Katterna är verkligen som två käbblande syskon. Det är gulligt för det mesta - och jävligt irriterande resten av tiden. Puff är precis som ett lillesyskon som vill göra samma sak som Lizzie och vara på samma ställen som henne - även om det bara finns plats för en just där. Och eftersom han väger minst dubbelt så mycket som henne och Lizzie är den där typen av katt som alla utom de som känner henne tycker är skittråkig (ni vet, den där asociala katten som gömmer sig under sängen så fort det plingar på dörren) - ja, hon flyr hellre än fäktar, så att säga - så slutar det alltid med att Puff ligger på den platsen som Lizzie först lagt sig tillrätta på medan Lizzie söker sig någon annanstans.
Med det inte sagt att hon är en mes. Nejnej. Om ni inbillar er det så tar ni mycket fel, gott folk. Lizzie är och har alltid varit min crazybitch. Hon tvekar inte inför att använda Puffs huvud som boxpåse. Jag menar bokstavligt talat. Hon är så snabb med de där boxartassarna att det får mig att tänka på en boxande känguru när jag ser det.
Det roliga är att det inte verkar bekymra Puff. Han är mer som Homer i sin boxningsstil. Han sitter snällt och tar emot lite hårda tassar medan man riktigt kan se hur han sitter och nynnar på Why can´t we be friends i väntan på att hon ska bli klar.
Och så har de stunder när de ligger tillsammans i soffan eller sängen och det ser ut som om Puff vaktar sin "storasyster", inte som om han väntar på att hon ska röra sig så att han kan hoppa på henne och busa, utan som en liten livvakt. Haha. Mina små hjärtan.
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar