själv om huruvida de kommer hinna eller inte. Kollar på klockan och håller tummarna. Tycker synd om dem om de missar det. Känner en lättnad när jag konstaterar att de inte ens hade behövt springa.
Ja, ni fattar.
Förstår ni hur stort mitt BEHOV av ett 360 faktiskt var?!
Ja, ni fattar.
Förstår ni hur stort mitt BEHOV av ett 360 faktiskt var?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inlägg
2 kommentarer :
Men man säger väl att det är de små sakerna som gör livet värt att leva? Själv sitter jag i fönstret och funderar på vart folket är påväg, vilka hundar som bor i husen brevid osv.. :)
Du har så rätt, Madde! :D Hundarna har jag också koll på. Har följt en liten labrador-någonting sedan han var liten till en fullvuxen, jättestor... typ Ferdinand. Sedan när man möter dem på trottoaren känns det konstigt, för man vill liksom hälsa för det känns som om man känner dem.
Skicka en kommentar