You can go the distance, you can run the mile, you can walk straight through hell with a smile

Jag har ju läst Hungerspelen (trilogin) de senaste 1,5 veckorna. 
Uppslukad är nog det korrekta ordet för att beskriva den upplevelsen, i synnerhet den här veckan när jag har läst den andra och tredje boken. Eftersom jag sett filmen så visste jag ju hur den första boken skulle sluta, så det var lättare att slita sig från den men den här veckan har jag haft näsan i boken i princip all tid då jag inte pluggat. När jag blir sådär inne i något så tänker jag på det konstant, med andra ord så har mina nätter fyllts av Hungerspel hela den här veckan. När jag snoozade någon morgon i början av den så spelades den här låten på Vakna och nästlade sig in i min dröm. Tack vare det så är den för evigt förknippad med Katniss, Peeta, Haymitch och President Snow nu. Hahah.
Det ironiska är ju att den är riktigt passande till storyn! Tur på sätt och vis att det inte var typ Gangnam style som spelades, då hade det liksom inte haft samma mäktiga effekt... eheeum?