Hej mina kära, kära vänner!

Här sitter jag och mumsar på en jättestor bulle!

HAHAHA. Jag var bara tvungen att testa att skriva så. Det är bara så inte jag, på något vis. Men det låter ju så mysigt - väldigt Ernst Kirchsteiger:skt liksom. Och honom gillar vi ju på den här bloggen - gör du inte det så vet jag inte riktigt vad vi ska ta oss till med dig?
Och det är i a f just vad jag gör - MUMSAR på en bulljävel. Nomnomnom. Och dricker en välförtjänt kopp te.
Mmmmmm.
Livet.
Livet e gött .
Och fyllt av meningslösa radbrytningar. För de indikerar pauser. I tillvaron. Och det är ju så härligt med sådana. Man ba MMMMMMgossegoooMMMM. (varför tänker jag på Sofia när jag skriver så? Kanske för att hon är gosig. Så är det nog.)

Igår var jag med om en oförrätt. EN OFÖRRÄTT! Vi kom knatande utanför mammas nya plejs och då kommer en knarkare, hans kompis och hans hund gående så att vi möts i trappan. Då tyckte pundhuvudet att han hade ensamrätt på trappan (som jag hade två steg kvar på, kan tilläggas) och blockade vägen för mig med sitt (äckliga knarkar-)knä och beordrar mig att gå ner och gå i den där lilla sidotrappan istället, ni vet den som har sådan där "räls" för barnvagnar och så, för "NU GÅR JAG HÄR". Jag blev så ställd och typ... förvirrad? ja, det är nog rätt ord, av att han faktiskt BLOCKADE vägen för mig - vem gör så liksom? att jag bara stirrade på honom och typ "Ehhh jahaaa...?". Det var väl bara några sekunder men det kändes som en evighet jag bara stod där och bara inte fattade någonting. Till slut föste han väl ner mig och så fick jag gå på den där jävla lilla sidotrappan, men efteråt kände jag mig faktiskt kränkt. Jävla vider-dåre! Du ska fan inte hindra mig från att gå uppför en jävla trappa! Mmhmmm. Så har jag tänkt. Sedan har jag grämt mig och hoppats att han inte bor där, utan bara var på besök hos någon. Jag vill inte att min mamma ska ha pundare i trappuppgången bredvid. Sedan har jag tänkt att om han skulle göra någonting - minsta lilla grej - mot min mamma eller typ Lilly om hon är där - då är han så jävla rökt. Då ringer jag polisen och soc och... och en assasin. Sedan har jag tänkt om och tänkt att om jag springer in i honom igen (men det är okej om jag slipper, just sayin) så ska jag KILL HIM WITH KINDNESS. Typ le gulligt och säga något hotfullt dolt i snälla ord. Typ "Kul att se dig och dina glada ögon!" fast egentligen mena "Jag hoppas du tar en överdos imorgon och hittas i ditt eget bajs om några veckor". Sedan bara gå där ifrån med ett lobotomerat leende och ba skrika i huvudet "HA-HAA!! MINDFUCK IN YOUR FACE, FUCKFACE!".

  Japp. Jag är en mästare på att älta, I tell you. Och så när jag stod i duschen nu för en stund sedan, över ett dygn efter att denna oförrätt ägde rum, så kände jag att jag ooorkar inte ha detta i mitt huvud en sekund till, orkar inte knyta näven och kisa ondskesfullt ut i tomma intet en enda gång till - JAG MÅSTE LÄGGA DET BAKOM MIG NU. Men hur? Jo, på samma sätt som jag lägger allt som så behövs bakom mig - jag skriver om det, förstås. Så. Härmed får den där dårpippin till pundhuvud och hans sorgliga herre-på-täppan-fasoner vara ett avslutat kapitel. Punkt.


Vidare. Det här får bli ett inlägg om både högt och lågt känner jag - ibland kan det ju vara trevligt för er att få lite text och inte bara bilder.

Tillåt mig presentera VÄDERGURUN TOBBE. Här kan man snacka om engagemang! I AM NOT SHITTING YOU! Ta typ mitt nyss nämnda ältande och dess intensitet och multiplicera det med tre så landar vi någonstans i närheten av hans besatthet av väderleken. Varje morgon så kollar han smhi och väderappar i typ en halvtimma. Det allra, allra sista på listan är att titta ut genom fönstret. Vi kan inte göra någonting utan att han ska knorra lite över vädret och att det inte beter sig som det förväntas göra. Åh älskling...♥ Tur att du är finast i världen i a f.

Vi spenderade förmiddagen på Ringvägen idag igen och på e m så följde Tobbis med några vänner ut på sjön medan jag stannade hemma och stekte på balkongen samt tränade. En bra dag. Jag börjar få bra färg nu!☺

(ursäkta posen och ansiktuttrycket som säger hej-jag-är-en-idiot - notera min tanned look istället, hehe)

En sista grej: 
En helt magisk insikt slog mig häromdagen. Jag såg en trailer för serien "Hart of Dixie" som börjar på 5:an den 31/7 (om en vecka) och blev jätteglad. Jag har varit på Tobbe om att fixa den serien till mig sedan den började sändas i USA, men han har varit seg och så har jag glömt bort det om vartannat. Men nu ska den alltså börja gå på tv. Och jag kommer kunna följa den utan problem! Inga jobbkvällar så långt ögat kan nå. Och i samma ögonblick så bara rullade en oändlig vision av kommande tv-kvällar och serier ut sig framför mig, som en lång matta utan slut, typ. Okej, nu fixar ju vi större delen av de serier jag följer på annat sätt, men ändå. OM JAG VILL så kan jag följa en serie som visas på tv och inte behöva missa typ vartannat avsnitt p g a att jag jobbar. Vilken underbar, underbar tanke.