fredag 31 januari 2014

Virus-paranoia och kloka ord om byxor.

vid tangenterna: Jessica kl. 12:47
Jag upptäckte ett virus (eller ett virusliknande program) på min dator när jag startade den idag. Egentligen blev jag inte ens förvånad, för jag kan peka ut den exakta tidpunkten under gårdagen då viruset planterades: Jag laddade ner en massa fonter (aka typsnitt på svenska - kom jag på nu. Jag känner att jag blir mer och mer Victoria Silvstedt:ad ju äldre jag blir: Jag kan bokstavligt talat bli frustrerad när jag sitter och skriver skoluppgifter och inte får fram vad jag vill ha sagt på svenska. Engelskan har så många bra uttryck! Ibland kan jag känna mig som han den där sjuuukt irriterande killen i P3 som alltid ska vara så "amerikansk": Cujo, Kojo, what's-his-face. Ledsen för det. Ledsen för denna långa parantes också. Jag och Sabina är bra på sådana. Ni kanske inte vet vem Sabina är, men hon är min tvillingsjäl från ett forum för inbördes beundran - aka ett skribentforum som vi hängde mycket på förr i tiden. Okej, vidare!) och hittade en som jag tyckte såg trevlig ut - på en annan sida än den jag vanligtvis laddar ner mina fonter (TYPSNITT) från.
Låt mig understryka detta här och nu - det är i princip ALLTID en dålig idé att vika av från din vanliga stig, oavsett om det är på webben eller rent bokstavligt en stig ute i skogen. (I livet rent allmänt kan det vara nyttigt, men det är inte vad det här inlägget ska handla om.) I synnerhet på webben, kanske. För om vi snackar riktiga skogsstigar så kan du alltid få hjälp att bli hittad med en helikopter och skallgångskedja om det skulle gå illa, men när det kommer till nätet och din dator - då är det du själv som måste agera helikopter och skallgångskedja. Ugh.
Detta är med andra ord vad jag har varit sysselsatt med större delen av förmiddagen. Nu har jag tagit bort x antal (förbannade helvetes-)program som installerats sååå himla fiffigt tillsammans med typsnittet i fråga samt nervöst stundtals suttit och bara stirrat på antivirusprogrammets process med den fullständiga sökning som jag beordrat det att göra. 70 minuter tog det. Men den hittade ingenting. Inte heller ett annat program som söker efter spyware och liknande fann något. Sååå. PEPPAR PEPPAR. Förhoppningsvis så har jag lyckats avlägsna skiten. Problemen som de där skräpprogrammen yttrade sig i, vilket var evigt återkommande popup-annonser och en fake-undersökningssida som kom upp när du surfade, har inte heller synts till sedan jag tog bort det sista programmet jag hittade.
Slutsats: Förhoppningsvis slipper jag ominstallera hela datorn. Den tanken är ju liksom föga lockande.

Det komiska här - och det är här vi kommer till paranoian - är att i vanliga fall så är jag den lite mer nojiga av mig och Tobbe. Jag är en ältare och nojare av stora mått och Tobbis är den där betryggande halvan av helheten som utgör oss.
Men när det kommer till sådant här så är vi totalt motsatta. Hans svar när jag messade honom att jag misstänkte ett virus var "Ajdå, bästa isf är tyvärr att installera om datorn. Det är vad jag hade gjort."
Hahaha, NO SHIT? Som om jag inte visste att a) det är klart att det är det bästa och mest stensäkra sättet att veta att viruset är borta - men det FINNS andra lösningar och b) det är klart att det är det första han hade gjort. När det kommer till sådana här situationer så ser han helt i svart eller vitt.
Nu känner jag mig som sagt hyfsat lugn, men jag blir lite paranoid jag med när han säger tröstande saker som "Jag blir alltid paranoid att något ligger gömt ändå, liksom". SHUT UUUUP!
Oh well. Jag ska köra några fler sökningar med antiviruset i helgen och vara extra uppmärksam på hur datorn beter sig. Jag blir lite kallsvettig bara av att tänka på allt som måste installeras om jag installerar om windows... huuu. Men är det nödvändigt så är det såklart värt det.

UPDATE 16.45:
Det blir en ominstallation. Weeeeeeeeeeee.



Just det! De kloka orden sagda om byxor, ja. Jag kände att jag var tvungen att leda er till dem, om ni inte redan har läst texten på Hellogiggles (jag har blivit smått beroende av hellogiggles på senaste tiden, det är mitt lilla lyckopiller i webbform). LÄS OCH LÄR HÄR (eller nicka igenkännande, snarare).

0 kommentarer :

 

Dear Jessie Copyright © 2014 First template by Antonia Sundrani Vinte e poucos