Om soffbord och om att bara hålla käften och zooma ut.

Vi letar ännu efter ett soffbord. Eller, jag vet ju vilket jag vill ha. Ikea´s Isala. Tobbe är dock inte lika frälst som jag. Men nu har vi diskuterat en rad andra och jag har verkligen haft ett öppet sinne - men jag finner varje gång mina tankar dragna till detta bord.
Tänk att det ska vara så svårt. Snacka om i-landsproblem.
Men för mig betyder det mycket att få utforma en stil som inte bara är billig och fungerande, utan... älskvärd. En stil som är vår. Jag vill inte ha råd från andra, jag vill ju att vi ska enas om hur vårt hem ska se ut, kompromissa och förhandla. När man kliver in i vårt hem ska vi finnas där även om vi inte är hemma - man ska känna att vi har gjort avtryck där. Förstår ni?
  Jag blir lite flummig on the subject, men jag vill bara att det ska bli rätt.

På tal om annat. Kan ni också drabbas av känslan att ni bara vill kunna mute:a samtal ibland? Låta hjärnan vila från lite information någon gång då och då. För att det känns som om dina egna funderingar skulle få mer välbehövlig plats där då. Jag har på allvar övervägt att resa mig upp och lämna ett rum vissa gånger senaste tiden när jag känt att samtalet helt enkelt inte berör mig. Eller så gör det det, men det är ett ämne som jag känner mig klar med och vill hålla avstånd till. Men jag gör det inte, för det skulle ju verka otrevligt. Man är ju svensk, trots allt. (För känns inte det som något väldigt amerikanskt, typ? Som något någon i The Hills skulle göra - storma ut ur rummet när samtalet blev ointressant. Och så blir de andra bestörta och gör en big deal out of it.)
Det lustiga är att sitter man tyst, då är det nästan lika illa. Åtminstone har jag förstått att en del upplever det så. Det kanske förvånar folk att jag som pratar så mycket plötsligt inte har något att säga. Men ärligt talat så är jag trött på att inte bli lyssnad på ordentligt också. Jag har inte tålamod för det just nu, jag har tusen andra saker i huvudet.
Med andra ord; Om ni ser mig sitta tyst och se fundersam ut - fråga inte om jag är trött, fråga inte hur jag mår, fråga inte om allt är bra; I nio fall av tio så gör jag bara just det: Håller käften och funderar. Och kanske låter ansiktsmusklerna vila lite. Inte ens jag orkar le konstant, trots att jag är så lycklig att double rainbow-guy framstår som lite småglad i jämförelse just nu.

Hahaha, frustrerad much?
Jo, kanske. :D
Gonatt mina söta.♥ Imorgon är det måndag = HOLLYWOODFRUAR! Ohhhjääääh våååågeen!