for once I get the feeling that I´m right where I belong

Det är en sådan där dag då jag är lite extra tacksam över att jag pluggar och att jag gör det hemifrån. För en ensamvarg som jag så är det på många sätt det optimala, men ibland kan till och med jag bli lite sällskapssjuk, det ska erkännas. Framförallt saknar jag många av mina kollegor. Mina ekorrGOS liksom. Nathalujz, Kickimoj, Soffipropp oooooch jaaa, resten! Måste fika med dem snart.
MEN för att komma till poängen: Dagar som den här, när regnet skapar någon slags grå halvdimma i luften och det drar lite sådär halvsurt runt husknutarna, då måste jag säga att minnena av att sitta inburrad i en varseljacka och muttra surt när en bil närmar sig för att sedan tvinga fram ett leende när jag drar upp luckan till incheckningskuren... de piggar upp mig på så sätt att jag ju slipper det den här hösten och vintern.
Jag tror inte att de som aldrig jobbat med kundbemötande kan förstå riktigt hur mycket kraft ett enda leende till en främmande människa kan kosta på vissa dagar. Eller så är det bara jag... Men jag lovar, det har funnits dagar då jag på allvar inte kunnat föreställa mig hur jag ska kunna forma munnen till något som ens liknar ett leende då jag loggat in mig i incheckningen. Men så går man in i service-robot-mode och lyckas på något sätt ta sig igenom avgången.

En annan sak jag inte saknar är att gå ut till bilincheckningen sådana här dagar! Hahah. Misär, missnöje och svordomar medan man stretar mot regnet och blåsten och försöker undvika vattenpölarna på bilplan.(;

Två snabba: Min nya borste som jag köpte igår. ÄLSKAR den. Oh yes. I do.
Och så lite bra post som trillade in genom brevlådan;) 

Förhandsbokade Taylor´s nya album samtidigt. Lääääängtar.