Helgen har gått jättefort. Siiiinnes fort, som jag skulle uttryckt saken i tal. Och just nu orkar min hjärna knappt formulera annat än tal så ni får ursäkta om det jag skriver här för tillfället inte är särskilt målande.
Jag önskar att jag kunde leva efter Barney Stinsons råd och "stop being sad and be awesome instead", men det går inget vidare. Fast ärligt talat känner jag inget jättebehov av att vara awesome. Jag vill vara ledsen, för det är Bertil värd. Varenda liten tår. Fast jag tycker lite synd om Tobbe som får se mig grina hela tiden. Jag vet ju själv hur jag känner när han är lite nere eller bara en smula bekymrad över något. Man vill ju bara gå all "Fix you" och få honom att må bra igen.
I alla fall. Igår var vi hos mutti i Nyköping. Fina mutti. Det var konstigt att komma dit utan att mötas av en överlycklig hund. Konstigt att ta avsked utan en surig hund (han gillar inte avsked). Vi fikade lite med Curt på hans jobb och till maten hos mamma så kom mormor också. Lilla mormor. Vi fick jättegod mat (förstås) och hade det mysigt. Sedan brummade vi hem igen med vår nya, fina bil.
Igår morse invigde jag mina nya pyjamasbyxor från Primark. De har varit lite för tunna (=kalla), men igår kändes de helt rätt. :) Visst är de fina? Våriga.
Båda alternativen är mysiga sätt att vakna på, så jag tänker inte klaga.
Nu ikväll har vi varit på Hamngatan och myst med pappa, Kerstin, Jenny, Jens och barnen. Och Nizze, inte att förglömma! Även där fick vi god mat (förstås) och utöver Kerstins banankaka med vaniljglass så hade jag med mig citron & vallmofrö-cupcakes till efterrätten som jag inte var särskilt nöjd med. Men de smakade helt okej ändå, trots en liten bikarbonat-situation som uppstod vid baket.
Nu tänkte jag gå och lägga mig. Vi hörs imorgon. ♥
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar