Soffan, boken och jag.

Vi har lite qualitytime tillsammans.
Jag känner mig sådär skönt trött i kroppen som bara är skönt när man vet att man inte ska någonstans. Imorse var det en grupp med väldigt gamla människor som åkte. Runt ett dussin herrar och damer som nästan alla var födda i början av 1900-talet (!!!!) och så deras "sköterskor" eller vad man nu kallar dem. De fina människorna som tar hand om dem. Och jag måste bara säga hur söta de var, gummorna och gubbarna. Hur de stretade på uppför vår långa landgång med sina rullatorer och ändå var så positiva och glada trots att de var helt slut av att gå i den långa backen. Det var fint.
Nu ska jag återgå till min bok.