Lyckan i att älska sitt hem.

Detaljer hemma hos oss.

Det går inte en dag utan att jag är så uppriktigt tacksam och lycklig över att vi bor här. Det är ändå snart ett år sedan vi skrev på kontraktet, men jag blir fortfarande helt pirrig i magen av att tänka på att det här är vårt hem - inte till låns, utan det är vårt. 
Det är svårt att beskriva känslan, men jag hoppas att alla jag känner ska få uppleva den förr eller senare.
  När jag cyklar hem från jobbet på kvällarna så stretar jag uppför alla backar så fort som möjligt bara för att få skynda uppför trapporna, fram till dörren och sätta nyckeln i låset för att sedan kliva över tröskeln till... ja, min absoluta favoritplats på jorden. Att komma hem och mötas av katterna och Tobbis i hallen (med den fina fondtapeten och den tjusiga dimmern), sätta på en kopp te (i det vackraste köket jag vet) och byta om från uniform (som jag slänger in i "uniform-korgen" i den garderoben som har en svullen dörr och inte går att stänga ordentligt) till mjukiskläder (som hänger på kroken jag skruvade upp i det lilla utrymmet mellan sovrummet och den lilla wc`n) medan vi berättar om vår dag - varenda sekund är det så påtagligt. Jag älskar vårt hem.
Jag kan på allvar inte se mig själv flytta härifrån, någonsin. Jag brukar säga till Tobbe att när det blir dags att skaffa barn så får vi köpa ut någon av grannarna på samma våning och slå ut en vägg.
Herregud, jag älskar till och med det beiga kaklet och den gamla mattan i badrummet. Älskarälskarälskar.
Den här lägenheten och det faktum att vi bor här och står på kontraktet är för mig ett tydligt bevis på att drömmar kan slå in.

Ofta så minns jag hur jag fantiserade om att sätta ner fötterna på trägolven varje morgon. Hur jag längtade efter att inreda den inglasade balkongen och få sitta och se båten glida in mot hamnen (arbetsskadad, svar ja) medan jag drack mitt morgon-te.
Och nu gör jag just det. Drömmen gick i uppfyllelse. Men det enda du egentligen behöver läsa om du inte orkar ta dig igenom mitt kärleksfulla dravel från början till slut, den ack så stora andemeningen, det är bara detta: Jag älskar att bo här.