måndag 20 juni 2011

There´s something ´bout the way the street looks when it´s just rain

vid tangenterna: Jessica kl. 23:16
Finaste killen.♥

Finaste katterna. De äter tonfisk och var såååå lyckliga över denna lyx.
(ett avbrott i deras bantningsdiet, alltså)
Ser ni varför det är knepigt att få Puff att gå ner i vikt? Det går typ tre stycken Lizzie på en Puff. Vi kan ju inte svälta henne, liksom.

Nyponrosor. Tänker alltid på mormor när jag ser dem, hon gillar dem.
Minns att jag målade ett kort med just nyponrosor till henne på Bilden i mellanstadiet. Hardcore.

Balkonghäng i lördags.

Earl Grey DELUXE. Mm-hmmm.

Kvantum har bytt naturgodis-leverantör. Det ENDA dåliga med det är att mina älskade frystorkade jordgubbar i youghurt inte finns kvar... men de finns på Coop, så det är lugnt! Nu har de istället en annan gammal favorit; JORDGUBBSCRISP. Och HALLONCRISP. För att inte tala om YOUGHURTCRISP. Eller varför inte mjölkchokladdoppade kaffebönor? I´m in naturgodis-heaven. Lalalala.
Framförallt så är jordgubbscrispisarna fina att ta kort på.

Torsdags-Jessie. Det vill säga: Ofräsch men ändå hyfsat uppåt efter jobbet. Jovisst.

Midsommarvecka! Nu börjas det på riktigt på jobbet. Och nästa tisdag är min sista dag innan semestern. WIIIIIHIIIHIIIHII. Just sayin.
Jag kör en äppelcidervinäger-detox den här veckan! De gamla huskurerna är fan de mest effektiva. Skål!

Nu ska jag sova. Sover skitdåligt just nu, vaknar flera gånger varenda natt oavsett hur trött jag är. Och så är det så ljust ute... vilket verkligen är underbart och jag tänker inte klaga på det, men det är nog därför jag vaknar så lätt. Plus att det varit så fuktigt i luften senaste dagarna. Ohhhhwell. Ni kan lägga undan era små intresseanteckningar nu. Farväl för idag!

2 kommentarer :

Lisa on 21 juni 2011 kl. 23:24 sa...

Ajdå, hur bantar man en katt som älskar mat? Vår ena misse är galen i mat...hihi. Matvrak :)

Jessica on 29 juni 2011 kl. 16:47 sa...

Jadu, vi försöker klura ut det!=D

 

Dear Jessie Copyright © 2014 First template by Antonia Sundrani Vinte e poucos