Vardagsbetraktelser: Om man ändå bara blir arg

Jag har funderat på en grej. Om man bara blir ledsen eller irriterad av att läsa någons blogg eller prata med någon eller vad som helst, varför fortsätter man göra det då? Varför lägger man inte bara av?
Jag har börjat detoxa mitt internetanvändande. Ett bra steg i den detoxen var för någon eller ett par månader sedan när jag dolde en persons feed på facebook och slapp se personens puckade och desperata statusuppdateringar som jag ändå bara fick "Kissie-känslan" av. För er som inte har hängt med eller inte minns när jag skrev om detta (det var läääängesen nu) så handlar det alltså om den där känslan som man t ex får när man går in på en viss blogg vars innehavare börjar på K och slutar på issie; Man känner sig smutsig, äcklad och lite nersolkad - som om ens hjärna utsätts för övergrepp. Och ändå gör man det... Läser alltså.
 Med andra ord så gjorde det lilla klicket på fejjan som innebar att jag slapp bli påmind om den här personen att mitt surfande blev så mycket mer behagligt. Det är små saker som detta som gör ens liv så mycket bättre - för varför, OH VARFÖR, ska jag låta energitjuvar ta upp min tid? Det är ju bara Så. Jävla. Dumt.

Idag jobbade jag med Natha. Det händer inte så ofta och det är synd för hon är en energiladdare! :) Jag blir alltid glad när jag har jobbat med henne. Lilla nathapatta... Eller BigBoobs, hennes agentnamn! Hahahahaha. Mitt är JäGermeister...
Nu ska jag sova, imorgon ska jag tvätta (igen) och på torsdag kommer "hustomten" hit och fixar handtagen till våra undre köksskåp (OMG I CANT BELIVE IT). Ohjääh. BISOU sötjävlar! :)