Oh, HELLO oktober!

Idag är det inte bara Linas fölsedag (grattis, grattis, grattis!) utan det är ju även den dag då det endast är TVÅ MÅNADER tills det är december! BOO-YA!
Sjukt härligt.

Lägligt nog så kom dessa i ett paket från tefrossa imorse! David Rio chai - check! (BÄSTA chai:en, hands down.) Harney & Sons "Hot cinnamon sunset" som ska vara något av en klassiker som jag missat - check! Och så ytterligare ett höstdoftande te: "Ekologisk citrusmumma" - check!
Det sistnämnda ska tydligen utgå ur sortimentet, så det vore jobbigt om det var sådär beroendeframkallande gott... Hur fin är inte burken till Harney & Sons-teet, förresten? De har ett julte också, det ska införskaffas när det närmar sig.☺

Såhär suddig - som på bilden nedan - känner jag mig idag. Why? Jo, för att jag sov kanske som längst 20 minuter i sträck inatt eftersom vi är hundvakt åt Nizze... och han VÄGRAR ligga stilla under natten. Alltså jag blir TOKIG.

Vi vågar typ inte röra på oss i sängen, för då märker han det och ska hoppa upp från sin plats på golvet och börja vandra runt. På våra trägolv. Då låter hans tassar såhär: Klinki-klinki-klinki-klink. ARRGH. Samma sak om någon av katterna råkar röra lite på sig så att han hör. Nu har dessutom båda katterna börjat hata honom och Nizze (som skulle kunna sluka dem hela, typ. Åtminstone Lizzie. Puff skulle kräva lite mer.) är deras bitch så till den grad att jag vaknade till imorse, en stund efter att Tobbis gått hemifrån, av att Nizze sitter och liksom pratar ute i hallen. Trots att jag halvt sovande (och mer och mer aggressivt eftersom ständigt avbruten sömn gör det med dig - är inte det en tortyrmetod förresten? Använde de sig inte av den i filmen om hur de fångade Bin Laden? Aja, glider bort från ämnet här nu.) säger åt honom att vara tyst så fortsätter han att liksom "gnällmorra" och ha sig tills jag kastar mig upp i sittande position och vildögt stirrar på honom där han sitter med sina snälla ögon och jättestora, trassliga öron och tittar på mig. Till slut förstår jag att båda katterna har gått in till mig i sovrummet och ligger på (Puff) och under (Lizzie) sängen och ger honom onda ögat - följaktligen vågar han inte gå in i rummet.

Det är ett ständigt passande. Och man tycker ju synd om Nizze som liksom går på tå, men samtidigt så är det ju katternas revir och det blir liksom så väldigt påtagligt när en stor hund kommer och hårar, vandrar runt och tar plats i största allmänhet. Sååå... Det är mest synd om oss människor som är mitt i det! Japp. Speciellt när man blir utsatt för sömntortyr. Fortsätter det såhär så kommer jag snart att vandra in på en polisstation och bekänna ett brott jag inte begått bara för att få sova ifred i en cell.

TUR att man kan lugna nerverna med chai och earl grey-kakor, åtminstone. ;)