En annan sorts utmaning.

Jag var ju så lycklig över att jag var klar med mina kurser i programmering till jul, tänkte att det var det som verkligen var en riktig utmaning, hela grejen med att lära sig ett nytt (program)språk.

Och ja. Det är skönt. Den där stressen varje fredag när jag satt och slet mitt hår (och oftast förde en intensiv dialog med Stefan, som var till jättestor hjälp, på facebook) för att få klart min programkod, paniken i bara tanken att inte lämna in veckans uppgift i tid... Det är skönt att slippa. Men jag inser nu att det här med Digitalt skapande är en minst lika stor utmaning, även om det inte är lika svårt rent praktiskt. Men det handlar om att ta fram en mer halvflummig och kreativ sida, något som jag trodde att jag var bra på men som jag inser nu att jag bara skrapat lite på ytan av. Veckans uppgift är att illustrera en längtan som man haft eller har och beskriva den, både i bild och i ord. När jag först läste den så tänkte jag "Ha! Piece of cake.". Sedan skrev jag ner ordet på ett papper och lät det ligga framme på mitt skrivbord under helgen för att få hjärnan att jobba och klura ut vad som poppade fram när jag såg ordet.

Längtan.

Jaha ja. Fint. Skrivet med kursiv stil med min nya, tjusiga kalligrafi-penna.
Jag tror att jag har ett hum om vad jag kopplar ordet till. Min längtan. Men det är ju mer en känsla än något faktiskt, något man kan ta på. Ehhmmmmmm.

Och nu har jag suttit i x antal timmar de senaste dagarna och stirrat på mitt tomma Photoshop-ark och inte kommit på något vettigt alls. Gah.

Och ändå - ändå - är jag så medveten om att det är just det här som jag brinner för och vill göra. Är inte det fint ändå, att komma på vad man vill bli när man blir stor vid den blygsamma åldern av 26 år?