Från den 8:e maj/ Värderingar

Kom att tänka på något som jag skrev redan i maj men som är lika högaktuellt nu igen.

Jag funderar lite på vad det är som gör att en person verkar viktigare än andra? Att det är okej att skita fullständigt i hur x antal andra reagerar när man plötsligt frångår principer som följts så slaviskt tidigare? 
Och sedan, att det som följer är hopplöshet. Axelryckningar och förbryllade huvudskakningar. Den där kniven i ryggen och däckspåren i ansiktet. Stum förvåning men ändå inte.
För är det egentligen förvånande? Nej. KAnske inte. 
Nej. Nej. Nej.

Jag hoppas att rättvisan vinner. Jag hoppas verkligen det.

Nu ska jag hoppa in i duschen, för ikväll blir det först middag med la familia på hamnis och sedan 50-årsfest för Anders, Tobbes morbror.