Kvällsluft.

Jag var tvungen att ta en bensträckare efter Topmodel förut för jag har knappt varit utanför dörren de här två dagarna som varit. Det var skönt att få komma ut lite. Det är något visst med augusti-morgnar och kvällar. Det har inte hunnit bli sådär höstigt krispigt än, men man anar att något står på lut till att skifta. Som en doft i vinden som möter mig när jag öppnar upp glasen på balkongen varje morgon.
Det är samma mix av vemod och förväntan varje år och det är nu man börjar känna att håret inte riktigt vill samarbeta sådär magiskt som det oftast gör automatiskt på sommaren och man inte längre förskräckt ryggar tillbaka när ytterligare ett reklamblad från H&M trillar in genom brevinkastet och trumpetar ut att HÖSTENS MODE ÄR HÄR.

Den här kommande hösten förbryllar mig en aning. Jag brukar ju liksom ha den där ångesten över att återvända till jobbet efter semestern. Pulsen är borta med sommarjobbarna och det är dags att börja leva för de lediga helgerna igen. Möten, ångest över långa arbetsdagar varvade av tristess och bultande huvudvärk till följd av bristfälliga datasystem och så den där överhängande risken för strul och sura miner om en höststorm drar in och ställer till problem för båtens överfart.
Men den här gången blir det ju inte så. Och jag tror inte att ni kan förstå känslan av befrielse jag känner över att inte behöva tänka på det. Jag KOMMER garanterat att tänka på det - för mina kollegor är ju även mina vänner och jag kommer få höra om det, men det kommer inte att röra MIG. Jag kommer att lägga min tid på att investera i min framtid, inte att sitta och känna hur tiden rinner ifrån mig utan att jag tar tag i mitt liv på allvar.
FÖRSTÅR NI HUR UNDERBART DET ÄR? VAAAA?? Hahahahaha *vansinnigt skratt*