Nu när det officiellt återstår exakt en månad av min första av två terminer på programmerarutbildningen så börjar jag känna att jag har hittat något slags mönster som passar mig. Vissa dagar så kan jag dock känna mig som de där homeschooled (kommer inte på något vettigt ord för det på svenska. Hemskolade? öööhhh? vad säger man? jaja, whatever, ni vet förstår ju ändå) ungarna i Cougar town - att sitta hemma och pyssla i sin ensamhet hela veckorna kan ha en lite mystisk inverkan på ens sociala beteende, det ska jag inte sticka under stol med. Men just nu så är jag tacksam över att inte behöva sitta på ersättningsbussar eller strulande pendeltåg in till Stockholm eller Haninge varenda dag. För mig är det verkligen GULD värt med en distansutbildning.
Jag skulle nästan vilja säga att det viktigaste när man pluggar på distans är, utöver den uppenbara självdisciplinen som krävs, att a) veta när man ska sätta igång varje dag och b) inse när det är dags att avsluta för dagen. Det låter ju uppenbart, men är lättare sagt än gjort innan man klurat ut vad som funkar bäst för en. Jag gillar att komma igång tidigt, men jag jobbar 3000 ggr bättre om jag fått äta frukost i lugn och ro och därefter har tagit en promenad och fått lite luft och möjlighet att rensa huvudet en aning innan jag sätter igång. Jag går upp mellan 07.00-08.00 varje dag, så den senaste tiden har jag kommit igång vid tio och fått sååå mycket mer gjort under dagen än när jag har ätit frukost och sedan startat datorn/slagit upp boken vid halv nio för att vara världens segaste, tröttaste och mest rastlösa lilla varelse runt tio - halv elva. För mig är det åtminstone så att morgonen sätter tonen för resten av dagen - därför är det bättre att jag får ha min frukost-stund och promenad och slår mig ner och är laddad och inspirerad, även om det betyder att jag startar pluggandet en timma senare.
Sedan är det det där med att veta när jag ska avsluta. Oftast så är det när jag sitter med java-programmeringen som det är extra påtagligt, för då är man så inne i det och sitter och petar i koden och testar den ena lösningen efter den andra. När får jag oftast mina hysteriska utbrott? Jo, typ... nu. Den här tiden på eftermiddagen (mellan 16.00-17.00), när jag suttit hela dagen och varit helt inne i det.
JA, jag hade gärna blivit klar med den här uppgiften idag - men till vilket pris? Att jag är på sämst humör, oduschad och sen med middagen tills Tobbe kommer hem? Njäe. Dessutom kommer jag till en punkt i programmerandet då det bara är bäst helt enkelt att lägga ner för dagen. Och när jag gör det så tar det mig oftast ingen längre stund att lösa problemet när jag tar tag i det igen dagen därpå. Alltså - att inse när det är dags att runda av = nyttigt för blodtryck och mental hälsa samt sambons välmående.
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar