Idag kände jag att vi (och med vi så menar jag moi, Tobbe och Puff) nog var mogna att ta bort Puff's tratt: Det var bara lite, lite sårskorpa kvar i ena utkanten på det utsatta området och den såg ut att vara redo att petas bort.
Alltså. Fyfan vad man älskar sina djur EXTRA mycket (om det är möjligt?!) de där stunderna då man verkligen ser hur lyckliga de kan bli av så små saker man gör för dem! När jag knäppte upp halsbandet och drog konen över huvudet på honom så låg han bara och spann i mitt knä och tittade upp på mig med ögon som var så tacksamma och hoppfulla att jag nästan började grina. Och han sprang inte iväg för att fira sin frihet heller, utan låg kvar och spann som en tok medan jag kliade honom på halsen och under hakan i nästan fem minuter. Hahah, sööööte!
Han tvättade sig i nästan 40 minuter efteråt (tänk själv hur du skulle känna om du inte hade kunnat duscha på nästan två veckor liksom) - han såg helt tilltufsad ut efteråt, sedan somnade han som en stock.
Nu har han flyttat ut till sin favoritplats i vardagsrummet: ihopkrupen under den tjocka pläden. Han har inte legat där på hela tiden han haft tratten, jag skulle tro att det var för meckigt att ta sig in under pläden med den där jäkla struten runt huvudet.♥
Jag blir så lycklig av att se honom. Fan vad jag älskar våra djur.
.JPG)
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar