Jag har ju berättat tidigare om hur jag finner den där känslan av att finna något som jag sökt rent berusande. Magisk. Underbar. Etc etc etc. Idag fick jag uppleva det igen! Ohjjäääähhh.
Min stationära dator börjar ju bli lite trött, vilket jag nämnt för ett tag sedan. Dock så kostar det ju tyvärr pengar att köpa delar till och bygga en ny dator (ja, Tobbe låter mig inte köpa ett färdigt paket, utan nu ska det byggas Jessica-dator också - för all del, så länge herrn sköter byggandet! Dessutom får jag en bättre dator för pengarna då, så it makes sense.) och för att få möjlighet att spara ihop lite bananer så vore det ju toppentoppen om min nuvarande kunde få en liten uppfräschning i form av en ominstallation. Det har dock funnits ett minst sagt besvärande problem i det fallet: den lilla förvaringspärmen som Windows-skivan jag behövde var placerad i, var spårlöst försvunnen sedan flytten. Vi har alltså till och från under det senaste året letat efter den.
Vi har bokstavligt talat gått igenom varenda pinal i våra två överfulla förråd och förhoppningsfullt grävt i byrå- och skrivbordslådor minst tre gånger i någon naiv tro att vi liksom förbisett denna lilla förvaringspryl och att den helt plötsligt bara skulle ligga där och se snäll och beskedlig och "här har jag väntat på att bli hittad hela den här tiden":ig ut. Men ack nej. Den har varit som borttrollad.
Idag fick jag ett sådant där letar-ryck som jag bara får ibland. Inte ofta. Men när de kommer, då bara vet jag att jag kommer att få se resultat. Det är som om det pirrar i skinnet liksom, av den där övertygelsen och spänningen i när jag kommer hitta det. Jag gick ner i källaren och gick igenom allt. ALLT. Sedan fastnade jag med en av mina gamla dagböcker så till slut så kom Tobbis ner och hjälpte mig att stuva in allting och på så sätt återställa den nästan magiska illusionen av att man öppnar förrådsdörren och möts av en vägg - innan man inser att väggen är gjord av prylar istället för tegel och betong.
Väl uppe i lägenheten igen och vis av kunskapen att den inte var i källaren så bara visste jag att den var här någonstans. JAG VISSTE! Likt en jakthund som fått upp ett spår (eller bara Nizze som fått korn på en nykissad fläck i snön) så började jag dra fram grejer från skrubben för att kunna få utrymme till att ställa Bekväm-pallen därinne och på så sätt komma åt hyllorna närmast taket - den bortglömda förvaringen. Missförstå mig inte nu, jag är väl medveten om att vi har förvaringsutrymme där och det är jättebra, men eftersom det är så meckigt att komma åt vad man nu behagar placera däruppe så blir det lätt att man tvingar in grejerna på de lägre nivåerna, så att säga.
Och däruppe, under och bakom några blommiga sittdynor, så var den: Kassen med fotoalbum samt våra viktigaste datortillbehörsskivor. Mina Sims och Tobbes spel... och den lilla svarta förvaringspärmen. BOO-YAH.
Med andra ord: Min dator är nu ominstallerad och betydligt piggare.
Okej, nu går jag och lägger mig. Ses imööörrrn!♥
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar