Tankar i halvtid (på året).

Imorgon är det juni. (!)
Herrejesus. Året går m a o in på halvtid. That´s crazy. Jag har ju knappt vant mig vid att skriva den där 12:an på bankningslapparna på jobbet? Det var nyår för typ två veckor sedan? Och häromdagen fick älskade lilla Bertil somna in?

Nej. Det var ju visst inte så. Vilket omtumlande år 2012 har varit ändå, so far! Ett år för nystarter och avslut. Gripande härligt och olidligt smärtsamt. Livet tar helt enkelt i lite extra, sparkar ifrån med all kraft längst ner från bottnen och flyger upp högt över ytan.
  Jag tror att livet går lite i cykler. Vissa år känner man på sig att jävlar, det här blir ett år fyllt av milstolpar. Senast jag hade den här känslan var 2007. Det hände mycket då och det händer mycket nu. Känslan av att veta att jag kan släppa taget och dras med är uppfriskande och befriande och jag känner mig väldigt lyckligt lottad just nu. Jag har så mycket att vara tacksam för. Och en stor del av glädjen ligger i att mycket av det - långt ifrån allt, men mycket - har jag ordnat för alldeles själv. Att finna sig själv tar tid och jag har snubblat och tagit mig upp om och om igen, och nu står jag här med omplåstrade knän och armbågar och ett leende som går inifrån och ut.
  Och jag vet att mycket kan raseras i ett litet ögonblick, men JAG  och det jag står för inför mig själv: Det kommer att vara oförändrat. Och det är ju just den vetskapen som jag ska vika ihop, lägga ner i en ficka och plocka fram när det kommer motgångar och tuffa tider.

Jag fick höra av en person förra veckan att jag befinner mig utanför en grupp och att jag behöver ta mig in och ta min plats, ta mitt ansvar i den. Saken är bara den att min plats är utanför gruppen och det är inget fel i det. Jag måste inte vara i centrum för att fungera väl med andra och mig själv - jag är mitt eget centrum och det har jag alltid varit. Jag har aldrig tillhört någon specifik klick, utan varit den som kan flyta mellan de olika grupperna och trivas lika bra överallt. Det är ingen svaghet i mina ögon, det är en av mina största styrkor. Så, med all respekt till personen som sade detta, så har jag efter lite fundering kommit till slutsatsen att det inte stämmer.

Nu har jag flummat loss alldeles för mycket och jag har faktiskt jobbhelg på g, så jag ska sova nu. God natt mina små kycklingar!♥