En sådan där dag.

Ni vet. Man kliver upp ur sängen och känner att hmmmmm... Något är off. Det går inte att sätta fingret på vad, men det känns lite som om du är i otakt med resten av världen, ungefär.
Blir sen till jobbet och spöar upp mig själv inombords för det, tycks ha tappat all social kompetens när jag sitter i incheckningen och känner mig som någon radiostyrd robot som gör saker automatiskt men egentligen inte har koll på läget. Dessutom har jag en skavande lins. KUL. Tror det är något fel på den för jag hade samma problem igår - när jag tog nya. Roligt om en månadslins strular liksom. Då hamnar jag ju i otakt resten av... livet. Hahaha. Det lät sjukt drastiskt. (Jag har olika styrkor på linserna.) Får kila in till optikern om den fortsätter muppa sig.
Det känns som om man har ett isblock i magen - och jag är så trött. Så trött. Jag borde ha förstått att en så mysig helg måste tas vid av en dag som den här.

Det är bara så svårt att förklara. Det är en känsla av osäkerhet blandad med målmedvetenhet blandad med visshet om att det är dags för förändring.