The stars are blazing like rebel diamonds cut out of the sun

(klicka för större)

Den är svullen som en upphetsad babianrumpa, men jag kan ju inte vänta tills den läkt med att visa er, det GÅÅÅÅR ju faktiskt inte. 

Det är alltså den sista textraden i The Killers´ "Read my mind" och jag tycker den förtjänade att vara på min arm eftersom det är den snyggaste textraden som finns. Det finns så många olika texter; vackra, berörande, smärtsamma, inspirerande... och snygga. Den här är THE snyggaste. Det låter löjligt, men jag får alltid ett lyckopirr i magen när jag hör de här orden precis innan låten tar slut. Klimax, liksom.

Såhär glad var jag imorse:

Traditionen trogen så blev jag svimfärdig efter typ en minut, precis som jag hade förvarnat Elia, som tatuerade mig, om. Det dånade i öronen och jag kände mig så fullständigt väck att jag faktiskt trodde att jag skulle svimma på riktigt och inte bara nästan, som annars. Jag hörde mig själv säga "Jag har spasmer i fingrarna" (för det hade jag) och då tog vi en paus så att jag kunde dricka vatten och käka en bit Riesen (som jag tagit med mig eftersom jag vet hur jag funkar efter tre tidigare tatueringar och en piercad navel). Sedan var det lugnt.
Armvecket var dock det obehagligaste stället jag varit med om. Jag trodde att foten var värst, men armvecket slog faktiskt det. Fyfan.
Men grejen är ju att det är värt det. Och även om jag just då tänkte att "Nä, det här blir den sista" så känns det inte så sen. Det är ju en uthärdlig smärta - och självvald. Dessutom så har jag vid alla tillfällen - i alla fall så vitt jag kan minnas, fast jag minns inte hur det kändes när jag gjorde min första, i svanken... det var så längesen - när det är som jobbigast och mest oliiidligt tänkt att jag kan ju inte bryta nu och gå hem med en halv tatuering. Och så har jag inget att åma mig över längre.